Så var akupunkturen bokad! :) Han tyckte att jag var ute lite sent, men vi lyckades hitta en tid på torsdag. Det innebär tyvärr att jag måste gå tidigare från jobbet och det är rätt många borta då. Men, men, det får helt enkelt lösa sig. Jag vill göra det här för att optimera chanserna.

Men jag är nervös för behandlingen! Jag vet inte vad han kommer att behöva göra på mig, men jag vet ju att det kan bli jobbigt beroende på vilka eventuella blockeringar jag har i kroppen. Men det får det vara värt!

Eftersom min stressade kropp till slut gav med sig så är det dags att börja testa med stickor nästa måndag, på dag 8. Det rör på sig nu! :)

Efter en lååång telefonkö till vårdcentralen fick jag veta att proverna såg bra ut och att de är på väg! :) Jippie, jippie, jippie!!

Just nu väntar jag bara på att en sak ska dyka upp som jag i framtiden inte kommer vilja att den ska dyka upp! Mensen. Jag har inte mått så bra det sista. Jag har haft många saker som har snurrat i huvudet och varit stressad både privat och på jobbet. Jag har haft svårt att sova och istället legat och grubblat. Jag trodde att mensen skulle ha kommit igår och blev då lite stressad över att den inte heller idag har dykt upp. Men vid dubbelkoll så är det idag den ska komma. Jag tror dock att det blir imorgon.

Anledningen till att jag nojjar mig så över den är ju för att stegringen brukar komma på dag 12 eller 13. Kommer den imorgon blir dag 13 lördagen den 22 februari. Så kommer den bara imorgon och jag får de där eländiga provsvaren i tid så kommer jag att kunna åka senast på lördagen. Jag vill helst slippa att behöva åka på måndagen för då kommer jag ju att behöva be om ledigt igen...

Om ni inte har märkt det så är jag bra på att oroa mig i förskott! ;) & det är ju bara jag själv som blir lidande av det så det är ju riktigt, riktigt dumt!

..........

I fredags var jag på en riktigt, riktigt härlig tjejkväll. Vi är fyra stycken som sen förra året turas om att ha dessa kvällar. I fredags berättade jag för den i sällskapet som inte visste om mina planer. Hennes reaktion var helt underbar. Hon reste sig upp från maten (eller snarare desserten) och kramade mig. Hon fick tårar i ögonon och jag fick tårar i ögonen. Hon tyckte att jag var stark som tog tag i situationen själv. Teoretiskt sett så skulle jag ju kunna vänta lite till och se om jag träffar nån, det kan ju funka. Men jag vill ju inte vänta längre. Tick, tack, tick, tack... Det är klart att det finns andra barnlösa i min ålder som inte känner som jag gör, men man får ju gå på det man själv känner är rätt. I alla fall, hon blev så glad för min skull och det värmde verkligen. :)

Den senaste tiden har jag flytt in i filmernas värld för att det varit så mycket jobbigt i den här världen. Ikväll tänker jag se en film bara för att jag vill. God kväll! :)

Jag är lite dålig på att blogga just nu... Det mest väntan nu så det finns liksom inget att skriva om. Men jag känner mig stressad över att inte veta när jag får provsvaren = när jag kan åka. I värsta fall kan jag inte åka om två veckor utan får åka i mars eller april. Det är inte hela världen, jag vet. Vad är några veckor när man har väntat hela livet? Svar: en evighet. Så känns det. Men det är ju inte så.

Det far runt så mycket tankar och känslor i kroppen just nu och jag har svårt att sova. Jag måste lugna ner det. Det känns som att jag är så nära och ändå så väldigt långt ifrån. Ovissheten är fruktansvärd. Kommer jag att få bli mamma eller inte? Just nu tror/känner jag ingenting. Det kan gå hur som helst. Samtidigt... om jag kunde få facit på den frågan och svaret var "nej", skulle jag vilja veta det då? Förmodligen inte... & facit kan ju ha fel. :)

Ena stunden känner jag mig jättepeppad och tänker att jag har ändå kommit en lång bit på väg. I nästa stund så känns det som att jag har ett maratonlopp med massa hinder framför mig. Jag går och väntar på provsvaren, men jag kan ju faktiskt göra saker under tiden som att maila kliniken med lite frågor som jag har och kontakta akupunktören och höra vad han säger. Men först ska jag sova. :)

Ikväll går Pappa på burk på tv'n. Jag har sett den förut och den är väl inte heeelt realistisk. Men det är ju film. ;) Jag tycker ändå att det är kul och positivt att det görs film i ämnet. Om jag kan hålla mig vaken tills dess så ska jag se den. Jag kan behöva lite inspiration och kanske känna att allvaret släpper. I alla fall en liten stund. :) I filmen handlar det ju om heminsemination, men situationen är ju ändå densamma.

Ha en trevlig söndagskväll!

Jag är ju ensam på den här resan och jag måste gå igenom allt själv, utan en partner. Men jag har så fina vänner som stöttar mig så jag känner mig inte så ensam ändå. :) & det är jag väldigt tacksam för, för det har varit mycket att ta reda på, tänka på, planera för, oro och det är mycket som ligger framför mig. Det ÄR jobbigt att inte ha nån vid sin sida. Men så tänker jag hur det hade varit utan det här stödet... Så jag är mycket tacksam. :)

Idag, intet ont anande på väg för att köpa lunch med två tjejer på jobbet, fick jag mig både en överraskning och en present! De räckte fram en liten påse med en skyddsängel i och sa att de kan ju inte följa med mig till Danmark, men på det här sättet är de med mig ändå. Jag blev alldeles tårögd! :')

Idag fick jag min ledighet beviljad! :) Tack och lov! Kommer bara provsvaren i tid så kan jag ju åka...!

Idag har jag berättat för två personer om mina planer. Båda två reagerade väldigt positivt och det känns skönt! Jag vet att inte alla kommer att reagera så eller vara lika öppna för det här. Viktigast för mig är att de som står mig nära stöttar mig. De behöver inte förstå mig helt eller känna att de hade gjort samma val, bara de tror på mig och försöker sätta sig in i varför jag gör det.

Till er som är med mig på vägen och som jag kan tjata på, diskutera med, som pushar mig och som jag får råd av:

(Ni vet vilka ni är)