En timme kvar sen är vi på fast mark igen. Hemma om ungefär två timmar. Det ska bli väldigt skönt att sova, jag är så trött så linserna vill inte vara kvar i ögonen...

Det har varit en väldigt bra dag. När jag ringde kliniken imorse fick jag veta att jag inte kunde komma dit förrän halv fem. Så mitt resesällskap och jag började med att spendera nån timme i Fredrikshamn och for sen vidare till Hobro. Jag fick (efter önskemål) samma donator som sist gång och fick titta på hans "bidrag" i ett mikroskop. De såg pigga ut! :)

Det har varit jätteskönt och avkopplande med sällskap. Det har inte varit fullt fokus på försöket utan mer en trevlig utflykt med en kompis. :)

Igår kväll fick jag lite överraskande stegring så blev att snabbt ringa upp min kompis som skulle följa med och kolla om hon kunde ett par dagar tidigare istället! :) Det kunde hon. :)

Nu sitter vi på färjan, har ätit lite och sitter och pratar. Det är skönt med sällskap och idag är hon min turmaskot. :)

Inseminationen blir vid halv fem så tänk på mig då! :)

När jag skrev den 28 mars hade jag egentligen gett upp. Jag vill inte gå in på massa detaljer, men jag får spottings och för mig är de lika med att mensen kommer några dagar senare. Så jag trodde att det hade misslyckats och var jätteledsen. Det var en jobbig dag på jobbet, men jag är glad för det stöd jag fick den dan. Tack! På lördagen påminde min svägerska mig om att man kan få spottings även om man blivit gravid. Det visste jag väl nånstans men jag har ju bara en tråkig erfarenhet av dem. Så trots hennes påminnelse hade jag gett upp. Jag var ledsen och nere, men träffade som tur var mina brorsbarn mycket den helgen och de är så underbara och ger mig så mycket. Kärlek, glädje, energi... :)

På söndag eftermiddag började jag känna konstiga saker i kroppen som jag inte var beredd på. Under måndagen till onsdagen kände jag mer och mer. Jag vågade inte säga nåt högt (för att inte jinxa mig själv), men jag var ganska säker på att jag var gravid. Eller snarare, jag var säker på att jag var det, men osäker på hur det skulle sluta. På onsdag kväll började jag bli lite orolig för att mensen skulle komma. På torsdagen gjorde den ju det. Men det kan ha varit ett väldigt tidigt missfall. Jag är säker på det jag kände dagarna innan. Visst kan jag ha skapat symtomen själv, men jag tror faktiskt inte det. Hur som helst, det har i alla fall lett till att jag tror att jag kan lyckas. :) & det känns bra, riktigt bra. Jag hade en stunds tvivel tidigare idag, men då påminde jag mig själv. Nu känner jag mig ändå rätt positiv inför framtiden och jag ser fram emot nästa försök. :)

Det lyckades inte denna gången heller. Nytt försök om ca 1,5 vecka. Nya tag!

Förlåt att jag inte uppdaterar er... :( Jag vet fortfarande inte hur det har gått den här gången. Mensen skulle kommit igår eller idag, men kroppen kan ju spela en spratt... Jag vågar inte testa än för jag vill inte bli besviken. Ev. testar jag på fredag om det inte händer nåt imorgon. Men vi får se. När jag känner att det är rätt att testa så gör jag det.

To be continued...

Jag misstänker att det är kört denna gången med... Ser tecken på att mensen är på gång. Det känns som ett stort j***a hån att jag har gått och känt och hoppats... Jag känner mig dum som trodde att det kanske hade lyckats. :(

Jag borde egentligen gå till bussen nu och åka till jobbet. Men när jag stod framför spegeln och skulle sminka mig började tårarna att rinna. Jag har nu suttit en stund och försökt googla mig fram till lite nya förhoppningar. Jag har alltså läst om tjejer som haft så här och ändå varit gravida. Men jag läser ju det jag vill läsa. :S De som inte var gravida vill jag inte läsa om. Trots selektiv läsning känner jag mig inte peppad, bara ledsen. Jag vill krypa ner under täcket igen och sova bort dagen. Men istället får jag rappa på nu och försöka hinna med nästa buss.

Igår hälsade jag på en tjej som fick sitt Danmarksbarn i början på året. Vi hade massor att prata om! :) Jag fick hålla hennes son som somnade så fint i min famn. Underbar. :)

Jag fick med mig en hel kasse med gravidtidningar. Första tanken var att jag skulle vänta med att läsa dem tills jag är gravid eftersom andras graviditeter är lite känsligt för mig. Men så kände jag att nej, nu ska jag bläddra i dem och peppa mig själv! :) De flesta artiklarna och reportagen handlar ju om par som ska ha barn. Men jag läste precis en artikel som handlade om en tjej som gjorde IVF i Danmark och fick tvillingar. När jag läste om hennes första ögonblick med barnen rann tårarna. Vilken lycka!

Jag har känt mig lite uppgiven idag. Inte av nån speciell orsak, men har bara känt ett visst tvivel till att jag kommer att få barn. Som jag har berättat förut så har vi visdomskort på jobbet. När jag passerade dem nu på eftermiddagen så drog jag ett. Precis det pepp-kortet jag behövde! :)