Inlägg publicerade under kategorin IVF

Av jagblirvi - 31 mars 2015 19:11


Ja var ska jag börja... Igår fick jag ett meddelande från en vän som var orolig för mig. Grejen är att jag också är orolig för mig. Hennes ord om att vara i farozonen av känslomässig utbrändhet var precis så som mina tankar har gått. Snuddat vid, men inte riktigt vågat tänka hela vägen. Jag har hela tiden varit helt på det klara med att jag inte skulle hamna där igen. Så det här är skrämmande. 


Jag blev sjuk i söndags kväll, feber. Men jag tror att det är symtom på inre och yttre stress. Jag var hemma från jobbet igår. Låg och vilade. Helt slut. Imorse ställde jag klockan ifall att jag skulle kunna jobba. Jag tog mig upp, in i duschen och gick sen och la mig igen. Jag sov i flera timmar. När jag är vaken är jag helt matt. Inte alltid sovtrött, men matt.


Det som är skrämmande är att jag känner igen flera tecken. Utmattningen, gråtandet, reaktioner som är alldeles för stora i förhållande till händelsen, ord som tappas bort, glömska, ledvärken... 


Det senaste året har varit väldigt slitsamt, både med Danmarksresorna, känslomässig berg och dalbana och arbetsmässigt. Det är stressande att jag MÅSTE ta tag i saker för att komma vidare. Saker som jag inte orkar ta tag i nu. Jag har inte riktigt krafterna för IVF, men samtidigt så går tiden. Jag har inte tid att vänta på att mina krafter ska komma tillbaka. Ekvationen går inte riktigt ihop. & jag önskar så att jag hade haft en partner i det här. Nån som hade delat det här med mig, som hade varit med mig om besluten, som hade ringt banken åt mig, nån som hade gett mig en kram när jag kom hem från jobbet. Jag är så van att vara singel så jag vet knappt nåt annat och för det mesta är jag rätt ok med det, men just nu är det riktigt jobbigt. Jag saknar kramar.


Hur jobbigt det än är nu så är det inget alternativ att ge upp. Naturligtvis inte. Jag ska försöka jobba imorgon och sen är det snart några dagars påskledighet. Jag hoppas att mycket vila då ska göra att jag kan ladda om och ta mig ur det här innan alltför mycket ytterligare tid går.


Jag är tacksam för att ni är några som hänger kvar vid bloggen och jag hoppas att den snart återigen ska handla om det som det är meningen att den ska handla om.


Kram till er!




Av jagblirvi - 29 mars 2015 17:08


Jag är ledsen att jag är så dålig på att skriva... Jag är inne i en riktig svacka på alla sätt. Det känns hopplöst, så mycket hinder, så mycket att ta tag i, så mycket frågetecken och så lite kraft. Situationen på jobbet känns hopplös och jag har ingen ork på kvällarna. Den här veckan har jag knappt varit hemma alls och när ledigheten äntligen kom igår så var jag helt matt. Med undantag för några få timmar så stängde jag in mig hemma. Det var jättefint väder, men jag drog ner persiennerna och låg i soffan och såg på naturprogram. Jag borde läst på om IVF, men jag orkade verkligen inte. Vissa gånger när man är trött kan man skärpa till sig och ta tag i saker ändå. Men det är helt omöjligt nu. Jag är så fruktansvärt trött. Matt.

Jag tänker på när jag var sjukskriven och hur jag i flera år känt mig frisk. Nu känner jag att det är så lätt att hamna där igen. Det är inte det att jag känner mig så stressad på jobbet, men trött. Det finns ingen ljusglimt. Ingen ljusning i horisonten. Barnförsökandet har naturligtvis också tagit mycket på krafterna.

Idag känner jag mig så fruktansvärt ledsen. Jag vill bara gråta. Jag vill stänga in mig, krypa ner i sängen, dra täcket över mig och sova tills allt är bra. Jag vet inte varför jag känner mig så här idag. Det är inget speciellt som hänt. Men de där gladcellerna finns inte. Bara sorgsenhet. Det känns som det gjorde för några veckor sen och jag funderar på varför. Vad är det som är fel i kroppen när det blir så här? Det måste vara nåt som är fel. Men det går väl över den här gången med.

Snart är det påsk med lite längre ledighet och jag längtar verkligen dit!

Av jagblirvi - 24 mars 2015 21:02


Ja här har det inte blivit mycket skrivet... Det har varit väldigt mycket ett tag nu. Mycket på jobbet och efter. De stunder jag har varit hemma har jag inte orkat vare sig blogga eller läsa på om IVF. Nu är jag hos min bror och passar de tre små barnen och eftersom de sover så har jag lite tid över. :)

Förutom läkemedlen verkar det som om behandlingen (tre-pack) kommer att gå på ca 65-70 000 kr. Det beror lite på om det blir några ägg till frysen m.m Sen tillkommer ju resor och övernattningar så klart. Det här med kostnaden för läkemedlen stressar mig. Jag måste hitta en svensk läkare som hjälper mig för annars är det kört. Då blir det ingen IVF. På Vitanovas sida står det att läkemedlen går på ca 16 000 DKK, vilket är ca 20 000 SEK. & det är per behandling om jag har förstått det rätt. Jag måste få det på högkostnadsskyddet annars har jag inte råd. Det känns j****gt jobbigt att det ska ha med ekonomi att göra. Att det kan vara det som avgör om jag får chansen att bli mamma eller inte. & så finns det folk som spottar ur sig barn utan att uppskatta den gåvan det är att få barn. Ja, det gör mig upprörd. Mycket!

Min förhoppning/plan är att komma igång med en behandling i maj. Under sommaren kommer jag ju inte att kunna åka i och med att jag ska jobba alla veckor utom två... Jag hoppas verkligen att IVF:en ger resultat för det här med den minimala semestern känns jobbig. Som jag har skrivit förut så har vi väldigt mycket att göra på jobbet och stor press på oss. En press som de inte verkar ha några planer på att minska. Arbetsbördan är som den är liksom. Live with it. Vår nya chef är väldigt restriktiv med ledigheter. Det är jobba, jobba, jobba som gäller. P.g.a min historik med sjukskrivning så ser jag på hela situationen med viss fasa och oro. Man kan inte pressa folk hur mycket som helst utan att de (vi) får nån chans till återhämtning. Då slutar det illa. Så med tanke på arbetsbördan så ser jag inte fram emot sommaren och jag undrar hur jag ska orka. Men jag får försöka hitta tillfällen att ladda energi under sommaren ändå.

Kommer jag inte igång med IVF:en innan sommaren måste jag vänta till hösten och det vill jag verkligen inte. Tiden går ju... Tick, tack, tick...

Den här veckan är rätt fulltecknad men förhoppningsvis hinner jag läsa på ordentligt i helgen. Jag måste förmodligen ta om en del prover och bl.a det måste jag läsa på om. Jag måste också fundera på vad jag ska säga till banken, vilken anledning jag har till att låna pengar... Jag vill sätta igång och jag ser fram emot det samtidigt som det skrämmer mig. Det här är det sista jag gör. Sista chansen...

Av jagblirvi - 15 mars 2015 15:44


Dödsfallet som jag skrev om i förra veckan har påverkat mig mycket. Många tankar som har gjort att det har varit svårt att fokusera på jobbet och svårt att sova på nätterna. Ingen ork till att läsa på och ta tag i IVF-frågan. Arbetssituationen är också något som har gjort att jag inte haft nån ork. Kunde jag söka mig nån annanstans skulle jag göra det, men med tanke på mina planer är det inte nån bra tid att börja på en ny arbetsplats. Det är bara att försöka stå ut och att stänga av så mycket det går när jag är där. Vilket är oerhört svårt, men jag måste det för att orka med det som kommer.

Hur som helst, jag känner att jag börjar att återfå viljan att ta tag i situationen igen. Tiden går ju oavsett om jag är redo eller inte. Så nu i veckan ska jag ta tag i den på allvar. Det är ju många bitar att reda ut och ordna innan jag kan åka.

Av jagblirvi - 9 mars 2015 17:13


P.g.a det jag skrev om sist så har jag inte haft ork att läsa på om IVF eller haft nån lust. Jag vill inte att tiden bara ska gå, men just nu är huvudet fullt av andra tankar och oro för andra människor. Jag får nog ge det nån dag till innan jag tar tag i IVF-frågan.

Men jag kommer tillbaka snart. Lovar!

Av jagblirvi - 4 mars 2015 19:52


Ja vilken dag... Men på det stora hela en väldigt bra dag!


Imorse fick jag veta att jag skulle ha utvecklingssamtal med min chef senare under dan. Det innebar att jag helt enkelt fick bestämma mig för att berätta för henne. Jag var väldigt nervös och stressad innan. Nära att klappa ihop totalt. Mina känslor ligger verkligen på ytan nu så i början kunde jag inte säga nåt alls. Ögonen höll på att svämma över så jag fick ta några djupa andetag. Jag berättade allt. Om min dröm om barn, om inseminationerna, om misslyckandena, om hoppet som har dalat och om den förestående IVF:en. Hon tog det väldigt bra och hon hade inga problem med att jag tar ledigt för det här. Tack och lov. En stor sten föll från mina axlar och jag kände mig mycket lättare när jag gick ut från rummet.


Innan samtalet med chefen berättade jag för ytterligare en kollega. När jag efter utvecklingssamtalet skulle berätta för två till fick en annan tjej (som för övrigt är ett av mina allra bästa stöd ❤️) rycka in för återigen blev jag väldigt känslosam. Anledningen till att jag berättade för fler är att vi fikar ihop och pratar en del på jobbet. Det kändes fel att de inte visste vad som pågår och varför jag är som jag är nu. Varför jag inte mår bra. Det känns väldigt bra att de vet nu.


Arbetsmässigt var det inte en lika bra dag, men jag tog mig igenom den. Efter jobbet träffade jag min syster plus son och det var skönt. Han är ett sånt charmtroll och jag behövde bli charmad lite. Alla känsloyttringar idag har gjort att jag känt mig helt urlakad och när jag kom hem gav jag rätt snabbt upp tanken på att kolla på tv. Istället kröp jag ner under täcket och bestämde mig för att uppdatera er lite.


Nu är det hög tid att sova. Go'natt!



Av jagblirvi - 3 mars 2015 21:52


Inte så mycket nytt... Jag försöker ta mig igenom dagarna på jobbet och jag försöker bestämma mig för om jag ska berätta för min chef eller inte.

Om jag berättar och hon är ok med det så kommer en del av stressen att släppa. Stressen över om jag får ledigt och om jag har tagit ledigt rätt dagar. Nackdelen är om jag berättar och hon INTE är ok med det. Då är det rätt kört för mig. Inför äggplock och insättning behöver jag vara i Köpenhamn i tre-fyra dagar enligt informationen på Vitanovas sida. Jag kan inte så mycket om den korta och långa behandlingen än (det jag kan ska jag skriva om här nån annan dag), men med den långa kan man planera resan lite mer än med den korta. Oavsett det så känns det som att det kommer att bli svårt för mig att ta ledigt utan att berätta varför för chefen. Om jag överhuvudtaget ska få nåt som liknar semester i sommar så kan jag inte ta ut massa onödiga semesterdagar för Danmarksresorna, alltså ingen mer dag än bara just de jag behöver för resan. När jag har räknat lite så tror jag att jag kan behöva 15 semesterdagar för resorna. Jag har ingen aning om det blir det antalet och förhoppningen är ju så klart att jag inte ska behöva resa så många gånger och använda så många dagar. Men med tanke på hur det har gått hittills så har jag inte de största förhoppningarna om att det ska gå smidigt... Jag tror i alla fall att jag inte vågar ta mer än två veckors semester i sommar. Det känns inte bra. Vi har så fruktansvärt mycket att göra och vilan på sommarsemestern skulle vara mycket värd. Naturligtvis är ett barn värt det extra slitet, men jag vet ju inte att jag får barn... :(

Under nästa vecka skulle jag ha åkt till fjällen. Sen skulle det istället ha blivit insemination. Nu blir det inte det och med tanke på hur slutkörd jag är så kom tankarna på en avslappnande fjällresa tillbaka. Det hade varit underbart och välbehövligt att få lite andrum från allt och bara vara. Men jag kan inte "slösa" fem semesterdagar på det. Min fundering nu är om jag ska åka upp efter de andra och bara ta ut två semesterdagar. Det hade varit härligt... Men tänk om det sen visar sig att jag hade behövt de dagarna till Köpenhamnsresorna? Jag måste ju bestämma mig!

Sova på saken är kanske en bra idé?!

Av jagblirvi - 2 mars 2015 21:01


Efter mycket googlande igår och idag så har jag bestämt mig. Det blir ingen mer insemination. Det är verkligen inget lätt beslut! Jag är inte säker på att det är rätt och tanken finns ju att tänk om det hade tagit sig på nästa försök? Men det hade det kanske inte och då hade jag tänkt så om nästa försök också. Det känns rätt skönt att inte göra en sista insemination och veta att det verkligen är den sista. Det hade blivit en stor känslomässig press.

För många år sen på min tidigare arbetsplats blev jag sjukskriven för utmattningsdepression. Detta efter några års extrem stress, lång pendling till och från arbetet plus det faktum att jag ville vara "duktig" och arbetslojal. Jag har nu varit s.k frisk i nästan elva år. Men vad är frisk? Den tiden är den värsta i mitt liv. Det var totalt nattsvart. Jag storgrät för småsaker, tappade ord, klarade inte av för många intryck, fick "lyckopiller" och drabbades av svår ledvärk. Den lider jag i allra högsta grad av än idag. Ändå är jag tacksam för de lärdomar jag fick av detta. Mina varningsflaggor hissas tidigare nu och jag känner igen tecknen innan det förhoppningsvis har gått för långt. Men nu har varningsflaggorna hissats. Jobbsituationen spelar in, den tar mycket kraft. Men barnförsökandet har stor del i det också. Den känslomässiga berg och dalbanan, allt planerande, stressen och oron har tagit ut sin rätt. Idag på jobbet hade vi ett kort ståmöte. Jag kunde inte stå rakt upp och ner utan fick gå och luta mig mot några skåp. Jag har ett stillasittande jobb men idag har jag knappt ens orkat sitta upp på stolen. Jag glömde vad jag hade gjort en minut tidigare. Svårt att fokusera. Jag känner mig helt slut. Totalt. Det var den insikten som fick mig att bestämma mig. Ingen mer insemination. IVF:en kommer att kräva mer av mig och jag har mycket att läsa på och kolla upp och jag vill inte vara helt tom på krafter när jag sätter igång. I dagsläget har jag ingen aning om när det blir. Om två månader? Tre? Jag vet inte. Jag måste ta reda på mer först. Jag vill inte ha nån lång paus, men jag behöver en paus så att jag har lite nya krafter när det kör igång.

Presentation

Jag är en singeltjej vars högsta dröm är att bli mamma. Det är meningen med livet. År 2014 började mina försök att göra det till verklighet genom att åka till en klinik i Danmark. Här får ni följa min resa...

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards