Idag har jag sökt två nya jobb. Vet inte om mina chanser är så där jättestora, men det känns verkligen jättebra att ha sökt dem och försökt göra nåt åt situationen. :)

Min tillfälliga chef blev min chef tills vidare. Jag hoppas dock att jag är därifrån snart. Jag skulle sakna många av de som jobbar där, men det är mycket som jag inte skulle sakna.

Varje dag försöker jag skaka av mig saker. Saker som har med barn att göra, som jag mår dåligt av. Kommentarer, bilder, inlägg på Facebook, reklam osv. Alltid med ett litet dåligt samvete över att jag "överreagerar" och förmodligen är rätt självömkande. Men det är svårt att reagera "rätt" när det handlar om att det fattas en så otroligt stor bit i ens liv.

Idag på fikan nämnde två tjejer som är födda i början på 90-talet att de kände lite stress över att folk i deras ålder skaffar barn och att de inte har det än. Jag kan förstå dem på ett sätt. Men ändå inte. Jag känner stress för att många jämnåriga nu har barn som är alltifrån lågstadieåldern till att ha gått ut gymnasiet. Jag ligger så långt efter. Vart tog mitt liv vägen?

En annan tjej som är ett par år äldre än dem hade berättat för några på jobbet att hon har en plan och i den ingår det att när hon är 29 ska hon ha barn. Hade jag hört det hade jag haft lust att säga "Lilla vän, allting sker inte alltid när man önskar eller planerar. Livet blir inte alltid som man har tänkt. Vänta inte på "rätt" tillfälle." Det var kanske tur att jag inte var där... ;) Jag har också varit ung och trott att saker varit självklara.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blir jag lite äldre... tjoho! Det är faktiskt rätt skönt att bli 41. Förra året hade jag ångest och dessutom kändes det som att jag var TVUNGEN att fira. Firandet blev jättelyckat, men åldern i sig hade jag stora problem med. Det enda som känn...

Idag är det ofrivilligt barnlösas dag. Så jag tänker lite extra på alla er som liksom jag inte lyckats. Kram på er! ...

Snart är flytten över och det ska bli skönt. Jag ser fram emot att inreda den nya lägenheten och att allt lugnar ner sig lite. Att lämna kustsamhället känns däremot inte bra. Jag vet att jag på ett sätt säger lite hejdå till det i och med flytten. In...

Jag tittade lite tillbaka i min blogg igår. Det är två år sen jag gjorde ett försök att bli gravid... Det känns både som att det var nyss och väldigt längesen. Det är svårt att läsa och minnas. Även om jag har beslutat mig för att inte göra någ...

När året började kände jag mig positiv. Nytt år, nya förutsättningar! Jag vill känna så. Men saker har inte varit och är inte bra.    En del av orsaken är min boendesituation. Jag älskar mitt kustsamhälle. Men jag känner mig ensam och har gjort d...