Jag är bedrövligt dålig på att skriva, men det finns liksom inget uppdatera er om... Förutom att det finns en intressant artikel i Aftonbladet idag! En kollega och vän tipsade mig för en stund sen. :) Den handlar om att det rör sig framåt när det gäller att ensamstående ska få insemineras i Sverige. Förhoppningsvis är det klart nästa sommar. Bra! Jag hoppas dock att jag har fått mitt barn då alternativt är gravid. Men jag är glad att det går framåt!!

Sista helgen i maj ser det ut att bli ett nytt och fjärde försök för mig. Hoppas på att pausen har varit nyttig och att det blir fjärde gången gillt! När jag besöker kliniken nästa gång ska jag ta reda på hur de har öppet över sommaren (även om jag hoppas att det inte ska behövas...). Förutom under min semester kommer jag inte att kunna göra några försök om det inte sammanfaller med helg. Under semestertider går det inte att ta extra ledigt. Helt förståeligt. Jag hoppas som sagt att jag inte ska behöva åka fler gånger efter nästa, men jag behöver ändå vara lite mentalt förberedd på att jag kan behöva hoppa över nån månad. Vi får se! :)

Till veckan är jag iväg på resa med jobbet igen. Det ska både bli roligt och jobbigt. Jag ska stå och prata inför massa folk och det är nåt som jag har svårt för. I skolan hatade jag det. Jag var illröd i ansiktet, läste innantill och tappade t.o.m rösten en gång... Så att jag klarar att göra det idag är för mig helt otroligt. Jag tycker fortfarande inte om det och jag har svårt att slappna av helt, men jag gör det. :)

Ha en fin helg!

Jag är som känsligast när jag precis har misslyckats och alltså har besök av "tant röd". Då är andras graviditeter och oförstående kommentarer extra jobbiga. Idag har jag varit på kalas med familjen igen. Två av mina systrar är gravida och jag hanterar det så gott jag kan. Jag är glad för deras skull och för att de har sina fina magar. De är värda det. :) Men det ändrar inte på det faktum att det är jobbigt. Idag kom det dessutom en kommentar på kalaset om att "nu är det ju bara du kvar" och "tiden är ju inte förbi än", vilket sas i all välmening, men det kändes som om en kniv vreds om i hjärtat och tårkanalerna började flöda. Jag gick iväg en stund och när jag kom tillbaka satte jag mig en bit bort från de andra. Det är lättare att hålla sig utanför samtalen då.

Jag är livrädd för att jag aldrig ska få barn. Fullkomligt livrädd! Jag ser inte fram emot den här påtvingade pausen men det är kanske bra ändå. Jag kanske behöver det? Det känns nog bättre om nån dag eller så. Just nu känner jag mig bara ledsen och uppgiven. Genomsnittet för min ålder angående antal inseminationer är 6 st. Så "ingen fara" än. Jag tror ändå att jag kommer att lyckas, men när? Efter nästa försök? Eller efter tio? Kommer jag ens att göra tio?

Men det är just så jag inte ska tänka. Ett försök i taget och hoppas att det snart ger resultat.

Av allt att döma så lyckades det inte. F-n, f-n, f-n. :( :( :( Jag som tyckte att det kändes så bra på resan och vid insemineringen... Men det är ju inte det som avgör utan snarare bra/dåligt ägg och bra/dålig tajming.

Jag tror att jag kommer att missa insemination vid nästa ägglossning. Jag kommer att vara iväg på resa med jobbet då. Skulle ägglossningen ske lika tidigt som sist så kan det gå. Annars blir det inte förrän i slutet på maj. Det innebär att det är en månad åt skogen. Så känns det. & en månad är långt i den här världen. Men blir det inget försök då så finns det väl en mening med det = dåligt ägg.

Blä. Jag är inte glad så jag ska nog inte skriva mer nu.

Jag fick ett mms idag från en vän som fotat en artikel i Metro. Artikeln handlar om lyckliga ensamstående mammor och det är dessutom en kort intervju med en av dem. Intressant och peppande läsning! :)

Jag har de senaste dagarna känt mig krasslig och nu har jag nog blivit sjuk på riktigt. Ont i halsen, snorig, halvdöv p.g.a lock i öronen, huvudvärk och så lite feber tror jag. Jag har jobbat ändå men imorgon blir jag hemma som det verkar. Det är skit att vara sjuk så klart, MEN om jag ska hitta en fördel med det så är det att jag inte tänker lika mycket på om försöket lyckats eller inte. Orkar helt enkelt inte. Sen är allt relativt för det är klart att jag ägnar det en del tankeverksamhet varje dag ändå. ;) Men man får vara glad för det lilla! ;)

Jag känner mig lite tveksam till att det lyckades... Jag har lite spottings, mensvärk som kommer och går, huvudvärk och är väldigt lättirriterad. BIM är lördag-måndag nån gång. Det kan vara pms och det kan vara nåt annat. Jag tycker att det är lite tidigt för pms, men å andra sidan så är jag osäker på hur tidigt jag brukar känna av det annars. Så det är "bara" att vänta och se.

Härom natten drömde jag att jag fick/skulle få en dotter och att hennes namn var Ebba. Det namnet har jag inte haft en tanke på, men jag tycker att det är fint. Tack vare drömmen har namnet fastnat. Men jag får nog släppa det för tydligen (min mamma upplyste mig om det) heter min kusins dotter det. Attans.

Påsken har varit lugn. Jag skulle varit iväg till en kompis på kusten, men det blev inte så. Så det har varit släktkalas, jag har träffat min syster som är tillfälligt hemma från plugg på annan ort och så har jag myst med mina brorsbarn. Så en fin och lugn påsk. :)

Det är bara väntan just nu. & jag har ingen aning än så klart. Så orkar ni hålla tummarna så får ni gärna fortsätta med det... :)

Glad Påsk!

Vi kör ett inlägg till. :)

För några veckor sen skrev jag om att jag hade blivit påmind om att inte alla förstår mig. Idag har den här personen (som står mig väldigt nära) faktiskt berättat för mig att hon idag för första gången känt att hon kanske inte förstår mig eftersom hon inte är i min situation, men nåt åt det hållet. Hon förstår att det kan vara jobbigt. Det kändes så skönt att få höra det och det känns så skönt att det inte är nån spricka mellan oss längre. För det har inte känts helt bra det sista och jag vill verkligen inte ha det så. Men nu känns det bra. :)

Jag vet att jag är extremt bra på att överanalysera, ta åt mig, fundera, bli orolig och jag är dessutom en riktig känslomänniska. Det är jobbigt och jag försöker att ha det i åtanke när det händer nåt som stör mitt fokus mot målet. Visst är det svårt, men jag måste bli bättre på det för jag tror att jag behöver ha en positiv känsla i kroppen för att det här ska fungera. Jag får inte bli nedtyngd av folk som ev. inte förstår eller av kommentarer som kanske eller kanske inte är menat på ett visst sätt. Det är inte det jag ska fokusera på. Jag ska fokusera på att må bra och på att se målet. För det finns där. Lite närmare för varje dag.

Ja nu är det bara att vänta och se. Jag har en bra känsla, men vågar inte lita på den helt med risk för att bli besviken. Men det känns bra. :)

En komisk grej igår: min kompis hade med sig en ljudbok som hon skulle lyssna på. Jag frågade vad den hette och sa sen "vänta lite..." och plockar då upp min medhavda bok. Av alla miljoner böcker som finns så hade vi valt att ta med exakt samma: Vila i frid av Sofie Sarenbrant. Vad är oddsen liksom? Jag har aldrig läst nåt av den här författaren förut och har haft den här boken i några månader utan att läsa den. Kul. :) Ytterligare en grej är att en av personerna i boken heter Emma. Emma och hennes pojkvän har försökt bli gravida i 14 månader utan att ha lyckats hittills. Det är en deckare så detta är bara en bihandling i boken och jag visste alltså inte detta innan. Det känns ju som ett litet sammanträffande. :)

Inatt när jag kom hem så drog jag ett tarotkort i en app som jag har. Det första ordet på kortet var graviditet. Det känns ju förhoppningsfullt! ;) Det känns även bra att några saker var annorlunda den här gången mot de andra. Jag hade sällskap, inseminationen blev en annan tid än de andra gångerna, jag fick en annan (och om möjligt ännu gulligare) barnmorska, jag låg kvar några minuter efter inseminationen och jag var överhuvudtaget mer avslappnad. De här sakerna spelar väl ingen avgörande roll för chansen att lyckas, men själva känslan av att det var lite annorlunda den här gången är viktig. Det är svårt att förklara.

Imorse var mina grannar ovanligt morgonpigga för att vara en söndag så det blev inte mer än fyra timmars sömn inatt. Sen har jag varit iväg hela dan på lite grejer. Nu har jag i alla fall äntligen landat i soffan hemma så nu ska jag läsa lite och kanske sova lite.

Ha en fin söndagskväll. :)