Imorse åkte jag iväg för att ha en riktig tjejdag. Väl på plats kom mensen. Vi var precis uppe i en sak då så jag fick lägga sorgen lite åt sidan. Sen när jag fick tid för den var det väldigt skönt att ha vänner med mig. Jag vet inte hur jag skulle stått ut med dagen om jag hade varit ensam hemma med alla tankar.

Jag antar att alla saker jag kände och de konstiga blödningarna berodde på Pergotime. Jag hoppas att jag inte lurar mig själv till hopp fler gånger. Men jag vet att det inte går att tänka så. Det är klart att jag kommer att hoppas när jag känner saker i kroppen. Men nästa gång kanske jag är mer beredd även om jag var lite beredd nu med. De konstiga sakerna med hur kroppen har varit det senaste fortsätter dock. Jag har alltid kraftiga blödningar i två dagar. Nu hade jag det i bara några timmar. Varför blir det så? Är det också p.g.a hormonbehandlingen? Jag förstår inte.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blir jag lite äldre... tjoho! Det är faktiskt rätt skönt att bli 41. Förra året hade jag ångest och dessutom kändes det som att jag var TVUNGEN att fira. Firandet blev jättelyckat, men åldern i sig hade jag stora problem med. Det enda som känn...

Idag är det ofrivilligt barnlösas dag. Så jag tänker lite extra på alla er som liksom jag inte lyckats. Kram på er! ...

Snart är flytten över och det ska bli skönt. Jag ser fram emot att inreda den nya lägenheten och att allt lugnar ner sig lite. Att lämna kustsamhället känns däremot inte bra. Jag vet att jag på ett sätt säger lite hejdå till det i och med flytten. In...

Jag tittade lite tillbaka i min blogg igår. Det är två år sen jag gjorde ett försök att bli gravid... Det känns både som att det var nyss och väldigt längesen. Det är svårt att läsa och minnas. Även om jag har beslutat mig för att inte göra någ...

När året började kände jag mig positiv. Nytt år, nya förutsättningar! Jag vill känna så. Men saker har inte varit och är inte bra.    En del av orsaken är min boendesituation. Jag älskar mitt kustsamhälle. Men jag känner mig ensam och har gjort d...