Pergotime är slut i hela landet. En stund hade jag en fundering om de så fanns 30 mil bort så skulle jag ta ledigt imorgon och köra hela dagen om det behövdes. Men med "slut i hela Sverige" så är det ju inte ett alternativ. Jag är så besviken, arg och frustrerad. En liten lätt medvind hade varit välkommen. Jag ska ringa vårdcentralen imorgon och höra vad de säger om den kvardröjande effekten av Pergotime så här månaden efter en kur.

Jag mår verkligen inte bra. Jag känner det i hela kroppen. En sak till som går fel och jag kommer att bryta ihop. Jag är så arg på mig själv för att jag väntade så här länge och istället väntade på Mr Right som aldrig kom. Ett sånt slöseri med dyrbar tid! Det tjänar ingenting att tänka så, men jag önskar verkligen att jag använt min tid annorlunda. Ikväll har jag bokat in "prat-tid" med mamma. Jag behöver få ordning på tankarna och jag klarar inte det själv just nu.

Jag skulle hämta ut Pergotime inför starten imorgon. Men de är slut överallt. Precis överallt som ligger nånstans inom köravstånd. T.o.m i Göteborg som har massor av apotek. Jag känner mig väldigt uppgiven. :( Som tidigast kommer de in på fredag, men det är ju för sent. F-n, f-n, f-n.

När ska jag lära mig? Man ska aldrig, aldrig, aldrig googla på saker man är orolig för precis innan man ska sova.

Jag låg i sängen, skulle precis släcka men kom på snilleblixten att läsa lite om priserna för IVF. För tre behandlingar kostar det 46-50 000 DKK. Då ingår inte allt utan det blir x antal tusenlappar till. Plus resorna. Vad det blir i svenska kronor vågade jag inte räkna på. Att det kostar runt det hade jag en liten aning om. Men på en av klinikernas sida läste jag att de gör IVF efter tre-sex misslyckade inseminationer. Jag har gjort sju och ska snart göra min åttonde. Borde jag sluta med inseminationerna nu och gå på IVF? Jag har ju tänkt på att det närmar sig slutet när det gäller inseminationer så varför paniken? Jo, det blev så tydligt att det närmar sig slutet på resan och jag är livrädd för att jag måste ge upp. Jag kan inte leva ett barnlöst liv! Jag klarar inte det och vill inte det. Insikten slog mig i huvudet som en hammare: blir jag inte gravid på en eller två inseminationer och tre behandlingar IVF så är det kört. Jag har inte råd med mer. För IVF måste jag ta ett banklån. För att ytterligare stressa mig lite så måste jag börja med IVF innan året är slut för när jag är 40 kostar det ännu mer.

Jag vet att jag tänker flera steg i förväg. Men det gör man lätt i den här världen. Man är hela tiden ett eller flera steg framåt i tiden. För att förbereda och skydda sig antar jag. Jag har knappt sovit alls. Jag känner mig jättestressad. Ska allt vara förgäves? Visst är det bättre att ha försökt och misslyckats än att inte försöka alls, men f-n... Jag måste ju lyckas. Ingen press alls... *ironisk*

Nu är det i alla fall hög tid att göra mig färdig för jobbet. Hoppas att paniken lägger sig lite under dagen. Jag måste hitta nåt sätt att få tillbaka nån form av lugn. Inget blir bättre av panik.