Jahopp, en till som är gravid. Det är en kusin som jag i och för sig inte träffar jätteofta men som jag är vän med på både fb och instagram. Det var på instagram jag såg det. En bild på en mage som liksom hoppade på mig. Min brorson såg att jag blev ledsen och började också gråta lite. Gullungen. Det borde kanske inte ha kommit som en chock. Hon och pojkvännen har varit ihop några år, båda har jobb och de är i skaffa-barn-åldern. Jag har tänkt på det ibland, att det kommer att bli deras tur... Men jag var inte beredd... Förr firade vi alltid jul ihop. Det gör vi tack och lov inte längre. Jag vill inte vara ledsen på jul.

En otrolig lycka för dem och de kommer att bli jättefina föräldrar! Men det känns bara som att precis "alla" springer om mig. I väldigt hög fart! Det är ännu en som jag måste bita ihop inför och inte visa vad jag känner. De har all rätt till sin lycka. Jag önskar bara att det blir min tur snart.

Jag är pms:ig nu och extra känslig och jag vet att det påverkar mig mycket. Gråt, bit ihop och kom igen! Som min syster skrev till mig förut: tänk på att du är på väg. Jag är på väg. Jag är på väg. Jag är på väg.

Så som det ut för tillfället så lutar det åt att äggledarspolningen blir av nästa tisdag. Jag ser fram emot den och att få ta ett kliv framåt. Jag är trött på att stå still och stampa och bara se tiden gå.