Direktlänk till inlägg 3 januari 2017

Livet nu

Av jagblirvi - 3 januari 2017 18:45


Ja, som jag skrev sist så kommer jag inte att försöka bli mamma på egen hand. Jag orkar helt enkelt inte. Jag orkar inte gå igenom mer av det där på egen hand. Jag orkar inte med oron och besvikelsen. Jag orkar inte leva med att allt kretsar runt att räkna, hoppas och bli gruvligt besviken. Orkar inte med gråt som känns som att jag ska gå sönder. Orkar inte se mig själv försvinna i min längtan efter barn. Det har varit en lång resa att komma fram till det och det är inte utan sorg. Det känns orättvist så klart. Jag vet att jag skulle bli en bra mamma och det har känts som en naturlig del av livet. Självklart. Men som de flesta vet så blir inte livet alltid som man tänkt och önskat. Så är det. Det är för jävligt. Det är riktigt jävla för jävligt, men så är det. Jag ångrar inte resan jag gjorde. Det var fruktansvärt, men det var något jag behövde gå igenom. Annars hade jag garanterat blivit bitter. Jag kanske blir bitter ändå, men jag hoppas inte det. Jag tror inte det. Beslutet känns rätt nu och jag får tro på att beslutet är rätt. Träffar jag någon som vill ha barn så vill jag försöka. I annat fall så vill jag vara den bästa fastern och mostern som går att vara till mina underbara, älskade syskonbarn. Älskar dem oändligt mycket!

Inseminationerna, oron, hoppet, räknandet av dagar, planeringen, livet som stod stilla vid sidan om och besvikelsen gång på gång höll på att knäcka mig. Bokstavligt. Jag tog tjänstledigt hösten 2015, men allt det nya på den nya arbetsplatsen blev för mycket. Allt kom ikapp mig och jag mådde fruktansvärt dåligt. Det slutade med att jag avbröt tjänstledigheten och gick tillbaka till min gamla arbetsplats. Där har det blivit mycket bättre och jag trivs. Min chef har satt mig på olika projekt och jag känner att jag har utvecklats massor under det senaste året. Jag säger ifrån mer och står upp för mig själv mer än förut. Så heja mig. ;)

Jag flyttade till mitt älskade kustsamhälle och pendlar nu några timmar om dagen. Det är värt det. Älskar havet och lugnet. Folk är trevliga och hälsar i affären, på promenaden, ja var som helst. :) Litet, lugnt, blåsigt och rogivande!

Kärleken... det som varit tar vi i en kortversion. Det är för krångligt att förklara. Men känslorna för mitt span övergick istället till någon annan. Den personen satte fart på mina tankar och satte mina fördomar på prov. Lagom till min insikt bestämde sig denna person, som klivit in i mitt hjärta, för att bli en feg omogen skitstövel. Vi var vänner och det är vi inte längre och det känns väldigt sorgligt. Han är en skitstövel nu men jag saknar den han var. Jag saknar vår vänskap.

Det positiva med den upplevelsen var i alla fall att den fick mig att vara lite mindre feg. Våga lite mer. Tro på mig själv. Så jag tog kontakt med en kille som jag träffade i somras men som det aldrig blev något med då. När vi träffades var det som att det bara var vi i rummet trots att det var tokfullt. Vi såg bara varann. Jag vet inte varför det inte blev något. Det kändes lite trögt att få till något och jag vet inte... vi orkade väl inte? Jag hade dessutom fokus åt ett annat håll egentligen. I alla fall: nu har vi träffats en gång och vi har sms-kontakt om att träffas igen. Vi bor några mil ifrån varann och han jobbar knepiga skifttider så det är inte lätt att få till. Under jul och nyår har vi inte lyckats alls, men jag hoppas och tror att det kommer att hända någorlunda snart. Känslan av tröghet som fanns i somras finns kvar. Men jag tror inte att trögheten beror på ovilja eller ointresse så nu ger jag inte upp med en gång. Jag tror att det fanns en anledning till att vi träffades där och då. Han spenderar mycket tid i "min" by och har gjort det i många år, men ändå har vi aldrig träffat på varann här förut. Jag gillar honom och jag vill lära känna honom! :)

Uppdatering klar. :)

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av jagblirvi - 17 juni 2017 08:22

Idag blir jag lite äldre... tjoho! Det är faktiskt rätt skönt att bli 41. Förra året hade jag ångest och dessutom kändes det som att jag var TVUNGEN att fira. Firandet blev jättelyckat, men åldern i sig hade jag stora problem med. Det enda som känn...

Av jagblirvi - 27 maj 2017 20:43

Idag är det ofrivilligt barnlösas dag. Så jag tänker lite extra på alla er som liksom jag inte lyckats. Kram på er! ...

Av jagblirvi - 14 maj 2017 19:53

Snart är flytten över och det ska bli skönt. Jag ser fram emot att inreda den nya lägenheten och att allt lugnar ner sig lite. Att lämna kustsamhället känns däremot inte bra. Jag vet att jag på ett sätt säger lite hejdå till det i och med flytten. In...

Av jagblirvi - 3 maj 2017 21:04

Jag tittade lite tillbaka i min blogg igår. Det är två år sen jag gjorde ett försök att bli gravid... Det känns både som att det var nyss och väldigt längesen. Det är svårt att läsa och minnas. Även om jag har beslutat mig för att inte göra någ...

Av jagblirvi - 2 maj 2017 20:06

När året började kände jag mig positiv. Nytt år, nya förutsättningar! Jag vill känna så. Men saker har inte varit och är inte bra.    En del av orsaken är min boendesituation. Jag älskar mitt kustsamhälle. Men jag känner mig ensam och har gjort d...

Presentation

Jag är en singeltjej vars högsta dröm är att bli mamma. Det är meningen med livet. År 2014 började mina försök att göra det till verklighet genom att åka till en klinik i Danmark. Här får ni följa min resa...

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se