Igår åkte jag till kusten igen. Det var sista chansen att träffa spanet på det där utestället. Det är en uteservering med trubadur och det brukar vara väldigt glatt och bra stämning. :) Dessvärre var han iväg på kräftskiva så jag såg inte till honom den här helgen heller. :( Jag chattade lite med hans bror som också var iväg på annat håll. Det var en rolig och trevlig kväll, men det är klart att jag är besviken över att inte ha träffat honom. Nästa helg är sista helgen men då kan jag inte åka upp. Det är klart att jag kan springa på honom i samhället ändå, men det kommer inte att bli lika lätt.

Det börjar bli dags att ta tag i det hela och "bjuda ut" honom... Förslagsvis kolla om han vill ta en öl. Det känns lite mer avslappnat än att ta en kaffe. Jag blir nervös bara jag tänker på det... Tänk om han säger nej... :( Tänk om det blir stelt och vi inte har nåt att prata om... Jag hinner fundera och ladda lite för det dröjer åtminstone ett par veckor innan jag kommer att fråga. Gott om tid att bli nervös på. ;)

Idag fick jag så "äntligen" (det har ju gått väldigt fort) ett trevligt samtal! Nytt jobb!! :) :) Jag är fruktansvärt trött efter en låååång och nervös dag så skriver mer om detta en annan dag. Nu sova!

Kustbesök i helgen igen. Dessvärre utan att träffa spanet som är ute på sjön hela helgen. :( Men jag träffade hans lillebror. Han har varit med ute ett par gånger tidigare och vi har pratat en del. En supergo kille på 25 år. Eftersom jag inte behöver vara nervös när jag pratar med honom har jag väldigt lätt för att prata med honom. Till skillnad mot hans bror som det är mest skoj med så har vi pratat om lite "allvarligare" saker. Lillebrodern har också massa tatueringar och cool stil, men han är inte så tuff när man väl pratar med honom. ;) Artig och trevlig och säger alltid att det är kul att se mig. I fredags pratade vi om hans bror och att han är svår att läsa. Han sa att han bär på mycket bagage och är lite svår. Det bekräftade det jag har känt. Det känns ju inte som att det kommer att bli lätt att få honom "på kroken". Men jag får väl ge det ett försök i alla fall... Stället vi brukar gå till är bara öppet två helger till och eventuellt så träffar jag inte honom mer på ett tag. Det börjar dra ihop sig till att jag måste föreslå nåt och jag känner mig inte redo för det. På ett sätt hade jag hellre velat fråga honom öga mot öga än skriva till honom på fb-chatten. Men jag är ju feg oavsett sätt. :S

Intervjun idag gick verkligen så där. Jag kände mig inte alls nöjd när jag gick därifrån. Jag tror att jag blev för nervös eller kände mig för trygg i att förra intervjun gick bra. När jag inte fick samma flyt i denna så kom jag liksom av mig. Men för en stund sen hade de i alla fall ringt min referens så helt ointressant kan jag väl inte vara?! Ja, ja, bara att vänta och hoppas!

Jag fick inte jobbet jag sökte, men fick massa positiv respons. Jag snubblade på målsnöret och hon som fick jobbet har bättre erfarenhet. MEN jag har sökt en annan tjänst på samma arbetsplats och jag ska på intervju imorgon! Nya tag och nu hoppas jag att jag får det! :)

I helgen blev det besök på kusten igen och i lördags träffade jag spanet ute till min stora glädje. ;) Min kompis gick hem rätt tidigt så jag hängde på hans gäng istället. Det blev en jätterolig kväll och det som känns som ett positivt steg framåt är att han känns mycket mer avslappnad med mig nu. Fortfarande är det mest skoj och skämt, men han kändes mycket lugnare och mer bekväm på nåt sätt. Även med lite flirtande hit och dit så är han ändå svår att läsa. Att det är nåt där känns rätt självklart, men vad det ska/kan bli av det känns mycket mer oklart. Jag tycker så himla mycket om honom så jag vill verkligen inte att det här ska skita sig. Om ett par-tre veckor kommer säsongen att vara över och mina chanser att träffa på honom minskar radikalt. Jag tänker att då, om inte förr, kanske jag kan ta mod till mig och föreslå nåt. Jag är en sån jäkla fegis!

Imorse var det dags för intervjun. Jag var nervös innan men det mesta la sig när jag väl träffade de två chefer som skulle intervjua mig. De var väldigt trevliga och avslappnade. Visst önskar jag att jag hade svarat något bättre på ett par frågor, men på det stora hela är jag väldigt nöjd och jag gjorde mitt bästa! :) En av fem som blir intervjuade av 65-70 sökande. Hur det än går är jag jättenöjd med att vara en av de fem. Förhoppningsvis får jag besked innan månaden är slut.

Imorgon är det dags för anställningsintervju! Nervöst! Jag ska försöka förbereda mig så mycket jag kan idag och hela tiden ha i bakhuvudet att jag har ett jobb och att det faktiskt framförallt är de som är i behov av någon. Men visst sjutton är det nervöst att sitta och bli bedömd... Ja, ja, jag kan inte göra mer än mitt bästa!

Spanet då... Jag har träffat honom ute och pratat med honom flera gånger nu. Han är jättetrevlig och rolig, men svår att läsa! Han tittar och våra blickar möts ofta, men när vi pratar så är det mest skoj och han frågar inget. Jag vet inte vad han vill. & jag vet, ända sättet att få veta det är att fråga om han vill träffas. Jag är 39 och borde klara det. Men han är så snygg och det var längesen jag var så här intresserad av någon och jag är rädd för att få ett nej. Jag vill verkligen inte få ett nej av honom. Samtidigt är det väl bättre att få veta?!?...

Men nu ska försöka koncentrera mig på intervjun. Intervju först, kärlek sen.