Gårdagen var inte bra och kalaset gick inte bra alls. Jag kämpade mot tårarna hela tiden. Jag ville inte förstöra min lillasysters kalas (mer än jag redan gjorde genom att vara tyst och låg) så jag gick undan flera gånger. Det enda jag såg var massa barn (som jag älskar över allt annat) och lyckliga föräldrar. Jag kände mig så utanför och misslyckad. Jag är äldst av alla syskonen och är ändå så långt efter. Tick, tack, tick, tack... Efter en oskyldig kommentar från min underbare brorson brast det totalt och jag gick undan och bara grät och grät och grät.

Jag vet inte varför jag känner så här just nu. Kanske är det för att domen av senaste försöket närmar sig. Misslyckas det igen måste jag ta beslut som jag inte vill ta. Inte orkar ta. Igår var det ett år sen jag gjorde första inseminationen. Jag vet att många kämpar mycket längre... Men det hjälper inte mig. Det här tar kål på mig. Det blir mindre och mindre kvar av mig själsligt. Jag känner mig urholkad. Ledsen. Trött. Men alternativet att ge upp är så mycket värre. Otänkbart. Fruktansvärt.

Min mamma undrade igår om jag, trots att det var så tidigt, visste att det hade misslyckats eller om jag hade börjat med hormoner igen (som ju är slut, återkommer till det) eftersom jag var så ledsen. Jag tror att det är flera saker sammantaget. Snart resultatdags, ett år sen första inseminationen, fler och fler bebisar och att det här tär så på psyket. Det känns inte bättre idag men jag hoppas att mina små brorsbarn ska distrahera mig lite.

Ja, Pergotime... Senaste beskedet jag fick var ju att beräknat leveransdatum till leverantören var den 18:e. I fredags gick jag dig utan egentligen nån förhoppning. Helt rätt. Ingen Pergotime. Nytt (eventuellt) datum är den 24:e. De ska skicka ett sms till mig när leveransen kommit. Men det vågar jag inte lita på så jag kommer att gå dit igen om jag inte har hört nåt den 26:e. Om jag ska åka en gång till finns risken att det blir utan Pergotime igen.

Dags att ta tag i dagen!

 

Jessica

22 februari 2015 16:00

Kram ❤️

jagblirvi

22 februari 2015 16:24

Tack Jessica! ❤️

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blir jag lite äldre... tjoho! Det är faktiskt rätt skönt att bli 41. Förra året hade jag ångest och dessutom kändes det som att jag var TVUNGEN att fira. Firandet blev jättelyckat, men åldern i sig hade jag stora problem med. Det enda som känn...

Idag är det ofrivilligt barnlösas dag. Så jag tänker lite extra på alla er som liksom jag inte lyckats. Kram på er! ...

Snart är flytten över och det ska bli skönt. Jag ser fram emot att inreda den nya lägenheten och att allt lugnar ner sig lite. Att lämna kustsamhället känns däremot inte bra. Jag vet att jag på ett sätt säger lite hejdå till det i och med flytten. In...

Jag tittade lite tillbaka i min blogg igår. Det är två år sen jag gjorde ett försök att bli gravid... Det känns både som att det var nyss och väldigt längesen. Det är svårt att läsa och minnas. Även om jag har beslutat mig för att inte göra någ...

När året började kände jag mig positiv. Nytt år, nya förutsättningar! Jag vill känna så. Men saker har inte varit och är inte bra.    En del av orsaken är min boendesituation. Jag älskar mitt kustsamhälle. Men jag känner mig ensam och har gjort d...