Idag börjar mitt... vad ska vi kalla det? Hat-program känns så hårt. Men låt säga att jag ogillar det väldigt mycket. För mig är det programmet fruktansvärt jobbigt att se på. Så jag ser det inte. Men på jobbet ska det ju pratas, pratas och pratas om dessa familjer som har ploppat ut 10, 11, 12, 13 barn eller nåt... Dessa samtal på jobbet är svåra att komma undan. Det är jättekul att tjejerna som är med i programmet har lätt för att bli gravida. Jättekul. Men jag känner bara att jag är avundsjuk (inte på antalet barn, bara på att de har barn) och sorg över att jag inte tror att vart och ett av barnen får den uppmärksamhet de förtjänar. Jag är uppväxt med fyra syskon, vilket inte är nånting i jämförelse med famljerna i programmen. Men jag kan säga att det har varken varit eller är speciellt lätt att få uppmärksamhet alltid. För mig som kämpar och när jag tänker på att det finns så många som kämpar och kämpar så känns de här programmen nästan provocerande för mig.

Men visst, de får gärna ha många barn och visst, visa det på tv. Men jag vill inte höra om det på fikarasterna... Men hur säger man det utan att vara gnällig? 

Idag på en fikarast var vi fem st tjejer/kvinnor och det blev så tydligt igen att jag inte är med i "föräldragruppen". I ett samtalsämne blev det liksom taget förgivet att vi som satt där hade barn. Vilket VI inte har. DE har. Hon som sa det menade det inte så. Jag vet ju det. Jag är bara ledsen över att vara barnlös och jag är trött och ledsen över att inte vara med i "föräldragruppen". Det är ju den finaste gruppen som man kan vara med i. Jag vill också.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blir jag lite äldre... tjoho! Det är faktiskt rätt skönt att bli 41. Förra året hade jag ångest och dessutom kändes det som att jag var TVUNGEN att fira. Firandet blev jättelyckat, men åldern i sig hade jag stora problem med. Det enda som känn...

Idag är det ofrivilligt barnlösas dag. Så jag tänker lite extra på alla er som liksom jag inte lyckats. Kram på er! ...

Snart är flytten över och det ska bli skönt. Jag ser fram emot att inreda den nya lägenheten och att allt lugnar ner sig lite. Att lämna kustsamhället känns däremot inte bra. Jag vet att jag på ett sätt säger lite hejdå till det i och med flytten. In...

Jag tittade lite tillbaka i min blogg igår. Det är två år sen jag gjorde ett försök att bli gravid... Det känns både som att det var nyss och väldigt längesen. Det är svårt att läsa och minnas. Även om jag har beslutat mig för att inte göra någ...

När året började kände jag mig positiv. Nytt år, nya förutsättningar! Jag vill känna så. Men saker har inte varit och är inte bra.    En del av orsaken är min boendesituation. Jag älskar mitt kustsamhälle. Men jag känner mig ensam och har gjort d...