Nej, jag har ingen känsla för hur det gick. Jag vågar inte ha det. & när jag känner saker i kroppen försöker jag att slå bort det eftersom det är alldeles för tidigt för att känna nåt. Det som jag ev. känner beror på själva ingreppet och kanske hormonbehandlingen. Jag måste vänta några dagar till. BIM är som sagt på lördag. Nedräkningen har alltså börjat. & den är rätt fruktansvärd. Jag både vill räkna ner och inte. Så länge jag inte vet att det misslyckades har jag i alla fall en gnutta hopp. Jag vet att förutsättningarna är lite annorlunda den här gången, men jag har så oerhört svårt att se att jag ska lyckas. Jag kan inte se det där positiva resultatet på graviditetstestet framför mig och jag kan inte se en växande mage framför mig. Kanske kommer den dagen, men just nu har jag svårt att se det eller tro på det på riktigt. Det är kanske för att skydda mig själv. Jag vet inte... Jag vill verkligen inte göra IVF, men det kanske är dags att börja fundera på det på allvar?

På lördag ska jag träffa några glada tjejer och det kommer att bli mycket skratt. Misslyckas jag även denna gången så vet jag inte riktigt hur hårt jag kommer att ta det. Det kommer säkert att kännas jobbigt att åka iväg, men jag kommer garanterat att skratta mer än vad jag skulle gjort hemma. Skulle jag lyckas... ja, då är det ju ett perfekt sätt att tillbringa dagen på.

Jag googlar mer än vad jag borde på allt möjligt som har med graviditet att göra. Tyvärr råkade jag läsa statistik på niomanader.se. Det stod visserligen att den inte sa hela sanningen, men det som stod var att om man är 38 år och träffar ägglossningen så är chansen till graviditet 10 %. Jag önskar att jag inte hade läst det. Jag visste att chansen att lyckas inte är jättehög, men jag hade fått för mig att det var 15-20 % chans. Men visst, statistik behöver inte betyda så mycket och jag vet inte om deras uppgifter stämmer heller. Jag tänker dock inte googla mer för att hitta annan/samma statistik.. Ens chanser är ju individuella. Just sånt där ska jag inte läsa. Det bättrar ju inte på mitt hopp direkt.

Sorry för negativt inlägg. Jag vet att min blogg inte är den gladaste av bloggar.  Men bloggen är min ventil. Den måste få pysa ur så att jag orkar resten av tiden. Det är här jag får ur mig allt jobbigt och det är här jag kan älta. Jag är tacksam för att ni orkar hänga kvar! 

Oftast känns det lite bättre när ventilen har fått pysa lite och så även nu. 

På fredag är det förresten dags för nytt TSH-prov. Om nivån fortfarande ligger för högt hoppas jag att ytterligare höjd dos hjälper. Det i sin tur förbättrar mina chanser. Så misslyckas jag denna gången får jag försöka se framåt ändå. 

God natt på er!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blir jag lite äldre... tjoho! Det är faktiskt rätt skönt att bli 41. Förra året hade jag ångest och dessutom kändes det som att jag var TVUNGEN att fira. Firandet blev jättelyckat, men åldern i sig hade jag stora problem med. Det enda som känn...

Idag är det ofrivilligt barnlösas dag. Så jag tänker lite extra på alla er som liksom jag inte lyckats. Kram på er! ...

Snart är flytten över och det ska bli skönt. Jag ser fram emot att inreda den nya lägenheten och att allt lugnar ner sig lite. Att lämna kustsamhället känns däremot inte bra. Jag vet att jag på ett sätt säger lite hejdå till det i och med flytten. In...

Jag tittade lite tillbaka i min blogg igår. Det är två år sen jag gjorde ett försök att bli gravid... Det känns både som att det var nyss och väldigt längesen. Det är svårt att läsa och minnas. Även om jag har beslutat mig för att inte göra någ...

När året började kände jag mig positiv. Nytt år, nya förutsättningar! Jag vill känna så. Men saker har inte varit och är inte bra.    En del av orsaken är min boendesituation. Jag älskar mitt kustsamhälle. Men jag känner mig ensam och har gjort d...