Vilken härligt slö helg jag har haft. Mycket välbehövligt! :)

Jag får sällskap av en vän när det är dags för nästa försök. :) Även om jag nu har varit iväg en gång så känns det väldigt skönt att få sällskap. Jag ser naturligtvis fram emot resan oavsett sällskap eller inte. Men med sällskap så blir det mer en rolig utflykt och det tar bort lite av allvaret och fokuset på själva ändamålet med resan. Dessutom så är det alltid bra med ett extra par ögon. ;)

Igår kväll såg jag och ett gäng vänner på Melodifestivalen ihop och hade en väldigt trevlig kväll. Två stycken av dem visste redan om mina planer och min resa. Jag tyckte att det var dags för resten att få veta och berättade det igår. Jag borde väl vara van vid positiva reaktioner och stöd nu, men det värmer ändå i hjärtat. :) Jag blir tårögd bara jag tänker på det. Jag har sagt det förut, men återigen: även om det här är en resa som jag gör själv så känns det så skönt med allt stöd och att jag faktiskt inte är ensam.

Jag har fått kontakt med en tjej som nyligen fått sitt Danmarksbarn. Hon är en kompis kompis och bor i samma stad som mig. Hon är faktiskt min inspiration. :) Hon lyckades på sitt tredje försök och hon är två år äldre än mig. Även om det är individuellt hur fort man lyckas och om man lyckas är det mycket som ska klaffa, så känns det ändå hoppfullt. Det känns skönt att ha nån på nära håll att diskutera med och som förstår exakt vad jag menar och pratar om. Vi hoppas att våra barn ska bli någorlunda nära i ålder och har pratat på att vi kommer att kunna utbyta erfarenheter och tips längs vägen. T.ex vad man säger till barnet när det är dags för det.

För övrigt så känner jag fortfarande det här lugnet i kroppen. Det är klart att jag är orolig för att det kan bli så att jag aldrig lyckas, men jag känner att jag har den oron på en ok nivå. Jag är väldigt trött och det bidrar väl till lugnet antar jag... :) Men jag ska försöka hålla kvar lugnet så länge det går och inte stressa upp mig. Jag har ju bättre förutsättningar att lyckas om kroppen är i balans. Även om jag blev lugn direkt efter inseminationen så var jag ju LÅNGT ifrån lugn innan. Väntan på provsvaren ställde till det rejält och även om jag är väldigt tacksam för att de tog proverna så är jag inte speciellt nöjd över hur de hanterade det hela efteråt. Jag tror inte att jag har skrivit det förut. Men det var ju meningen att jag skulle betala för provtagningen och analysen och anledningen till att provsvaren inte skickades till mig med en gång när de fick dem var för att en faktura skulle skickas med. När jag efter några dagars väntan ringde igen fick jag veta att jag inte skulle få en faktura. Det är jag givetvis tacksam för, men det betydde att provsvaren låg hos dem i åtminstone fyra dagar i onödan. Det skapade mycket onödig stress och oro. Men, men, gjort är gjort och det är mänskligt att göra fel. 

Nu ska jag avsluta detta långa inlägg. Trevlig kväll på er!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blir jag lite äldre... tjoho! Det är faktiskt rätt skönt att bli 41. Förra året hade jag ångest och dessutom kändes det som att jag var TVUNGEN att fira. Firandet blev jättelyckat, men åldern i sig hade jag stora problem med. Det enda som känn...

Idag är det ofrivilligt barnlösas dag. Så jag tänker lite extra på alla er som liksom jag inte lyckats. Kram på er! ...

Snart är flytten över och det ska bli skönt. Jag ser fram emot att inreda den nya lägenheten och att allt lugnar ner sig lite. Att lämna kustsamhället känns däremot inte bra. Jag vet att jag på ett sätt säger lite hejdå till det i och med flytten. In...

Jag tittade lite tillbaka i min blogg igår. Det är två år sen jag gjorde ett försök att bli gravid... Det känns både som att det var nyss och väldigt längesen. Det är svårt att läsa och minnas. Även om jag har beslutat mig för att inte göra någ...

När året började kände jag mig positiv. Nytt år, nya förutsättningar! Jag vill känna så. Men saker har inte varit och är inte bra.    En del av orsaken är min boendesituation. Jag älskar mitt kustsamhälle. Men jag känner mig ensam och har gjort d...