Igår kväll var det ett dokumentär på 7:an från en fertilitetsklinik i England. Även om det handlade om IVF och jag hoppas att jag slipper göra det, så var det intressant! Det var ju lätt att känna med paren och deras barnlängtan... En i personalen pratade bl.a om hur man som barnlängtare dras med den längtan hela tiden.

Barnsaker i affären som välling, blöjor, kläder och leksaker står där och påminner en om vad man inte har. De står ut bland övrigt sortiment på ett sätt. När jag handlar nåt på barnavdelningen så känns det som att alla vet att jag inte hör dit. "Du har ju inte barn!" När jag får frågan av kassörskan om jag vill ha barnplagget inslaget så känns det som en bekräftelse på att det syns att jag inte har barn. Larvigt? Ja. Hon frågar ju inte av den anledningen. Men de där sakerna som jag köper till mina underbara syskonbarn vill jag ju även köpa till MITT barn! & nej tack, det behöver inte slås in! :)