Senaste inläggen

Av jagblirvi - 4 mars 2015 19:52


Ja vilken dag... Men på det stora hela en väldigt bra dag!


Imorse fick jag veta att jag skulle ha utvecklingssamtal med min chef senare under dan. Det innebar att jag helt enkelt fick bestämma mig för att berätta för henne. Jag var väldigt nervös och stressad innan. Nära att klappa ihop totalt. Mina känslor ligger verkligen på ytan nu så i början kunde jag inte säga nåt alls. Ögonen höll på att svämma över så jag fick ta några djupa andetag. Jag berättade allt. Om min dröm om barn, om inseminationerna, om misslyckandena, om hoppet som har dalat och om den förestående IVF:en. Hon tog det väldigt bra och hon hade inga problem med att jag tar ledigt för det här. Tack och lov. En stor sten föll från mina axlar och jag kände mig mycket lättare när jag gick ut från rummet.


Innan samtalet med chefen berättade jag för ytterligare en kollega. När jag efter utvecklingssamtalet skulle berätta för två till fick en annan tjej (som för övrigt är ett av mina allra bästa stöd ❤️) rycka in för återigen blev jag väldigt känslosam. Anledningen till att jag berättade för fler är att vi fikar ihop och pratar en del på jobbet. Det kändes fel att de inte visste vad som pågår och varför jag är som jag är nu. Varför jag inte mår bra. Det känns väldigt bra att de vet nu.


Arbetsmässigt var det inte en lika bra dag, men jag tog mig igenom den. Efter jobbet träffade jag min syster plus son och det var skönt. Han är ett sånt charmtroll och jag behövde bli charmad lite. Alla känsloyttringar idag har gjort att jag känt mig helt urlakad och när jag kom hem gav jag rätt snabbt upp tanken på att kolla på tv. Istället kröp jag ner under täcket och bestämde mig för att uppdatera er lite.


Nu är det hög tid att sova. Go'natt!



Av jagblirvi - 3 mars 2015 21:52


Inte så mycket nytt... Jag försöker ta mig igenom dagarna på jobbet och jag försöker bestämma mig för om jag ska berätta för min chef eller inte.

Om jag berättar och hon är ok med det så kommer en del av stressen att släppa. Stressen över om jag får ledigt och om jag har tagit ledigt rätt dagar. Nackdelen är om jag berättar och hon INTE är ok med det. Då är det rätt kört för mig. Inför äggplock och insättning behöver jag vara i Köpenhamn i tre-fyra dagar enligt informationen på Vitanovas sida. Jag kan inte så mycket om den korta och långa behandlingen än (det jag kan ska jag skriva om här nån annan dag), men med den långa kan man planera resan lite mer än med den korta. Oavsett det så känns det som att det kommer att bli svårt för mig att ta ledigt utan att berätta varför för chefen. Om jag överhuvudtaget ska få nåt som liknar semester i sommar så kan jag inte ta ut massa onödiga semesterdagar för Danmarksresorna, alltså ingen mer dag än bara just de jag behöver för resan. När jag har räknat lite så tror jag att jag kan behöva 15 semesterdagar för resorna. Jag har ingen aning om det blir det antalet och förhoppningen är ju så klart att jag inte ska behöva resa så många gånger och använda så många dagar. Men med tanke på hur det har gått hittills så har jag inte de största förhoppningarna om att det ska gå smidigt... Jag tror i alla fall att jag inte vågar ta mer än två veckors semester i sommar. Det känns inte bra. Vi har så fruktansvärt mycket att göra och vilan på sommarsemestern skulle vara mycket värd. Naturligtvis är ett barn värt det extra slitet, men jag vet ju inte att jag får barn... :(

Under nästa vecka skulle jag ha åkt till fjällen. Sen skulle det istället ha blivit insemination. Nu blir det inte det och med tanke på hur slutkörd jag är så kom tankarna på en avslappnande fjällresa tillbaka. Det hade varit underbart och välbehövligt att få lite andrum från allt och bara vara. Men jag kan inte "slösa" fem semesterdagar på det. Min fundering nu är om jag ska åka upp efter de andra och bara ta ut två semesterdagar. Det hade varit härligt... Men tänk om det sen visar sig att jag hade behövt de dagarna till Köpenhamnsresorna? Jag måste ju bestämma mig!

Sova på saken är kanske en bra idé?!

Av jagblirvi - 2 mars 2015 21:01


Efter mycket googlande igår och idag så har jag bestämt mig. Det blir ingen mer insemination. Det är verkligen inget lätt beslut! Jag är inte säker på att det är rätt och tanken finns ju att tänk om det hade tagit sig på nästa försök? Men det hade det kanske inte och då hade jag tänkt så om nästa försök också. Det känns rätt skönt att inte göra en sista insemination och veta att det verkligen är den sista. Det hade blivit en stor känslomässig press.

För många år sen på min tidigare arbetsplats blev jag sjukskriven för utmattningsdepression. Detta efter några års extrem stress, lång pendling till och från arbetet plus det faktum att jag ville vara "duktig" och arbetslojal. Jag har nu varit s.k frisk i nästan elva år. Men vad är frisk? Den tiden är den värsta i mitt liv. Det var totalt nattsvart. Jag storgrät för småsaker, tappade ord, klarade inte av för många intryck, fick "lyckopiller" och drabbades av svår ledvärk. Den lider jag i allra högsta grad av än idag. Ändå är jag tacksam för de lärdomar jag fick av detta. Mina varningsflaggor hissas tidigare nu och jag känner igen tecknen innan det förhoppningsvis har gått för långt. Men nu har varningsflaggorna hissats. Jobbsituationen spelar in, den tar mycket kraft. Men barnförsökandet har stor del i det också. Den känslomässiga berg och dalbanan, allt planerande, stressen och oron har tagit ut sin rätt. Idag på jobbet hade vi ett kort ståmöte. Jag kunde inte stå rakt upp och ner utan fick gå och luta mig mot några skåp. Jag har ett stillasittande jobb men idag har jag knappt ens orkat sitta upp på stolen. Jag glömde vad jag hade gjort en minut tidigare. Svårt att fokusera. Jag känner mig helt slut. Totalt. Det var den insikten som fick mig att bestämma mig. Ingen mer insemination. IVF:en kommer att kräva mer av mig och jag har mycket att läsa på och kolla upp och jag vill inte vara helt tom på krafter när jag sätter igång. I dagsläget har jag ingen aning om när det blir. Om två månader? Tre? Jag vet inte. Jag måste ta reda på mer först. Jag vill inte ha nån lång paus, men jag behöver en paus så att jag har lite nya krafter när det kör igång.

Av jagblirvi - 1 mars 2015 21:16


Googlat ännu mer nu och ett problem med IVF är att få det danska receptet omskrivet av en svensk läkare. Får man inte det så gäller inte högkostnadsskyddet och då blir det dyyyyyrt. Jag vet inte riktigt vilka siffror som stämmer men det jag har läst om är 20 000-30 000 kr. IVF-behandling på tre behandlingar blir runt 65 000 kr. Men då kan det tillkomma x antal tusen till för jag har inte riktigt förstått vad som ingår. Sen tillkommer resorna och ev. övernattningar. Så det hade ju varit himla bra att få medicinerna på högkostnadsskyddet... Synd att jag inte har en läkare i släkten!!

Av jagblirvi - 1 mars 2015 19:55


Nu har jag läst lite på olika danska klinikers sidor. Jag lutar åt Vitanova. De har en välkomnande sida och bra informationsmaterial. Jag har läst om några som tycker att de är bra och de verkar ligga nära tågstationen i Köpenhamn.

På Vitanovas sida står det att graviditetschansen vid IVF är 30-40 % per behandling men är starkt sammankopplad till kvinnans ålder. Vid insemination: 10 % och också beroende av åldern.

Jag måste bestämma mig snabbt. På tisdag är det ju dags för Pergotime om jag ska göra en insemination till. Att jag funderar på insemination beror på att jag på ett sätt skulle vilja göra ett försök till med Pergotime. Eventuellt... En annan anledning är att det kan kännas bra att göra nåt under tiden som går fram till IVF. Att jag (kanske) inte vill göra ett försök till beror på den dåliga historiken, att det inte tagit sig än och på att jag faktiskt inte vet om det är nån idé. Jag har kanske väldigt dåliga ägg och det kan jag först få veta vid IVF. När jag började med inseminationerna har jag för mig att jag läste att chansen var ca 15-20 %. 10 % känns så där... Fast statistik är inte hela sanningen. Ens chanser är ju individuella oavsett hur statistiken ser ut för andra i samma ålder.

Jag ska träffa min syster imorgon och försöka komma fram till ett beslut. Men är det nån här som har ett råd så är jag mycket tacksam!

Av jagblirvi - 1 mars 2015 16:06


Som det är nu så blir det en nionde insemination som också blir den sista. Skulle det inte lyckas då heller så går jag över till IVF. 


IVF har för mig alltid känts oerhört stort, skrämmande och dyrt. Stort och skrämmande för att jag inte har så mycket kunskap kring det och för att det är sista steget innan jag måste ge upp. Dyrt... ja det är ju dyrt. Jag måste ta ett banklån och om jag inte får barn kommer avbetalningarna som kommer att pågå i många år framöver att kännas väldigt tunga. Så ja, det här känns väldigt jobbigt och oroligt. Jag ska visserligen göra en insemination till, men ärligt talat har jag inte stora förhoppningar om att den ska lyckas. Har inte de åtta första lyckats så varför ska den nionde göra det? Trots allt finns det väl nån sorts hopp om att det KAN lyckas för annars vore det ju bättre att låta bli. Jag pendlar faktiskt i tankarna om jag ska göra ett försök till eller inte. Men ett sista Pergotime-försök får det bli.


Ett av hindren med IVF är ledighet från jobbet. Mina semesterdagar går åt i rask takt och jag måste räkna lite på hur mycket semester jag vågar ta i sommar. Samtidigt behöver jag vara ledig. Jag är helt slut både p.g.a mina försök och situationen på jobbet. Vi har fått en ny chef som jag inte känner tillräckligt väl för att veta hur hon skulle reagera om jag berättade för henne om mina försök att få barn. Det bästa hade varit om hon hade fått veta och om hon då hade varit ok med att jag är borta då och då. Men jag är väldigt tveksam till att hon skulle vara ok med det. Ska jag göra IVF kommer jag att vara ännu mer frånvarande än jag är nu. IVF kommer att vara det sista jag gör och jag kommer att satsa allt jag har på det. Det hade då varit skönt att slippa stressen med att försöka få ledigt och att inte veta om jag har tagit ledigt på rätt dag. Min kropp funkar som en klocka, men viss variation har det ju funnits i cyklerna. Så jag vill berätta för henne och jag vill att hon ska visa medkänsla och att hon stöttar mig genom att låta mig få ledigt. Men eftersom jag inte vet hur hon reagerar så vågar jag nog inte. Skulle hon vara helt emot det så blir det förmodligen ännu svårare att få ledigt i fortsättningen. Hon har inga barn (och är inte längre i fertil ålder) och jag vet inte varför. Jag vet inte om det är självvalt eller ofrivilligt och jag vet inte hur hon skulle ställa sig till mina planer.


Mycket tankar i huvudet!! Nästa steg är att läsa på om IVF på svenska för att förstå processen, på de danska klinikernas sidor för att få en uppfattning om vad priset kan bli med allt inräknat och att välja en klinik. Ett sort projekt som jag ska börja med så smått ikväll. Imorgon ska jag ringa vårdcentralen och boka in ett nytt ultraljud inför den nionde inseminationen som blir runt den 12 mars.


Det här blev ett långt inlägg... Tack för att ni hänger kvar här trots att jag inte är speciellt positiv. Det känns skönt att veta att ni läser bloggen och att jag på det sättet inte är ensam även om jag känner mig oändligt ensam på andra sätt. Tack!


  



Av jagblirvi - 28 februari 2015 10:09


Japp nu har det kört igång så på tisdag börjar jag med Pergotime igen. Jag vet inte om det är åldern (blä, hatar att saker kan ha att göra med åldern) eller om det har med Pergotime att göra, men mensen har ändrats de två sista cyklerna. Mycket mindre i mängd och mycket mer smärta.

Är jag ledsen? Ja det är klart. Men det är som att jag inte orkar ta in det. Jag har i stort sett bestämt mig för att göra ytterligare ett par inseminationer och läsa på om IVF under tiden.

Av jagblirvi - 27 februari 2015 21:03


Nu på kvällen har jag börjat småblöda. Rätt kraftig värk precis som förra gången. Jag brukar inte ha speciellt ont och jag småblöder aldrig. Tvärtom. Jag inser väl att det är kört men jag skulle vilja se att mensen sätter igång ordentligt för att kunna släppa det helt. Nio gånger av tio sätter mensen igång på morgonen när jag stiger upp. Innan idag hade jag i stort sett accepterat (mer eller mindre) att det var kört. Men ju fler timmar som passerade idag desto mer började hoppet att väldigt sakta stiga. Fram tills nu när det dalar rätt snabbt igen. Jag hade min riktiga dipp förra helgen så när det sätter igång på riktigt så hoppas jag att jag kan hålla sorgen på en ok nivå.

Det är av allt att döma dags att se framåt istället!

Presentation

Jag är en singeltjej vars högsta dröm är att bli mamma. Det är meningen med livet. År 2014 började mina försök att göra det till verklighet genom att åka till en klinik i Danmark. Här får ni följa min resa...

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se