Från idag till imorgon passar jag min minste brorson på ett år. Han är en riktig liten solstråle! :) Jag är inte precis ovan med barn, men idag har det ändå känts som en liten övningsdag för framtiden; förstå hur vagnen ska fällas ihop, släpa på en tung matkasse och ett tungt barn, laga mat med ett barn som bokstavligen hängde i min klänning under tiden och till sist försöka få honom att somna trots att lillkillen på våningen ovanför sitter och hamrar nåt mot golvet ihärdigt. ;) Övningsdag är kanske fel att säga, för förutom lite problem med vagnen så har väl dagen mer känts som en föraning om mitt framtida liv. Jag har älskat varenda sekund av dagen!

Jag vill ha det här!!!

Igår kväll var det ett dokumentär på 7:an från en fertilitetsklinik i England. Även om det handlade om IVF och jag hoppas att jag slipper göra det, så var det intressant! Det var ju lätt att känna med paren och deras barnlängtan... En i personalen pratade bl.a om hur man som barnlängtare dras med den längtan hela tiden.

Barnsaker i affären som välling, blöjor, kläder och leksaker står där och påminner en om vad man inte har. De står ut bland övrigt sortiment på ett sätt. När jag handlar nåt på barnavdelningen så känns det som att alla vet att jag inte hör dit. "Du har ju inte barn!" När jag får frågan av kassörskan om jag vill ha barnplagget inslaget så känns det som en bekräftelse på att det syns att jag inte har barn. Larvigt? Ja. Hon frågar ju inte av den anledningen. Men de där sakerna som jag köper till mina underbara syskonbarn vill jag ju även köpa till MITT barn! & nej tack, det behöver inte slås in! :)

Idag hämtade jag ut min burk med Levaxin. Nu ska jag äta dem till den 29 december då jag ska ta nytt prov. Eller ja, jag ska ju fortsätta med dem sen också, men då ska vi se om sköldkörtelhormonnivån har sjunkit. Det är hur töntigt som helst, men det känns nästan spännande att ha ha börjat med dem. :) Det är väl för att jag gör nåt för att förbättra chanserna antar jag. & Pergotime längtar jag faktiskt efter att få börja med. Jag kanske sätter för stort hopp till tabletterna, men må så vara. Jag behöver nåt att hoppas och tro på!!

Imorgon hade jag tänkt att ta tag i mitt hem som har förfallit och behöver en riktig adventsstädning, men så fick jag ett sms från min svägerska som undrade om jag kan passa de tre små barnen imorgon och det ville jag så klart. :) Så vi får väl se i vilket skick mitt hem är i imorgon kväll... ;)

Glad i hågen gick jag till Apoteket på lunchen idag för att hämta ut Levaxin. Men fanns det nåt recept? Nej. Vad paff jag blev! Ja, ja, det är bara att ringa imorgon och efterlysa det.

En av mina kollegor är ju gravid. Vi brukar inte prata direkt men idag stod vi vid var sin skrivare och hon började prata om förlossningar och om hur hon hoppades att hennes skulle bli i mars. & jag kände bara att jag ville gå därifrån, men maskinen fortsatte att spotta ur sig papper. Jag höll god min (tror jag), men kände att hon inte fick det gensvaret som hon kanske förtjänade. Men jag kunde helt omöjligt stå och babbla lika engagerat som henne. Hon har ju sin mage och lycka. Men jag kände mig hemsk som inte deltog i samtalet med samma iver. Idag har jag ändå en ganska hoppfull dag så jag ser fram emot att ta stegen mot nästa insemination.

Yes, så kom de äntligen. Mina värden är normala och även sköldkörtelhormonnivån. Men i och med att de tycker att den ska vara lägre när man försöker få barn så har jag fått Levaxin utskrivet. Det tänker jag hämta ut imorgon. Enligt brevet ska vi ta prov på TSH (sköldkörteln) igen om fyra veckor så det blir till att ringa vårdcentralen och boka in tid för det.

& idag på dag 11 kom LH-stegringen så det BORDE inte vara några problem med spolningen den 16:e.

Jag har precis läst ett blogginlägg som var mitt i prick när det gäller ofrivillig barnlöshet. 

Det fungerar inte (läs: jag vet inte hur man gör) att länka till bloggen, så här kommer adressen:

annamariabjorn.se/2014/november/rad-till-er-om-inte-lever-med-ofrivilligbarnloshet-2.html

Idag har det kommit påminnelser gånger två om att livet dels är skört och även att det inte alltid är så självklart att fortsätta leva på det sätt som vi är vana vid. Det skadar inte att tänka till ibland och att inte ta allt för givet. Ofta gnälls det över petitesser (jajjemän, jag med) och vi glömmer bort vad som är viktigt i livet. 

Ta hand om varandra!

Nej, det kom inga provsvar den här veckan så det blir till att ringa och efterlysa dem. Känns som att jag har varit med om det förut...

Idag sov jag till kvart i nio!! Så himla skönt! Det känns som att jag aldrig får sova ut på helgerna så det var väldigt välkommet. Jag har ofta en eller flera stressdrömmar per natt, men inatt tror jag inte att jag hade nån. Det tillsammans med att det var förhållandevis tyst på våningen ovanför bidrog säkert till god sömn. 

Igår träffade jag mina brorsbarn och det går inte att förklara i ord hur bra jag mår av dem. De ger så ofantligt mycket i kramar, ord och kärlek. De två största (3 och drygt 4,5 år) är väldigt pratglada och duktiga på att uttrycka sig och det blir ofta både väldigt charmigt och roligt. Det blir många skratt och skratt mår man ju bra av! För några veckor sen fick min bror + sambo några hemmagjorda tryfflar av mig i en liten burk. Barnen fick titta på dem, men jag berättade för dem att de nog inte tyckte om dem för det var "vuxen-smak" på dem = mörk choklad. De köpte det (trodde jag) och burken åkte in i kylen. Igår tog jag med nya tryfflar när delar av stora familjen hade fredagsmys ihop. Jag visade barnen dem först. 3-åringen berättade då för mig att hon hade ätit upp de som låg i burken hemma. Allt är inte alltid jättesant som hon berättar så jag tänkte inte så mycket mer på det då... En stund senare berättar min bror att när han och barnens mamma skulle smaka på tryfflarna härom dagen så var burken tom! Det var lilla 3-åringen som hade stoppat i sig 5-6 tryfflar med ganska mastig chokladsmak. I smyg. Lilla bustrollet. 

... på provsvaren... Om jag ska gissa så kommer de inte denna veckan trots allt. Men vi får se, två dagar kvar av veckan!

När jag träffade lilla systerdottern på två månader tidigare idag så tänkte jag att det är kanske så här det blir. Att jag får nöja mig med att vara moster och faster. Att det är det jag får. Även om jag har de finaste syskonbarn som går att få, så är det en tanke som jag inte orkar tänka vidare.

Men. Jag står inte inför den situationen än och förhoppningsvis kommer jag aldrig att göra det heller. Det skulle vara skönt att istället för att må dåligt av alla gravidmagar och barnvagnar, få vara del av det. Få vara med i "föräldraklubben"!

För övrigt så har jag terapiarbetat ikväll igen. Med att göra godis alltså. :)