Idag kom sorgen ikapp mig. Jag somnade aldrig om imorse och till slut orkade jag inte med mina tankar längre så jag gick upp, stoppade in massa tvätt (för att känna att jag ändå var lite duktig också) och gick och la mig i soffan framför min verklighetsflykt Downton Abbey. Efter ett par avsnitt gick jag till mina föräldrar och pratade lite med mamma. Jag satt ensam en stund i soffan och spelade ett spel på min iPad. Tårarna bara började rinna och de slutade inte. Jag torkade och de rann, jag torkade och de rann. Mamma kom in och vi pratade lite till. Jag blev även uppringd av min svägerska idag och vi hade ett väldigt bra och fint samtal. Jag kände mig lite tröstad av det. Efter det har jag passat min brorson på ett år som plötsligt somnade så fint i min famn medan vi såg på Teletubbies. Underbara lilla barn.

Nu när det är kört kan jag skriva vad jag kände i kroppen och som dels gav mig hopp och som dels gjorde att jag funderade på om det var Pergotime som orsakade det. Lite PMS har jag alltid, men det här var annorlunda. Jag hade väldigt ont i brösten, mådde illa och hade en molvärk som var annorlunda mot annars. Med tanke på utgången så var det nog Pergotime. Men jag kan säga att så som kroppen betedde sig så var det väldigt svårt att inte hoppas. Men nu gick det som det gick.

På onsdag är det dags för Pergotime igen och ny insemination blir förmodligen den 13:e eller 14:e. Om det blir den 14:e följer en kompis med och det är verkligen guld värt. Det gör att resan helt klart blir mer avslappnad och roligare. Till veckan får jag förhoppningsvis reda på resultatet av TSH:n. Jag hoppas att den har sjunkit till en bra nivå nu. Jag funderade lite på om jag ska vänta med fler inseminationer tills nivån har sjunkit tillräckligt. Men nej, jag kör på. Det är jättejobbigt när tiden bara går och jag inte gör nåt. Att ta ett par tabletter på morgonen och ta blodprov en gång i månaden räknas inte riktigt även om det förbättrar chanserna. När jag gjorde senaste inseminationen hade jag ätit den nya högre dosen i lite drygt en vecka och jag undrar hur mycket nivån hann sjunka på den korta tiden. Förhoppningsvis är nivån på en bättre nivå inför nästa försök.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blir jag lite äldre... tjoho! Det är faktiskt rätt skönt att bli 41. Förra året hade jag ångest och dessutom kändes det som att jag var TVUNGEN att fira. Firandet blev jättelyckat, men åldern i sig hade jag stora problem med. Det enda som känn...

Idag är det ofrivilligt barnlösas dag. Så jag tänker lite extra på alla er som liksom jag inte lyckats. Kram på er! ...

Snart är flytten över och det ska bli skönt. Jag ser fram emot att inreda den nya lägenheten och att allt lugnar ner sig lite. Att lämna kustsamhället känns däremot inte bra. Jag vet att jag på ett sätt säger lite hejdå till det i och med flytten. In...

Jag tittade lite tillbaka i min blogg igår. Det är två år sen jag gjorde ett försök att bli gravid... Det känns både som att det var nyss och väldigt längesen. Det är svårt att läsa och minnas. Även om jag har beslutat mig för att inte göra någ...

När året började kände jag mig positiv. Nytt år, nya förutsättningar! Jag vill känna så. Men saker har inte varit och är inte bra.    En del av orsaken är min boendesituation. Jag älskar mitt kustsamhälle. Men jag känner mig ensam och har gjort d...