Jag är lite dålig på att blogga just nu... Det mest väntan nu så det finns liksom inget att skriva om. Men jag känner mig stressad över att inte veta när jag får provsvaren = när jag kan åka. I värsta fall kan jag inte åka om två veckor utan får åka i mars eller april. Det är inte hela världen, jag vet. Vad är några veckor när man har väntat hela livet? Svar: en evighet. Så känns det. Men det är ju inte så.

Det far runt så mycket tankar och känslor i kroppen just nu och jag har svårt att sova. Jag måste lugna ner det. Det känns som att jag är så nära och ändå så väldigt långt ifrån. Ovissheten är fruktansvärd. Kommer jag att få bli mamma eller inte? Just nu tror/känner jag ingenting. Det kan gå hur som helst. Samtidigt... om jag kunde få facit på den frågan och svaret var "nej", skulle jag vilja veta det då? Förmodligen inte... & facit kan ju ha fel. :)

Ena stunden känner jag mig jättepeppad och tänker att jag har ändå kommit en lång bit på väg. I nästa stund så känns det som att jag har ett maratonlopp med massa hinder framför mig. Jag går och väntar på provsvaren, men jag kan ju faktiskt göra saker under tiden som att maila kliniken med lite frågor som jag har och kontakta akupunktören och höra vad han säger. Men först ska jag sova. :)