Jag testade för en stund sen och det är ingen stegring än, men den är på gång. Jag tror att det visar sig på morgonens sticka. I så fall är planen att åka på lördag. Uppdaterar imorgon!

Förlåt att det inte har skrivits nåt på ett tag. Det har varit en riktigt jobbig vecka.

För att göra en lång historia lite kortare så har jag mer eller mindre ont i mina leder hela tiden. Tidigt i våras/sent i vintras testade jag att börja äta magnesiumtabletter (vilka hjälper kroppen att ta upp kalcium). Vid brist på detta kan man få ont i lederna. Det kan ha varit en tillfällighet, men efter flera år av ständig värk och knakig kropp blev det mycket bättre. Jag får "attacker" ibland då jag får extrem värk och som är speciellt jobbig i nacke och bakhuvud. Jag har t.o.m kräkts för att det gör så ont. Det håller i sig i några dagar för att sen lugna sig. Men efter att jag började med tabletterna har det blivit mycket bättre. Tills de tog slut för några veckor sen... För när burken var slut fick jag inte tummen ur och gick och köpte nya. Korkat! Nu har jag köpt nya, men det tar ett tag innan de gör nån verkan. Jag har dessutom köpt kalciumtabletter för jag insåg igår att jag nog inte får i mig tillräckligt. Min akupunktör sa ju till mig att inte äta ost och sedan tidigare dricker jag varken mjölk eller äter smör eller några större mängder av andra mejeriprodukter. Naturligtvis finns det kalcium i fler livsmedel och jag får nog se över min kost lite. Men för att försöka "ladda" upp depåerna i min kropp får jag ge den en extra skjuts. I helgen började jag få ont och i veckan har jag haft extrem värk och mått illa för att det har gjort så ont. Nu börjar det äntligen att vända. Tack och lov för det. Hade det hållit på längre hade jag blivit knäpp.

I alla fall, jag har inte orkat skriva här. Nu är jag på dag 10 och jag ska strax gå och testa med ägglossningssticka. Stegringen bör komma under morgondagen eller på fredag. Jag kan inte åka på fredag i dessa semestertider. Det är INTE läge att vara borta från jobbet. Hur som helst så funderar jag på att vänta lite längre innan jag åker. Om det går. Om jag t.ex får stegring imorgon kväll så funderar jag på att åka på lördag istället för på fredag (vilket jag gjort tidigare). På klinikens sida står det att man ska åka samma dag eller dagen efter man fått stegring. Jag tror ändå att risken att man åker för tidigt är stor. I och med att spermierna bara lever i ett dygn så finns ju risken att de dör innan de har haft en chans att träffa på ägget. Vi får se hur jag gör. Det är jobbigt att det är en sån chansning varenda gång och att det inte går att veta exakt när ägget lossar.

Dags att gå och testa!

Ja, då var det kört utan någon som helst tvekan. Må dåligt, bit ihop och gå vidare.

Även om jag inte har fått det helt bekräftat än så tror jag att det är kört. Ett pytte, pyttelitet hopp finns kvar. Men kroppen beter sig som vanligt så tyvärr är det nog kört. Jag har rejäl mensvärk vilket känns som ett slags hån för att jag trodde att det hade lyckats.

Vi satt ute i solen på förmiddagsfikan idag. Jättehärligt, men jag gick in efter en liten stund. Det pratades bara barn, barn, barn och foglossningar. ORKAR INTE!!! :(

Nu på lunchen sitter jag på en bänk och känner bara sorg och fan, fan, fan. En gullig kollega kom med en stor chokladkaka förut så jag ska nog ta några bitar som tröst när jag kommer in. Om några dagar kanske jag kan känna att jag kan ta nya tag i nästnästa månad. Bläää.

& förlåt att jag är så pessimistisk idag, men orkar verkligen inte vara glad idag.

När jag satt och försökte koncentrera mig på jobbet tidigare idag så kände jag att det är extremt många och långa dagar från insemineringen till den dagen jag vet resultatet. Det har sin tjusning på ett sätt. Hoppet finns ju där. Det är lite spännande att se hur kroppen beter sig. Fundera, hoppas... och oroa sig. För ju närmare "resultatsdagen" jag kommer desto jobbigare blir det. Jag vill ju veta, samtidigt som jag bävar inför ett negativt besked. Oron för det senaste försöket finns ju, men framför allt oron för om jag kommer att lyckas nånsin. Hur länge kan jag försöka? Det gäller både ekonomiskt, ork och få det att fungera på jobbet. Men hur ska jag kunna ge upp??? Ger jag upp får jag inget barn. & utan barn... Det går inte att tänka på. Det går verkligen inte. Allt det som det innebär/medför.

Men i alla fall... En stund efter att jag suttit och funderat på jobbet så fick jag en liten blödning. Hittills har det inte blivit mer. Men det återstår att se. Jag blev riktigt överraskad faktiskt. Jag har känt nån slags visshet om att det lyckades den här gången. Jag har inte vågat följa den känslan eller tanken eftersom jag inte litar på mig själv. Det är inte kört än. Men inom de närmaste dagarna vet jag.

Jag borde vara inne och städa för det ser ut som jag vet inte vad och på fredag ska jag ha tjejmiddag här. Men just nu sitter jag i solen på min uteplats och har fullt sjå att inte börja böla. Men som sagt, det är inte kört än.

Tänk på mig!

En vecka sen insemineringen och ca en vecka kvar tills jag vet resultatet. Naturligtvis finns det i bakhuvudet hela tiden, men jag försöker att slappna av och inte dröja kvar vid tankarna för länge.

I ett par veckor har jag haft en positiv känsla inför det här försöket. Jag hade det igår och jag tror att jag har det idag med. Men kanske är det för att skydda mig själv från alltför stor besvikelse, men jag har lite funderingar på om inseminationen kanske skedde för tidigt. Jag har ägglossningsvärk nu. Det i sig säger inte så mycket. Jag har brukar ha det i flera dagar och jag vet ju inte när under de här dagarna som ägget släpper. Jag började känna av värken i lördags, så tredje dagen idag. Men det tjänar ju ingenting till att fundera så här egentligen, för jag vet ju inte när ägget släpper/släppte. Man kan ha ont/värk även när ägglossningen är över, så som sagt, de här tankarna tjänar ingenting till. ;) Dessutom kan det vara ingreppet vid inseminationen som jag känner av.

Förlåt att jag är lite rörig... Men jag vill ju tro på känslan som jag har haft, samtidigt som jag inte vill bli alldeles för besviken om det inte blir som jag vill och hoppas. 

Jag fyller 38 om drygt två veckor. Ett plus på stickan skulle vara den finaste present som går att få. Jag har blivit ombedd av min familj att skriva en önskelista. Jag brukar normalt inte ha speciellt svårt att komma på saker (paket är alltid kul ;) ), men i år känns det svårt. Det finns bara en sak jag verkligen önskar mig och det är ett barn. & det kan ju tyvärr ingen i familjen fixa åt mig. Men som sagt, paket är roligt trots allt så jag får nog ändå fundera ut lite fler saker... :)

Fortsätt håll era tummar!

Om ungefär två timmar bör jag vara hemma. Det ska bli otroligt skönt! :)

Dagen har gått väldigt bra. Färjan var lite sen imorse och det var väldigt mycket trafik i Danmark så jag fick ringa och meddela att jag blev lite sen. Bättre det än att behöva stressa när jag egentligen har haft hur mycket tid som helst idag. Insemineringen gick bra. Jag tog inte samma donator som föregående två inseminationer utan barnmorskan valde en åt mig. Många och pigga spermier så det såg bra ut. :)

Jag blev tipsad om att gå till hamnen och köpa glass och eftersom det var så himla fint väder så gjorde jag det. Det blev den största glass jag ätit i hela mitt liv tror jag. ;) Det har varit väldigt varmt idag och i stort sett vindstilla. En sån där dag när man bara vill hälla i sig vatten. Men eftersom toamöjligheterna är väldigt begränsade så har jag druckit så lite som möjligt. Det tar jag igen nu på färjan hem. :)

Jag försökte skapa mig lite tur också men det gick så där tror jag... Jag såg en nyckelpiga som jag försökte få upp på handen för att den sen skulle flyga iväg så att jag fick önska mig nåt. Men istället trillade/hoppade den ner på marken. Hmmm... ;)

På en av promenaderna träffade jag på lite kossor varav den på bilden nedan verkade gilla mig lite grann!

Om jag skriver lite osammanhängande så beror det på att jag är trött och linserna skaver. Ändå lyckades jag sova till och från i en halvtimme i bilen förut och jag har även lyckats slumra till i en obekväm ställning på färjan.

Jag har en bra känsla som jag hoppas stämmer. Om ungefär två veckor vet jag. & ni. :)