Det blir inte så mycket bloggande nu... Det händer ju ingenting förutom att jag går och väntar och inte försöker känna efter. Jag är fortfarande lite öm/spänd vid äggstockarna och livmodern. Jag har läst mig till att man kan vara det i flera dagar efter insemination. Innan jag läste det började jag fundera på om ägglossningen verkligen hade passerat. Fram till igår gjorde det ganska ont nämligen. Men nu känns det mindre.

Jag försöker verkligen att inte känna efter- Ändå gör jag nog det mest hela tiden. Men det är dumt att göra det, för det är lätt att inbilla sig och att skapa sig symtom. När jag hade gjort inseminationen kände jag ju ett lugn. Jag kände att det skulle lyckas. Den känslan höll i sig även dagen efter. Men nu vet jag inte... Tvivlet har kommit ikapp lite. Men jag försöker vara positiv och tro på att det lyckas denna gången. En positiv inställning kan inte skada i alla fall. :)

Hur som helst känner jag mig fortfarande ganska lugn. :) När jag gick och väntade på provsvaren som inte verkade komma och jag såg framför mig att jag skulle missa chansen att åka i februari, då var jag mycket stressad. Min magkatarr var på topp om man säger så. Jag hade väldigt ont i magen. Men nu känns det sååå mycket bättre. Jag är lugn! :) & faktiskt så känner jag inte av magkatarren nämnvärt. Det är riktigt, riktigt skönt. Jag hoppas, hoppas, hoppas att det har lyckats och att jag inte behöver åka igen. Men måste jag det så ska jag försöka att ha kvar lugnet och ha kvar kroppen i balans.

Det var en lååång dag igår... Vaknade 03.30 och kunde inte somna om och gick sen och la mig 22 timmar senare. Det var mycket bilkörning, känslor och väntan.

Men när väl inseminationen var gjord kände jag ett sådant lugn och det känner jag fortfarande. Jag vet inte när jag kände mig så här lugn sist. Att jag är j-ligt trött kanske bidrar i och för sig. :P

Barnmorskan på kliniken var jättetrevlig och bra på alla sätt. Dessutom pratade hon flytande svenska! :) Allting på kliniken gick väldigt smidigt och hon tog sig tid. Det var lugnt och tyst. Jag tror inte att jag har nämnt vilken klinik jag var på? Det är alltså Gaia i Hobro. Hobro är ett litet samhälle ca 10 mil från Fredrikshamn och väldigt lätt att köra till. E45 i stort sett hela vägen. Jag kan verkligen rekommendera dem på alla sätt och vis! :)

Efter inseminationen hade jag tre timmar att spendera innan jag skulle åka mot färjan i Fredrikshamn igen. Då märktes det att Hobro inte är stort. ;) Jag lyckades promenera i en timme och sen blev det två timmar i bilen. En stund satt jag på en bänk och bara satt och tittade på fåglarna och kände... frid faktiskt. :) 

En lite rolig grej hände på hemresan... Jag satt på en obekväm stol och försökte läsa för att hålla mig vaken. Det var oftast tomt runt mig. Några som kom och gick då och då. Men så kommer det en riktig snygging och sätter sig en liten bit från mig. Jag sneglade lite ibland. & det kändes som att även han gjorde det, fast jag var så trött så jag kanske inbillade mig. ;) Men det kändes så typiskt på nåt sätt. Där sitter jag och är nyinseminerad och DÅ dyker det upp en snygging! ;) Det sista jag såg av honom var när han gick till sin bil...

Nu ska jag ta tag i dagen. Tack för alla tankar och positiv energi igår!!

Efter en nervös körning med långa bilköer så sitter jag nu på färjan och är smått känslosam! Pratade precis med min mamma och började böla mitt i samtalet. Det är så mycket känslor, förväntningar och stress i kroppen. Plus att akupunktören satte fart på lite hormoner igår. Jag har med mig en bok och ska försöka koppla av med den de närmaste dryga tre timmarna!

Vid 15-tiden kommer jag att vara på kliniken så skicka gärna lite positiv energi då. :)

Eller snarare nedladdning kanske. :) Den här kvällen ägnar jag mig åt att behålla lugnet från akupunkturen. Jag har lätt för att stressa upp mig och oroa mig och jag vill försöka hålla kvar känslan under akupunkturen så länge som möjligt. Så jag ser på en romantisk film (som iofs är rätt dålig, men skit samma!) och äter lite godis. :)

Det blir ingen intervju med den danska tv-kanalen. Jag var tyvärr lite för snabb med att säga ja. Det känns bra att ha tackat nej nu.

Snart är det imorgon!

Jag testade med stickor igår kväll och strecket var jättesvagt. Imorse när jag testade igen förväntade jag mig samma resultat, men så var det INTE!! Ett mycket tydligt starkt streck! Fort fram med Clearblues stickor och där blev det en glad gubbe! Jag var inte beredd på det. Jag trodde inte att jag skulle åka imorgon utan trodde snarare lördag eller söndag.

Eftersom min bil inte är körbar just nu så har jag fått låna bil av en mycket snäll syster och hennes man. :) Nu ska jag boka färjebiljett och sen försöka lugna ner mig inför akupunkturen senare idag.

Jag har även mailat kliniken och fått veta att den ev. intervjun kommer att finnas länkad från deras hemsida. Det borde jag ha insett när jag sa ja för det är ju självklart egentligen. Om jag lyckas få barn kommer jag att vara öppen med hur det har gått till. Men innan dess vill jag välja vilka som vet om det. Med den länken ökar risken betydligt att det sprider sig till människor som jag inte vill ska veta det. Det är ju inte säkert att jag lyckas eller att det tar väldigt lång tid och tills det lyckas är det en väldigt privat sak för mig. Jag har skrivit till kliniken igen och om jag inte kan vara helt anonym i intervjun vill jag inte ställa upp. Det känns inte rätt då. :(

Håll tummarna för mig imorgon!! :) :)

Ja, nu är det väldigt nära! Så märkligt det känns!! Som jag har tänkt på det här och känt att det har varit för stort och komplicerat. Jag vet inte om jag trodde att jag nånsin skulle komma hit... & nu är det bara ett par dagar kvar till det stora steget. :) Jag känner i kroppen att det närmar sig, men frågan är när det blir... Det kan bli fredag... eller lördag... eller kanske söndag...

Imorse mailade jag mina provsvar och frågeformuläret till kliniken. De är så himla gulliga och trevliga. :) Jag fick en förfrågan från dem. En lokal/regional tv-kanal ska göra ett reportage om kliniken och om varför så många svenskar, med tanke på lagstiftningen, är tvungna att åka dit för att försöka få barn. Förfrågan gällde om jag kan tänka mig att ställa upp på en intervju om det går att fixa. Jag sa ja. :) Det visas ju bara lokalt så det känns ju rätt ok. Men vi får se, det ska ju funka tidsmässigt också.

Idag på lunchen, efter att ha paniklånat en bil (min är inte körbar just nu), åkte jag till vårdcentralen. Sisådär 5 mil enkel väg. Efter lite förvirring fick jag till slut en journalutskrift och svisch tillbaka till jobbet! Puh! Där släppte en stor stressfaktor. Men jag kände på mig att det skulle ligga ett brev i brevlådan när jag kom hem och visst gjorde det det! :) Så nu har jag resultaten dubbelt upp! Imorgon ska jag skanna dem och skicka dem till kliniken.

Ägglossningen närmar sig verkar det som. Jag har börjat testa med stickorna men det dröjer nog några dagar än. Det ska ju vara koncentrerad urin när man testar = jag får gå på toa mer sällan än jag skulle vilja... ;) Akupunktören tyckte att det inte skadade om jag drack mer, men just nu krockar det lite grann med testandet! :)

Jag ringde vårdcentralen idag igen och provsvaren postades med A-post i torsdags tydligen. Men inte har de kommit inte... :(

Jag ska ringa imorgon igen och höra om de kan göra en utskrift från deras system (de har ingen kopia på provsvaren) som jag kan hämta på onsdag om jag inte får brevet imorgon. Det börjar bli fruktansvärt ont om tid!!! Men jag måste försöka slappna av ändå för annars kanske ägglossningen försenas eller uteblir helt.

Nu vet hela min stora familj om mina planer och alla har reagerat bra och det känns sååå skönt! :) Det känns bra att ha deras stöd i ryggen. :)