När året började kände jag mig positiv. Nytt år, nya förutsättningar! Jag vill känna så. Men saker har inte varit och är inte bra. 

En del av orsaken är min boendesituation. Jag älskar mitt kustsamhälle. Men jag känner mig ensam och har gjort det rätt länge. Vissa saker har ändrat sig sen jag flyttade dit och jag har egentligen inte nån att umgås med där. Jag är van att vara själv mycket och att göra saker själv, men jag fixar inte att vara ensam. Stor skillnad..

En annan orsak är skitstöveln som vi kan kalla J. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om hur mycket jag tyckte om honom från första stund, hur han klev in i mitt hjärta, hur rolig, charmig, trevlig och fin han är. Hur allt blev fel mellan oss, om missförstånd och sårade känslor hos båda. Om hur mycket jag saknar honom. Framför allt som vän. Om hur han försvann ur mitt liv och hur jobbigt jag har tyckt att det har varit att bo så nära varann (grannar) och ändå vara mil ifrån varann. Men jag nöjer mig med att förklara det så här. Han tillsammans med ensamheten är i alla fall de två största anledningarna till att jag bestämde mig för att flytta tillbaka till min hemstad. Men J och jag har kontakt (just nu) eftersom han kommer att ta över min lägenhet. Han är en orsak till flytten och flytten är orsaken till att vi har kontakt igen. Ödets ironi... När vi träffades för att han skulle se på lägenheten var han den J jag lärde känna. Shit vad jag saknar honom. Det är sorgligt att se tillbaka på hur otroligt roligt vi hade ihop och hur nära vi var och att allt sen blev så fel. Jag förstår inte hur det blev så... Men i alla fall, kontakt har vi just nu och om jag ska gissa så kommer den att upphöra när flytten är avklarad. Det vill jag inte, men kanske är det lika bra... 

Boendesituationen och J är ett par av anledningarna till att jag har mått väldigt dåligt. Det är lite bättre nu, men inte bra. Det är en stor sorg att flytta. Hur mycket kustsamhället betyder för mig tror jag inte att nån förstår riktigt. Min hemstad där min familj, vänner och jobb finns är hemma och kommer alltid att vara det. Men kustsamhället är hemma också. Det är där mitt hjärta finns och där jag finner ro och mår som bäst när jag sitter på en klippa. Mitt huvud vet att flytten är rätt, men hjärtat är inte lika säkert. 💔

Även om flytten är jobbig så längtar jag tills den är över. Just nu är det väldigt lite vila. Jag har tagit ett extrajobb så det plus packande tar upp mycket av den lediga tiden. Men det är snart över! Jag hoppas att saker faller lite på plats då, att flytten tillsammans med att sommaren kommer gör att jag kan må bättre. Sommaren är min bästa årstid så det känns inte omöjligt. :)

Dejten då? Ja det har inte gått så bra. Jag tröttnade på att han inte tog några initiativ. Men nu har han tagit ett litet initiativ och föreslagit att ses när jag har flyttat. Jag tror det när jag ser det...