Då har jag blivit stucken i armen och genomlidit både gynundersökning och cellprov idag. Skönt att det är över! De var väldigt trevliga och jag kände mig inte alls dömd för vad jag har valt att göra. Men ett problem dök upp... Jag hade fått för mig att jag skulle få provsvaren inom två veckor. Det stämmer för hälften av proverna. Men de andra kan ta en månad. Om de tar så lång tid så kommer jag att missa chansen i februari. :( Jag kommer att slita upp locket till brevlådan varenda dag de närmaste veckorna!

Nu när jag inte vet om jag kommer iväg i februari vet jag inte riktigt hur jag ska göra med akupunktören heller. Jag vill gå till honom strax innan jag ska åka. Jag får fundera på detta nån dag.

På hemvägen från vårdcentralen (som ligger i en annan stad) testade jag gps:en. Jag måste ju träna lite innan det är dags. :) Jag har aldrig haft en bil med gps så det här är lite nytt för mig. även om det inte är direkt avancerat. :)

Imorse på dag 13 kom LH-stegringen. När man får stegringen innebär det att själva ägglossningen sker ca 24-48 timmar senare. Om min kropp följer samma mönster i nästa månad så kommer stegringen att komma fredagen den 21 februari och då bör jag kunna åka den dan.

Jag ska få låna en gps av en snäll vän så nu känns resan i alla fall något lättare. :)

Idag har jag mått väldigt dåligt av min barnlöshet och det kom i samband med ett släktkalas. Jag hade fullt sjå med att hålla tårarna tillbaka när jag satt med det övriga sällskapet så jag fick gå in och böla på toa istället. Men inte heller där fick jag vara ifred utan då rycktes det i dörren av andra som ville in i andra syften... Det var bara att bita ihop och gå ut igen.

Jag får dåligt samvete över min reaktion. De andra satt och pratade barn och det måste de få göra. Det är ju helt naturligt. Jag brukar gå undan då och göra nåt annat, men idag fanns det liksom ingenstans att "fly". Jag kände att om jag inte får barn vet jag inte hur jag ska stå ut. Jag älskar barn och jag vet att jag skulle bli en bra mamma. Det gör så ont... Jag biter ihop och biter ihop i olika sammanhang, men jag orkar inte hur mycket som helst och vissa dagar orkar jag inte alls. Om jag inte får barn; hur ska jag stå ut med den smärtan resten av livet?!

När jag var yngre såg jag framför mig att jag skulle ha tre barn och jag var inte orolig för att det inte skulle bli så. Nu önskar jag mig inte tre barn längre, utan ett. Tänk så livet kan bli. Inte alls som jag hade trott eller planerat. Inga barn, ingen man. Jag har saker att vara tacksam för som en stor och fin famlij, mina vänner, bostad i ett bra område och ett helt ok jobb. Men det saknas ju en sak: barn.

Negativa inlägg är inte så roligt att läsa. Men förhoppningsvis känns det bättre imorrn och då är det dags för undersökning och prover! Nu ska jag se ett par avsnitt av en tv-serie som jag följer och tänka på annat en stund.

Klyschigt som sjutton: men imorrn är det faktiskt en annan dag.

Jag drog ett kort från en hög med visdomsord idag. & jag kände att det satt mitt i prick! Den här bilden ska jag ta fram och titta på när det känns tungt.

Jag borde verkligen sova... Men jag började surfa och sen var det kört!

Min kompis kompis kompis som precis fått sitt andra "Danmarksbarn" åkte tydligen tåg till kliniken. Jag fick ett mail av henne för en stund sen. Nu är jag kluven till om jag ska åka kollektivt eller bil. Lite snabbt räknat tror jag att det blir ca 400 kr dyrare med bil. Å andra sidan bör jag tjäna på det tidsmässigt i och med att jag kan åka när jag vill (förutom färjetiderna då). Ekonomiskt blir det ett plus för kollektivtrafiken. Flexibilitetsmässigt blir det ett plus för bilen.

Det verkar tajt med tid att hinna med tåget i Fredrikshamn där jag dessutom måste hinna köpa biljett. Jag är lite av (eller snarare mycket) en kontrollmänniska, så att jag inte har koll på hur det funkar exakt att åka tåg i Danmark och att jag ska hinna med de aktuella tågen oroar mig. Förutom transporten i Danmark ska det klaffa även här i Sverige.

Å andra sidan så skrämmer det mig att köra på Danmarksfärjan och sedan leta mig fram i Danmark med bil. Jag har aldrig kört på färjan och har inte åkt med den på många, många år. Jag är dessutom expert på att köra fel. :O

& så var det ju det här med att vara kontrollfreak... :)

I det här avseendet hade det underlättat att inte vara singel och behöva göra den här resan själv. Men då hade jag å andra sidan inte gjort resan alls... Hur som helst så lutar jag åt bil, men jag behöver ju inte bestämma mig än.

Nu är det go'natt!

Jag är precis hemkommen från en mysig fika hos min gravida syster. Vi pratade om hennes graviditet, insemination, att ta KUB-test eller inte, tankar och akupunktur. Jag funderar starkt på att gå till en akupunktör som är duktig på det här med fertalitet. Han är speciell och kliver innanför ditt skal. Men han är duktig och det verkar ge resultat. Så jag tror att jag ska ringa honom i början på nästa vecka och boka en tid. :) Kan jag optimera chanserna så är det ju dumt att låta bli!

Idag är jag på dag 9 och jag började testa med ägglossningsstickor på dag 6 för säkerhets skull. Just nu testar jag bara en gång om dan, men jag kommer att öka till minst två gånger om dan på dag 10 eller 11. Än så länge syns det inget tecken på LH-stegring och det är jag glad för. När jag har testat förut har den kommit på dag 12 eller 13 och jag hoppas verkligen att det fortsätter så. Kommer den tidigare kommer jag inte att kunna åka i februari även om jag får ledigt på torsdagen och fredagen. Enligt mina beräkningar kommer dag 12 att infalla på torsdagen. Om proverna går bra, om jag får ledigt och om min kropp uppför sig som den brukar så kommer jag att kunna åka i februari. Men saken är den att jag är lite osäker på att stegringen verkligen kommit på dag 12 eller 13 förut eftersom jag då bara använt mig av vanliga ägglossningsstickor. Jag tycker att de är lite svåravlästa. Clearblues stickor visar däremot ett glatt eller ledset ansikte så det är ju betydligt lättare. Men eftersom de är så dyra (sju stickor = 229 kr) så vill jag inte slösa på dem. Eventuellt använder jag mig av en eller två stickor i denna cykeln för att få bra koll inför nästa. När jag testar "på allvar" vill jag pricka in stegringen så exakt som möjligt.

På måndag är det dags för undersökning och prover på vårdcentralen! Jag kan ju inte påstå att jag precis ser fram emot det, men samtidigt så gör jag det eftersom det är startskottet på hela proceduren. Utan undersökning, ingen insemination.

Nu kör vi! :)

... & gå direkt till "gravid". Jag har även ikväll läst lite bloggar och även om de är inspirerande så känner jag också hur mycket som ligger framför mig. Visst har jag tagit ett steg genom att boka tid på vårdcentralen och genom att ha bestämt mig för vilken klinik det blir och tagit kontakt med dem. Men undersökningen ska göras, provsvar ska inväntas, klinikens formulär ska fyllas i, journalsamtal med kliniken ska genomföras, ägglossning ska inväntas och testas och förhoppningsvis inträffa när jag kanske får ledigt från jobbet och resan och inseminationen ska göras... Sen ska det väntas och kännas efter om det känns som vanligt, oro för att mensen ska komma och sen kanske behöva göra om allt igen. & kanske igen. & igen. & igen...

Låter jag negativ? Ja, kanske... Men det är mer att det känns så stort och så långt kvar. Det är så mycket som måste klaffa. Men jag får ta ett steg i taget och hoppas att det här leder dit jag vill.

Jag berättade för en tjej på jobbet idag om mina planer. En person där vet om det sen tidigare och är ett stort stöd (tack!). Men idag bara det slapp ur mig när jag pratade med den här andra tjejen och responsen var bra. :) Hon verkade varken skräckslagen eller förskräckt. ;) Jag har funderat lite på hur de på jobbet kommer att reagera om/när jag blir gravid och de får veta hur det gått till. De som står mig nära där tror jag kommer att förstå mig. Jag tror inte att jag kommer att ta illa vid mig av negativa reaktioner på jobbet. Det får stå för dem. Men jag vet att en del kommer att vara nyfikna och inte dra sig för att ställa närgångna frågor och jag ser riktigt fram emot att få platta till dem lite. ;) Nej, jag är inte överförtjust i precis alla på kontoret och många där lever i en väldigt liten värld. Det skulle vara roligt om jag kunde röra runt där lite på det här sättet. ;)

...

Jag läste precis igenom början på här inlägget. Det är sant det som står och det känns jobbigt att ha allt det där framför mig. Men jag ser även fram emot det! Det ska bli spännande. Jag hoppas bara att utgången är lycklig. 

Det har varit en ganska hektisk helg. Jag var sjuk i veckan så energinivån har varit långt ifrån på topp. & den lilla energin jag hade gick åt till mina brorsbarn. ;) De ger i och för sig energi också så det gick kanske jämnt upp! En bra helg och en trött helg. :)

Jag har haft svårt att sova för det snurrar så mycket tankar... Jag måste tänka på allt, ha koll på att allt är iordning tills försöket och dessutom vet jag inte än om jag får ledigt. Jag har meddelat att jag vill ha det, men eftersom det är sportlov så är det ju som det är... Hittills är det inte så många som har skrivit upp sig för ledighet så jag håller tummarna för att det fortsätter så. Vi får se. Men jag kommer att bli fruktansvärt besviken om jag inte kan göra ett försök i februari p.g.a det.

Idag hade jag tänkt börja testa med ägglossningsstickor, men jag glömde totalt bort det så jag får börja imorrn bitti. Jag har köpt dels vanliga stickor och dels Clearblues digitala. 500 spänn gick det på! Men Clearblues stickor kommer jag inte att använda förrän jag testar inför att åka.

Jag har läst lite bloggar idag om tjejer som varit eller är med om samma som mig. Intressant. Tänkvärt. Tänk så många vi ändå är som av olika skäl väljer att försöka få barn på det här sättet.

Jag tänker ju en del på hur omgivningen kommer att reagera om (NÄR) jag lyckas. Det kommer garanterat att bli mycket snack på jobbet. :) Men det gör mig inget. Det jag är orolig för är hur min familj kommer att reagera. Jag vill ju att de ska bli glada för min skull och tro på att jag klarar det och gör rätt. Precis som de är glada för min brors barn och för min syster som snart ska få en liten. Jag har gjort en del obetänksamma och impulsiva saker i mitt liv och det har inte alltid blivit så bra. Men det här är inget impulsivt beslut. Det har legat och grott och bearbetats i flera år. Jag har diskuterat och vänt ut och in på det. Nu står jag här och har tagit ett steg och önskar att jag hade tagit det tidigare och hoppas av hela mitt hjärta att jag inte har väntat för länge. Att jag ska få bli mamma. Singel kan jag vara livet ut. Det är inte det jag önskar, men jag kan ta det. Barnlös däremot... Nej. & att inte ha gjort nåt för att ändra på det: nej.

Nu är tid bokad på vårdcentralen för provtagning! Usch vad nervös jag var. :( Ändå visste jag ju att de har hjälpt andra. Jag är lite osäker på hur dyrt blir bara... Provtagning och analys ca 600-700 kr och så kostar väl besöket också.

Nu är jag ett steg närmare i alla fall! :)