Till min stora förvåning fick jag en tid för ultraljud på onsdag! Det kostar tyvärr 500 kr, men hellre det än att eventuellt åka till Danmark i onödan.

Nu börjar jag känna av att ägglossningen är på väg. Jag började nästan undra lite så det känns bra att den är på gång. Nu har jag ätit sista tabletten Pergotime så det är bara att hålla tummarna!

Idag har jag en sån där ledsen dag. Det känns som att det inte finns några "gladceller" alls i kroppen. Jag vet inte riktigt varför. Det har ju inte hänt nåt eller så. Dessutom så känner jag att mitt halsonda, ledvärk och huvudvärk har ökat under dagen. Jag vill verkligen inte bli sjuk igen. & absolut inte med tanke på att det snart (förhoppningsvis) är dags för insemination.

Nu ska jag maila kliniken i Danmark och skicka mina provsvar till dem. Sen ska jag vila!

Jag är väldigt glad att det inte var idag som jag skulle till Danmark... Stena Lines turer mellan Göteborg och Fredrikshamn är inställda. Jag hade ju inte kunnat ta mig hem! Det ska blåsa mycket i slutet på nästa vecka med, men inte så mycket som nu verkar det som.

Nu har jag tagit Pergotime i tre dagar och än så länge märker jag inte av nåt. Inga biverkningar eller så. Skönt! :)

Fortfarande hemma och är sjuk och känner mig rätt bläig. Men imorse fick jag svar från kliniken i Danmark att ja, jag måste göra ultraljud för att kolla antal äggblåsor och det får inte vara fler än två mogna (hatar när det står olika över allt) för att jag ska få insemineras. Hon skrev också att Pergotime inte brukar göra att man överstimuleras så det går säkert bra. Skönt att hon skrev så, men jag vågar inte hoppas för mycket för när jag har surfat runt lite om folks erfarenheter så har de fått både två, tre, fyra eller fler. Det är ju individuellt så klart och man kan ju få olika höga doser men som jag förstod det så hade de som fått fler än två mogna äggblåsor ätit samma kur som jag.

Ultraljudet/follikelskanningen kan göras i Danmark och kostar då 400 DKK. Jag ringde vårdcentralen i Sverige (de som jag går till med mina "Danmarkärenden") för en stund sen för att boka tid för nytt TSH-prov. Jag ska dit den 30 januari. Jag frågade även om jag kan få göra ultraljudet hos dem, men tyvärr var hon som kunde svara på det inte där idag. Så jag ska ringa igen på måndag. Fördelen med att göra ultraljudet i Sverige är ju att annars riskerar jag att åka på den långa Danmarksresan utan att få göra inseminationen. Jag har dock inte så stort hopp om att få en tid för det eftersom skanningen måste göras på tisdag, onsdag eller torsdag i nästa vecka. Äggblåsorna ska kollas dag 10-12 och min dag 10 är på tisdag. Enligt gynekologen bör LH-stegringen komma dag 14, men jag vet inte hur han kom fram till det för den brukar ju komma dag 12 eller 13. Det innebär att risken finns att jag åker till Danmark nästa fredag så jag måste kolla ledighetsmöjligheterna då. Jag har tagit ledigt måndag-onsdag i veckan därpå, men jag tror att i alla fall tisdagen och onsdagen är onödiga.

...

Fick precis sms från min snälla kollega som har skrivit upp mig för ledighet nästa fredag. Tack!!! :)

............

Mycket senare: jag kom på att rubriken är lite märklig med tanke på textens innehåll... :) Det jag menade med rubriken var att kvinnan på vårdcentralen som jag pratade med var så himla trevlig och förstående. För mig betyder sånt väldigt mycket. Det kostar så lite att vara trevlig men betyder ofta mycket för mottagaren! :)

Det är inte kul att låta bitter och avsluta det så... Så jag vill bara meddela att jag har pratat med min kära mamma nu och blivit peppad. Så med det säger jag: ett steg i taget och god natt!

Kommer ni ihåg att jag blev tillfrågad om att vara med i dansk tv? Här är reportaget som jag i så fall skulle varit med i. Med tanke på resultatet hittills av inseminationerna är jag glad att jag inte ställde upp. Här är adressen:

http://www.tv2nord.dk/arkiv/2014/03/04?video_id=46397&autoplay=1

Jag har mailat kliniken nu inför nästa insemination. Jag läste om hormonbehandling i informationsmaterialet som jag fick vid första kontakten med dem och där står det att vid hormonbehandling ska man göra en follikelskanning innan insemination. Har man för många äggblåsor får man inte göra insemination då det kan medföra vissa risker. Det är visst inget slut på saker som jag ska behöva oroa mig för...

Om jag skulle ha fler än tre mogna äggblåsor så får jag inte insemineras utan måste vänta till nästa cykel. & då gäller det ju att det är rätt antal då... Som jag kanske har skrivit tidigare så får man inte hormonstimuleras mer än tre månader i rad, så nu ska jag dessutom behöva vara orolig för att jag kanske inte kan insemineras i alla eller ens i någon av de cyklerna. Skit. & så "råkar" folk bara gå och bli gravida. Just nu känner jag till två tjejer som preciiiis har fått barn och nu är gravida igen. Känns det rättvist? Nej. Är världen rättvis? Nej.

Blä. Jag vet att jag låter bitter, men jag såg fram emot en ny insemination med lite nya förutsättningar och så visar det sig att jag är dåligt påläst och har missat en viktig del. Men jag undrar också varför inte gynekologen sa nåt om follikelskanning när vi pratade om Pergotime?!?! De kanske inte gör det och då kanske han inte tyckte att det var hans uppgift att informera om det? Men jag är mest arg på mig själv som inte har kollat upp saker ordentligt. Jag trodde väl i och för sig att jag hade läst på... Ja, ja, saker och ting är väl roligare när man får kämpa lite?! Hur som helst så är det naturligtvis inte de "lättgravidas" fel. Det hoppas jag att ni förstår att jag inte tycker. Jag känner mig bara så j***a frustrerad och trött. Febern kanske inte gör att jag blir mer positiv heller.

Ja, sen i måndags har jag feber och ont i kroppen. På något sätt trodde jag ändå imorse att jag skulle kunna jobba, men insåg när jag försökte göra mig iordning att jag fortfarande hade feber. Jag fick dessutom svimningskänningar igen så det var bara att ge upp jobbtanken. Jag har mest sovit och kollat lite på en serie. Jag har i alla fall bytt ut sängen mot soffan nu, så det kanske är ett steg framåt? ;) Jag hoppas kunna jobba imorgon, men vi får se. Jag är osäker.

Jag fick svar på senaste TSH-provet idag. Alltså svar på om sköldkörtelhormonnivån har sjunkit sen jag började med Levaxin. Jag vet inte om den har sjunkit, men den är i alla fall fortfarande för hög. Så från att ha ätit en tablett (25 mg) per dag ska jag nu ta en tablett varannan dag och två tabletter varannan dag. Nytt prov ska tas om tre-fyra veckor. Jag är tacksam för att jag fick svar snabbt så att nivån förhoppningsvis har sjunkit tills inseminationen som inte är långt bort nu... Förmodligen under nästa helg eller i början på veckan därpå.

Imorgon är det dags att börja med Pergotime!

Igår fick jag en länk skickad till mig från en vän. Det är en artikel om en tjej som tar saken i egna händer och får sitt barn och ev. ett syskon till honom. Artikeln är några år gammal så jag vet inte hur det gick med syskonförsöket. Det är mycket igenkänning i artikeln, bland annat att hon från början ville ha tre barn. Men ibland får man lov att anpassa sina drömmar efter verkligheten... Artikeln är bra och förklarar hennes val på ett bra sätt. Jag började tyvärr att läsa några kommentarer sen och det skulle jag inte ha gjort. De jag läste gjorde mig förbannad. Det finns såna otroligt inskränkta människor. Förmodligen sitter de där i sin lilla lyckliga familjebubbla och kan inte förstå hur livet inte alltid blir som man hade tänkt. Eller så är de miserabelt olyckliga och kan inte unna andra lycka heller. Men ingen mer kommentarsläsning för mig. Lugnast så. ;)

Här är artikeln: http://hd.se/familjeliv/2009/10/18/mia-bildade-familj-paa-egen-hand/#

Idag har jag tillbringat några timmar med min ena syster på sjukhuset. Hon verkar nu vara på bättringsvägen men är inlagd för observation. Jag var med som stöd, men alltså... jag är inte mycket att hålla i när det blåser... Medan hon blev undersökt höll jag på att svimma. Jag vet inte riktigt varför, men det var nog en kombination av att det var svårt att se henne ha så oerhört ont, oro för henne, att det var varmt i undersökningsrummet och att jag nu genomgår ett par dagar av "utforsling" av blod. Så att säga. Jag fick i alla fall gå in på toa, sätta mig ner och dricka lite vatten. Snyggt stöd liksom... ;)

Eller så var det p.g.a det jag känner i kroppen just nu. Ont i lederna, trött och frusen. Så jag tror att jag ska krypa ner under täcket och sooova. God natt!

Vet ni vad min största skräck är? Att jag när jag blir gammal fortfarande är singel och att jag aldrig fick barn. Att jag sitter ensam som pensionär och fortfarande läser om andras barn och barnbarn med sorg i hjärtat. Min största prio är ju så klart att få barn. Det är de första punkterna på min lista. Utan tvivel. Men sen nån gång vill jag ju gärna träffa nån också. Jag längtar efter att också få ha nån vid min sida, att vakna bredvid, laga mat tillsammans med, krama och skratta med. Jag är så van att vara själv att jag har svårt att se mig med någon. Men jag hoppas att det blir så en dag.

Jag har letat runt lite på nätet efter bloggar. Jag vill läsa om tjejer som har det som jag. Som är i samma sits. Jag har hittat några men de är flera år gamla och ofta avslutade utan att man får veta hur det gick. Det tycker jag känns oerhört sorgset... Att läsa om någon som gör försök efter försök och sen är det helt tyst. Då dalar mitt hopp lite och jag är rädd att det är så det slutar för mig. Med ingenting. Har ni något som tips på en blogg får ni gärna höra av er. Helst vill jag läsa om ensamstående eftersom det är dem jag har lättast att relatera till. Det betyder inte att jag inte känner de djupaste sympatier för ofrivilligt barnlösa par, för det gör jag så klart. Längtan är lika stor oavsett om man är par eller ensamstående. Men ja, jag tror att ni förstår hur jag menar. Så tipsa gärna!

På torsdag börjar jag för övrigt med Pergotime och det ser jag fram emot! Det känns faktiskt lite spännande. :)