Jag har inget nytt att berätta. Jag har inte ringt naturterapeuten än för jag har inte råd att gå dit just nu ändå. Behöver lön!! ;)

Men jag har varit produktiv idag. Jag jobbade över ett par timmar och när jag kom hem slängde jag in tvätt, lagade fyra riktigt goda lunchlådor och ställde mig sedan crosstrainern. & jag har även hunnit slappa lite! ;)

På fredag ska jag på after work och det ska bli kul, kul, kul. :)

Trots fullkomligt kaos på jobbet så fick jag ringt till vårdcentralen. Jag sa som det var, att jag varit i Danmark och gjort inseminationer och att kliniken har rekommenderat mig att göra äggledarspolning och ta hormoner. Kvinnan som jag pratade med frågade om jag hade varit i Danmark med en partner eller ensam. Jag svarade ensam och sen var det inte mer med det! :) Så SKÖNT att det inte blev nån vidare diskussion om det. Hon berättade att det de gör är att boka in mig på en läkartid och att läkaren sen gör en bedömning om jag ska göra en fertilitetsutredning eller inte. De gör ingen spolning där, men det går att få remiss om det blir aktuellt. Så jag har en tid den 10 oktober. Det är samma vecka som jag har tagit ledigt från jobbet för att göra ett sjätte försök. Men jag kommer förmodligen att åka till Danmark i början på veckan och läkarbesöket är på fredagen. Så det borde gå bra.

Det känns skönt att äntligen ha ringt samtalet, bemötandet känns bra och det känns bra att ha en plan. Lite diffus plan dock eftersom jag inte vet om det blir en utredning, hur lång tid den tar, vad den visar och vad jag gör med resultatet. Men det finns en plan och jag ska göra åtminstone ett till försök.

Hmm... var ska jag börja... Jag har varit väldigt osäker på min fortsatta väg och hur den ser ut. Hormoner? IVF? Är IVF ens möjligt ekonomiskt och praktiskt? Vart ska jag vända mig? Osv...

Jag ställde lite frågor om hormoner på Femmis igår. Två tjejer rekommenderade mig att göra fertilitetsutredning (bl.a. kollas hormonnivåer, ultraljud av livmodern m.m.) En av tjejerna berättade att hennes prov såg bra ut men att vid IVF visade det sig att äggen inte var så bra. Så hon rådde mig att fundera på IVF.

Jag fick lätt panik när jag läste deras svar (men även tacksam för dem så klart). Dels för att jag inte vet vart jag som singel kan vända mig för att göra en utredning och dels för att IVF känns så skrämmande... Detaljerna kring insemination och hur man gör är ingenting mot IVF. Praktiskt vet jag inte hur jag skulle kunna få ihop det utan att berätta det för min chef. Tårarna rann och jag kände bara att jag orkar inte med det här och jag vet inte vad jag ska göra?! För par finns det en plan vid ofrivillig barnlöshet. Jag menar inte att de har det mindre jobbigt, men det känns som att jag simmar i mörker och det finns ingen som simmar med mig. Jag är otroligt tacksam för ert stöd, tro inget annat! Men jag känner mig villrådig och tvivlar på mig själv. Ibland hade det varit skönt att ha nån som puttade mig framåt lite. Men det finns de som inte har nåt stöd alls så jag är lyckligt lottad. & jag skapar lätt hjärnspöken och oroar mig. Måste sluta med det! :)

Jag ringde min syster som är insatt i ämnet och vi diskuterade lite. Om kaoset inte är allt för stort på jobbet imorgon (nytt datasystem) så ska jag ringa den vårdcentral där jag tog proverna. Jag ska höra om de kan hjälpa mig med spolning av äggledarna, om de ev. kan skriva ut hormoner och ev. ska jag fråga om utredningen. Problemet med utredningen är att den egentligen inte säger jättemycket. Den kan berätta grundförutsättningarna, men den säger ingenting om äggkvalitén. Även om allt är bra på proverna så betyder inte det att jag kan bli gravid. Är proverna dåliga behöver det inte betyda att jag inte kan bli gravid. Det är samma sak med äggledarspolningen. Visar det sig att det är dålig passage så behöver det inte betyda att jag inte kan bli gravid. Det finns de som fått beskedet att de inte kan bli gravida, men som blivit det ändå. Men visst, visar det sig att jag har dålig passage så är det kanske onödigt att kasta bort ännu mer pengar på inseminationer. Å andra sidan kostar IVF hutlöst mycket mer. Så... ja, jag vet inte. Men jag får börja med att ringa vårdcentralen så får vi se vad nästa steg blir.

Jag kommer inte ihåg om jag har skrivit om statistik förut, men vad jag har läst så är genomsnittet för min ålder åtta inseminationer innan det leder till graviditet. Jag har gjort fem. Så statistiskt sett är det långt ifrån kört. Problemet är ju att jag inte vet om det är "ok" att jag inte har lyckats än. Jag har börjat tvivla på mig själv och jag gillar inte det.

Förutom att ringa vårdcentralen imorgon ska jag försöka hinna ringa till en naturterapeut. Hon sysslar bl.a med akupunktur för att rätta till hormonell obalans. Jag vet inte om det är fallet med mig, men om inte annat kanske hon kan få mig att stressa ner och komma till ro lite.

Fortsättning följer...

Jag är extremt dålig på att skriva... :( Jag har fullt upp bara med att klara dagarna just nu. Det känns så. Jag har inte riktigt kommit i fas efter semestern. Jag är fruktansvärt trött och inte alls på humör. Lättretlig, speciellt på jobbet. Men jag måste försöka stänga ute det som jag irriterar mig på. Det är bara jag som förlorar energi på det.

En annan sak som känns lite jobbig är att en ex-flirt har smugit sig in i huvudet på mig. Jag vill inte träffa nån och jag vill inte ha honom egentligen. Jag vill vara singel eftersom det här med barn är första prioritet för mig. Det är det viktigaste. Det är begränsad tid kvar, medan jag har resten av livet kvar sen att träffa en man. Men. För några veckor sen fick vi kramats lite. & jag menar kramar, det är ingen omskrivning för nåt annat. ;) Det gav väl mersmak. Jag är en fysisk person. Jag tycker om att kramas och jag tycker om att vara nära. Som singel kan jag säga att antalet kramar per dag/vecka/månad/år är minimalt. På ett sätt vänjer man sig... Men saknaden efter närhet finns alltid där. Ex-flirten påminde mig om det. Så egentligen är det väl inte han som har smugit sig in i mitt huvud. Inte han som person, utan mer fenomenet närhet. Ja, ja, det går över och jag vänjer mig snart igen...

Jag har i alla fall bestämt mig för att hitta på mer saker i höst. Barnplanerandet går fortfarande först, så klart. Jag kommer inte att ställa in det för nåt annat. Men för övrigt så ska jag ta mig ut mer. Träffa folk. Strunta i att jag är trött.

Jag ringde vårdcentralen idag. Provsvaren var bra. Jag låg inom normalspannet. Mitt i så att säga. Så den där akupunktören verkade inte veta vad han pratade om när det gällde sköldkörteln i alla fall. I nästa vecka ska jag ringa till gynekologen som tog proverna i vintras. Jag hoppas att de kan se status på mina äggledare där. Men det skrämmer mig att det kanske är IVF som är enda alternativet för mig. Vill inte, vill inte, vill inte. Vi får se. Jag ska väl inte ta ut nåt i förskott.

Imorgon är det i alla fall fredag. En mycket efterlängtad sådan. Jag ska åka iväg till kusten och ha riktigt roligt och senare i helgen blir det kanske Liseberg med mina brorsbarn. Jag hoppas det. Det var längesen jag träffade mina små lyckopiller.

Det var ett lite komiskt läkarbesök idag... :) Det var hans första dag, han hade ingen dator utan krafsade lite på ett block och han verkade knappt veta varför jag var där. Men han hade inget emot provtagning så jag tycker att han var bra. :) De ska kolla sköldkörteln samt vita och röda blodkroppar. Jag får svar om 2-7 dagar.

Imorgon ska jag till vårdcentralen och träffa en läkare. Förhoppningsvis får jag ta prov på sköldkörteln. Kvinnan jag pratade med när jag bokade tiden var väldigt skeptisk och inte jättetrevlig. Så jag är lite tveksam och nervös inför besöket. I oktober tog jag ett annat prov och tydligen kollade de även sköldkörteln då. I februari sa akupunktören att den var svullen/förstorad/stressad (minns inte vilket ord han använde). Provet i oktober visade att jag låg inom normalspannet, men dels undrar jag ju hur jag låg till lite mer specifikt och dels kan det ändra sig rätt fort. Så jag vill ta provet, om inte annat för att kunna släppa det sen.

På Femmis forum har jag kastat ut frågan om någon har fått äggledarna spolade härom kring. Finns det någon här i stan så hade det ju varit bra, men annars får jag ringa och fråga där jag tog proverna innan inseminationerna.

Det är mycket tankar i huvudet nu. Jag ska läsa på lite mer om äggledarspolning för någon skrev någonstans att man inte spolar dem utan ser om det finns någon passage. Finns det ingen passage är det IVF som gäller. Men varför kallar man det då för spolning?? Jag måste som sagt läsa på lite. Tankarna har därför också vandrat iväg mot IVF, men det känns som ett jättejobbigt steg just nu. Det är betydligt krångligare än insemination och väldigt mycket dyrare. Men större chans till graviditet... Jag kan nästan ingenting om IVF så där får jag också läsa på.

Mycket tankar, ingen energi och en rätt hög grad av hopplöshet och en trött känsla inför att det inte bara kan funka. Att jag måste kolla upp om det är fel ("fel") på mig eller om jag bara behöver mer tid. Samtidigt så närmar sig min yngsta systers förlossning och min panik växer. & jag är trött. Trött, trött, trött. Jag vill få lite sinnesfrid kring det här. Även om jag har uppehåll just nu så finns det ju i mina tankar. Uppehållet är frustrerande även om jag också har behövt det. Det sliter på kroppen och känslorna med resorna och pendlandet mellan hopp och förtvivlan.

Igår blev jag medlem på Femmis. Jag kikade runt lite på sidan igår kväll, men kom inte så långt. Jag tror att de andra medlemmarna kommer att vara till nytta. Det finns massor att läsa och det känns skönt att se så många som gör samma resa som mig eller som har gjort den.

För första gången på flera år (jag minns inte ens om det nånsin har inträffat förut) så har jag inga spottings i denna cykeln. Det är ju skönt. Eller nåt. Men jag vet inte om det är bra att kroppen förändras? Om den nu gör det. Jag testade ju inte inför ägglossningen sist gång, så jag vet inte exakt när den inträffade. Om den var "sen" så skjuts ju även mensen fram, så det kan väl fortfarande komma spottings antar jag. Idag är jag på dag 26 och jag brukar ha en cykel på 25-26 dagar, så det är väl dags när som helst. Med tanke på uteblivna (hittills) spottings så är det tur att jag inte gjorde nån insemination sist för då hade jag trott att jag var gravid nu. ;) Trots att jag egentligen vet bättre så är ju spottings = ingen graviditet. Jag vet att det inte är så. Men de är för mig första tecknet på att det inte har funkat.

Vilken dag som helst nu ska jag ringa vårdcentralen och boka tid för sköldkörtelprov. Jag ska bara läsa på lite innan ifall de motsätter sig provtagning. Jag ska säga att akupunktören tyckte att den var förstorad, men jag ska även vara beredd med lite andra "symtom". Jag måste få den kollad för att kunna släppa tanken på den. Det kan ju även vara så att det faktiskt är nåt fel.

Jag tycker att det känns trögt att sätta igång med allt som måste göras. Men det är egentligen bara att göra det. För innan det är gjort blir det inget nytt försök och det vill jag göra NU!

Jag har nu bara några få dagar kvar innan jag börjar jobba och jag försöker njuta så mycket det bara går. Jag bor i familjens sommarstuga, badar mycket och umgås med mina lyckopiller = mina brorsbarn. :)

Just nu har jag tagit semester från allt. Jag testade inte inför ägglossningen och jag har inte ringt till vårdcentralen och bokat tid för sköldkörtelprov. Det får bli i nästa vecka när jag har börjat jobba igen!

Hoppas att ni njuter av solen! :)