Jag är ju ensam på den här resan och jag måste gå igenom allt själv, utan en partner. Men jag har så fina vänner som stöttar mig så jag känner mig inte så ensam ändå. :) & det är jag väldigt tacksam för, för det har varit mycket att ta reda på, tänka på, planera för, oro och det är mycket som ligger framför mig. Det ÄR jobbigt att inte ha nån vid sin sida. Men så tänker jag hur det hade varit utan det här stödet... Så jag är mycket tacksam. :)

Idag, intet ont anande på väg för att köpa lunch med två tjejer på jobbet, fick jag mig både en överraskning och en present! De räckte fram en liten påse med en skyddsängel i och sa att de kan ju inte följa med mig till Danmark, men på det här sättet är de med mig ändå. Jag blev alldeles tårögd! :')

Idag fick jag min ledighet beviljad! :) Tack och lov! Kommer bara provsvaren i tid så kan jag ju åka...!

Idag har jag berättat för två personer om mina planer. Båda två reagerade väldigt positivt och det känns skönt! Jag vet att inte alla kommer att reagera så eller vara lika öppna för det här. Viktigast för mig är att de som står mig nära stöttar mig. De behöver inte förstå mig helt eller känna att de hade gjort samma val, bara de tror på mig och försöker sätta sig in i varför jag gör det.

Till er som är med mig på vägen och som jag kan tjata på, diskutera med, som pushar mig och som jag får råd av:

(Ni vet vilka ni är)

Då har jag blivit stucken i armen och genomlidit både gynundersökning och cellprov idag. Skönt att det är över! De var väldigt trevliga och jag kände mig inte alls dömd för vad jag har valt att göra. Men ett problem dök upp... Jag hade fått för mig att jag skulle få provsvaren inom två veckor. Det stämmer för hälften av proverna. Men de andra kan ta en månad. Om de tar så lång tid så kommer jag att missa chansen i februari. :( Jag kommer att slita upp locket till brevlådan varenda dag de närmaste veckorna!

Nu när jag inte vet om jag kommer iväg i februari vet jag inte riktigt hur jag ska göra med akupunktören heller. Jag vill gå till honom strax innan jag ska åka. Jag får fundera på detta nån dag.

På hemvägen från vårdcentralen (som ligger i en annan stad) testade jag gps:en. Jag måste ju träna lite innan det är dags. :) Jag har aldrig haft en bil med gps så det här är lite nytt för mig. även om det inte är direkt avancerat. :)

Imorse på dag 13 kom LH-stegringen. När man får stegringen innebär det att själva ägglossningen sker ca 24-48 timmar senare. Om min kropp följer samma mönster i nästa månad så kommer stegringen att komma fredagen den 21 februari och då bör jag kunna åka den dan.

Jag ska få låna en gps av en snäll vän så nu känns resan i alla fall något lättare. :)

Idag har jag mått väldigt dåligt av min barnlöshet och det kom i samband med ett släktkalas. Jag hade fullt sjå med att hålla tårarna tillbaka när jag satt med det övriga sällskapet så jag fick gå in och böla på toa istället. Men inte heller där fick jag vara ifred utan då rycktes det i dörren av andra som ville in i andra syften... Det var bara att bita ihop och gå ut igen.

Jag får dåligt samvete över min reaktion. De andra satt och pratade barn och det måste de få göra. Det är ju helt naturligt. Jag brukar gå undan då och göra nåt annat, men idag fanns det liksom ingenstans att "fly". Jag kände att om jag inte får barn vet jag inte hur jag ska stå ut. Jag älskar barn och jag vet att jag skulle bli en bra mamma. Det gör så ont... Jag biter ihop och biter ihop i olika sammanhang, men jag orkar inte hur mycket som helst och vissa dagar orkar jag inte alls. Om jag inte får barn; hur ska jag stå ut med den smärtan resten av livet?!

När jag var yngre såg jag framför mig att jag skulle ha tre barn och jag var inte orolig för att det inte skulle bli så. Nu önskar jag mig inte tre barn längre, utan ett. Tänk så livet kan bli. Inte alls som jag hade trott eller planerat. Inga barn, ingen man. Jag har saker att vara tacksam för som en stor och fin famlij, mina vänner, bostad i ett bra område och ett helt ok jobb. Men det saknas ju en sak: barn.

Negativa inlägg är inte så roligt att läsa. Men förhoppningsvis känns det bättre imorrn och då är det dags för undersökning och prover! Nu ska jag se ett par avsnitt av en tv-serie som jag följer och tänka på annat en stund.

Klyschigt som sjutton: men imorrn är det faktiskt en annan dag.

Jag drog ett kort från en hög med visdomsord idag. & jag kände att det satt mitt i prick! Den här bilden ska jag ta fram och titta på när det känns tungt.

Jag borde verkligen sova... Men jag började surfa och sen var det kört!

Min kompis kompis kompis som precis fått sitt andra "Danmarksbarn" åkte tydligen tåg till kliniken. Jag fick ett mail av henne för en stund sen. Nu är jag kluven till om jag ska åka kollektivt eller bil. Lite snabbt räknat tror jag att det blir ca 400 kr dyrare med bil. Å andra sidan bör jag tjäna på det tidsmässigt i och med att jag kan åka när jag vill (förutom färjetiderna då). Ekonomiskt blir det ett plus för kollektivtrafiken. Flexibilitetsmässigt blir det ett plus för bilen.

Det verkar tajt med tid att hinna med tåget i Fredrikshamn där jag dessutom måste hinna köpa biljett. Jag är lite av (eller snarare mycket) en kontrollmänniska, så att jag inte har koll på hur det funkar exakt att åka tåg i Danmark och att jag ska hinna med de aktuella tågen oroar mig. Förutom transporten i Danmark ska det klaffa även här i Sverige.

Å andra sidan så skrämmer det mig att köra på Danmarksfärjan och sedan leta mig fram i Danmark med bil. Jag har aldrig kört på färjan och har inte åkt med den på många, många år. Jag är dessutom expert på att köra fel. :O

& så var det ju det här med att vara kontrollfreak... :)

I det här avseendet hade det underlättat att inte vara singel och behöva göra den här resan själv. Men då hade jag å andra sidan inte gjort resan alls... Hur som helst så lutar jag åt bil, men jag behöver ju inte bestämma mig än.

Nu är det go'natt!

Jag är precis hemkommen från en mysig fika hos min gravida syster. Vi pratade om hennes graviditet, insemination, att ta KUB-test eller inte, tankar och akupunktur. Jag funderar starkt på att gå till en akupunktör som är duktig på det här med fertalitet. Han är speciell och kliver innanför ditt skal. Men han är duktig och det verkar ge resultat. Så jag tror att jag ska ringa honom i början på nästa vecka och boka en tid. :) Kan jag optimera chanserna så är det ju dumt att låta bli!

Idag är jag på dag 9 och jag började testa med ägglossningsstickor på dag 6 för säkerhets skull. Just nu testar jag bara en gång om dan, men jag kommer att öka till minst två gånger om dan på dag 10 eller 11. Än så länge syns det inget tecken på LH-stegring och det är jag glad för. När jag har testat förut har den kommit på dag 12 eller 13 och jag hoppas verkligen att det fortsätter så. Kommer den tidigare kommer jag inte att kunna åka i februari även om jag får ledigt på torsdagen och fredagen. Enligt mina beräkningar kommer dag 12 att infalla på torsdagen. Om proverna går bra, om jag får ledigt och om min kropp uppför sig som den brukar så kommer jag att kunna åka i februari. Men saken är den att jag är lite osäker på att stegringen verkligen kommit på dag 12 eller 13 förut eftersom jag då bara använt mig av vanliga ägglossningsstickor. Jag tycker att de är lite svåravlästa. Clearblues stickor visar däremot ett glatt eller ledset ansikte så det är ju betydligt lättare. Men eftersom de är så dyra (sju stickor = 229 kr) så vill jag inte slösa på dem. Eventuellt använder jag mig av en eller två stickor i denna cykeln för att få bra koll inför nästa. När jag testar "på allvar" vill jag pricka in stegringen så exakt som möjligt.

På måndag är det dags för undersökning och prover på vårdcentralen! Jag kan ju inte påstå att jag precis ser fram emot det, men samtidigt så gör jag det eftersom det är startskottet på hela proceduren. Utan undersökning, ingen insemination.

Nu kör vi! :)