Jag ska inte säga att jag tror blint på horoskop osv, men jag har inget emot att bli uppmuntrad av dem. Jag läste mitt horoskop i helgen och det kändes bra. De visdomskort jag har tagit på jobbet det senaste har varit väldigt positiva och de har alla gått ut på att jag är nära min dröm. Oavsett om korten och horoskopet betyder nåt så har de hjälpt mig att känna optimism och att jag är på rätt väg.

Med det sagt så började dan bra. Sen föll allt. Eller det kändes så. Jag ska inte ta åt mig eller ägna energi på folk som inte har empati. Jag vet det. De är inte värda det. Men det sårar alltid som mest när det är människor som det är meningen att man ska stå nära. Jag blev ledsen, arg, ledsen. Sen kändes det som att problemen på jobbet anföll mig och jag ville bara gå hem. Orkade inte mer. Men dels kunde jag så klart inte bara gå och dels så har jag några riktigt fina arbetskamrater som bryr sig och lyssnar och bara finns.  

Jag köpte choklad och efter jobbet åkte jag hem, bänkade mig i soffan med chokladen och såg några avsnitt av en tv-serie. Sen pratade jag med min mamma som peppade mig den sista biten, åt lite mera choklad och såg ett avsnitt till. Så nu känns det ok. Jag är mest irriterad över hur man kan sakna empati och förståelse, men lägger nu detta åt sidan. Ingen mer energi på sånt utan fokus på framtiden och att jag ska lyckas.

Om sisådär en vecka är det dags igen! :)

 

Syss

9 april 2014 12:50

Länge sedan jag var inne och läste nu, så jag såg till att läsa ikapp lite. :)

Vill egentligen bara peppa (även om choklad räcker en bit ;)). Jag vet så väl vad du menar om allt du skriver om misströstan och att känna sig utanför och onormal. Det bara bygger på ens sorg.

Men ge inte upp! Ät choklad, bli ledsen och kom igen... Som du gör. Som vi pratade om häromdagen: tänk vad som kan hända på ett år. Efter alla mina år av sorg kommer jag nu få hålla vår lille gullunge i famnen om två veckor. Och vips känns tyngden av vår fem år långa kamp "helt ok" att bära. Jag vet att det inte är lätt för dig nu, speciellt med två i din närhet som väntar barn och det går liksom inte att komma undan verkligheten. Men vi håller alla tummarna för att du snart sitter där också! <3

jagblirvi

9 april 2014 17:49

Tack! Lättrörd som jag är så sitter jag med tårar i ögonen. ;')

Ja, att du snart ska få hålla din lille "Puff" trodde vi inte för ett år sen! :) Mycket kan hända!

Tack! Jag kan ju som sagt inte göra hjärtan här av nån märklig anledning så du får tänka dig att du ser ett här! :) Kram kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blir jag lite äldre... tjoho! Det är faktiskt rätt skönt att bli 41. Förra året hade jag ångest och dessutom kändes det som att jag var TVUNGEN att fira. Firandet blev jättelyckat, men åldern i sig hade jag stora problem med. Det enda som känn...

Idag är det ofrivilligt barnlösas dag. Så jag tänker lite extra på alla er som liksom jag inte lyckats. Kram på er! ...

Snart är flytten över och det ska bli skönt. Jag ser fram emot att inreda den nya lägenheten och att allt lugnar ner sig lite. Att lämna kustsamhället känns däremot inte bra. Jag vet att jag på ett sätt säger lite hejdå till det i och med flytten. In...

Jag tittade lite tillbaka i min blogg igår. Det är två år sen jag gjorde ett försök att bli gravid... Det känns både som att det var nyss och väldigt längesen. Det är svårt att läsa och minnas. Även om jag har beslutat mig för att inte göra någ...

När året började kände jag mig positiv. Nytt år, nya förutsättningar! Jag vill känna så. Men saker har inte varit och är inte bra.    En del av orsaken är min boendesituation. Jag älskar mitt kustsamhälle. Men jag känner mig ensam och har gjort d...