Imorse åkte jag iväg för att ha en riktig tjejdag. Väl på plats kom mensen. Vi var precis uppe i en sak då så jag fick lägga sorgen lite åt sidan. Sen när jag fick tid för den var det väldigt skönt att ha vänner med mig. Jag vet inte hur jag skulle stått ut med dagen om jag hade varit ensam hemma med alla tankar.

Jag antar att alla saker jag kände och de konstiga blödningarna berodde på Pergotime. Jag hoppas att jag inte lurar mig själv till hopp fler gånger. Men jag vet att det inte går att tänka så. Det är klart att jag kommer att hoppas när jag känner saker i kroppen. Men nästa gång kanske jag är mer beredd även om jag var lite beredd nu med. De konstiga sakerna med hur kroppen har varit det senaste fortsätter dock. Jag har alltid kraftiga blödningar i två dagar. Nu hade jag det i bara några timmar. Varför blir det så? Är det också p.g.a hormonbehandlingen? Jag förstår inte.

Det är helg och jag har visserligen ställt alarmet på klockan, men jag kan sova flera timmar till. Men jag vaknade och började känna efter om mensen satt igång. Det är en speciell känsla då. Låg och funderade. Jag både ville gå och kolla och inte. Jag kom fram till att jag inte skulle kunna somna om ifall jag inte kollade. Ingen mens. Än. Jag tror att jag är beredd. Men när den väl kommer brukar jag inse att jag hade kvar lite hopp i alla fall. När det hoppet bokstavligen rinner bort så brukar det kännas väldigt, väldigt jobbigt. Så jobbigt att jag bara vill krypa ner under täcket och inte vakna förrän jag är gravid.

Jag ska göra ett försök att somna om nu.

Ja, imorse åkte jag ju till vårdcentralen några mil bort. Det var jättedåligt väglag och vänsterfilen gick inte att köra i vissa sträckor. På vägen hem fick jag sakta in ännu mer eftersom jag kände att däcken släppte. Läskigt.

I alla fall. Det började inte så bra. Jag satt och väntade på att blodprovet skulle tas och ut från rummet bredvid kom en tjej med stor gravidmage. Jag höll på att börja gråta och fick anstränga mig för att hålla tårarna borta. För några dagar sen hade det inte varit lika känsligt, men den dagen jag tror att jag har misslyckats... njae. :( Men hon var fin. Jättefin. Precis så som jag vill bli när/om det blir min tur. Det som gjorde att det blev en sådan positiv upplevelse var att sköterskan var så himla trevlig och gullig. Hon gjorde det lilla extra som i min värld är väldigt välkommet och uppskattat. Hon berättade även nåt som jag inte visste om det här med Levaxin och sköldkörtelhormonnivån. Blir jag gravid måste de fortsätta att hålla koll på nivån (= jag måste fortsätta med Levaxin) eftersom det tydligen annars finns vissa risker. Missfall förstod jag att en risk var. När man har fertilitetsproblem så fortsätter de att kolla. Annars tas inte TSH generellt på gravida. Så där lärde jag mig nåt nytt! Förhoppningsvis får jag mitt provsvar under nästa vecka.

Det är skönt att vara hemma efter en arbetsdag som har känts lång. Jag har suttit med tårar i ögonen flera gånger och har haft fullt sjå med att försöka dölja det. Jag har suttit och irriterat mig på att vissa på jobbet tjatar och gnäller om smågrejer som inte betyder nånting. De är fjuttiga i förhållande till riktiga problem.

Ni som har stöttat mig idag:

Jag känner mig jätteledsen. Jag känner på mig att det är kört denna gången med och jag är så fruktansvärt trött på och ledsen över att misslyckas gång på gång på gång och att se andra lyckas. Det gör så ont. Jag är fullkomligt livrädd varje gång jag går på toa. Livrädd för bevis om att det återigen misslyckades.

Dessutom känner jag mig otroligt dum över att jag hade hopp om att det hade lyckats. Hur kunde jag tro det?!

Besöket på vårdcentralen var i alla fall en positiv upplevelse, men det får jag ta sen för nu måste jag göra det som det är meningen att jag ska göra på lunchen: äta.

... och det känns och verkar som att mensen är på väg... :( Det lär visa sig idag eller under helgen...

Nu ska jag strax åka och ta nytt TSH-prov.

Ingen blödning hittills idag. Det börjar bli riktigt läskigt och jobbigt att BIM närmar sig. Det är runt lördag. +/- nån dag. Så det kan skita sig redan imorgon. Eller så gör det inte det. 

Imorse när jag vaknade var huvudvärken borta, men på eftermiddagen kom den tillbaka. Jädrigt jobbigt. Jag hällde i mig vatten vilket ledde till att jag var kissnödig i stort sett hela tiden och sprang på toa tre gånger på en timme. Jag hade nog kunnat gå en gång till, men jag kunde liksom inte med att lämna skrivbordet ÄNNU en gång... ;) Efter en promenad är den nu mycket bättre och resten tänker jag försöka bota med lite choklad.

Ha en fin kväll där ute!

Idag på jobbet kom det ytterligare en liten blodskvätt. Jag lägger ingen som helst värdering i vad det betyder att kroppen inte beter sig som vanligt, men det gör den inte. Sen om det är Pergotime, kroppens hyss eller nåt annat, det kan jag inte svara på. Jag vet inte om jag ska se det positivt eller negativt att kroppen är annorlunda. Jag är mest förbryllad.

Jag har en fruktansvärd huvudvärk som verkligen eskalerade på eftermiddagen. När jag får huvudvärk kommer det från axlar och nacke. Det gör det inte nu. Den är jättejobbig, men jag föredrar ändå den framför den andra huvudvärken. Det har varit en väldigt strulig dag på jobbet, så det är väl inte så konstigt. Efter jobbet åkte jag och köpte diverse gott, bl.a choklad. Jag är en riktig godisgris, men har varit förhållandevis duktig de senaste dagarna. Men idag struntar jag i det. Huvudvärken behöver motas bort. Hade jag druckit kaffe så hade jag fixat en kopp på stört. Men jag är ju koffeinfri under försöksperioderna så det blir inget med det.

Jag skulle åka iväg för att passa mina tre brorsbarn, gick på toa och det var lugnt. Går ut från toan och känner att det är blött. En blodskvätt till helt plötsligt. Nu är det i stort sett ingenting. Jag vet inte om Pergotime kan ställa till med grejer? Orkar inte googla för det är så svårt att få fram nån vettig information. Det värker en del också. Ja, ja, det är inte kört förrän det är kört... Hur många gånger har jag sagt det nu?

Nu sitter jag i alla fall och ser på Bygglov medan tre av husets fyra katter turas om/tävlar om att bli klappade. Alla tre barnen sover, så vitt jag vet... ;)