Ligger hemma i förkylning och feber och vill bara sova. Tyvärr har det blivit ett problem där jag bor. Jag ska egentligen inte säga att grannbarnen för ett himla liv för det är så barn är. Problemet är att det hörs så väl ner till mig. Det går liksom inte att stänga ute. I helgen flydde jag till familjens sommarstuga men det börjar bli för kallt att vara där. Men jag var tvungen att komma bort för jag kände att jag höll på att bli galen av stress och trötthet.

I lördags skulle jag ha åkt till kustsamhället och fikat med en kompis. Hon ställde tyvärr in men jag åkte ändå. Jag gick en sväng på bryggan och åkte sen och satte mig med min bok på en klippa. & bara andades och släppte in lugnet. I söndags passade jag mina tre brorsbarn som är helt underbara. Men jag är inte i fas och den yngste är så vild så efter några timmar med dem så var allt lugn borta och jag hade ont i magen igen.

Jag har så svårt att hitta lugnet just nu. I kustsamhället hittar jag det men det blir ju bara korta turer dit och väl hemma och på jobbet så är det borta. Jag byter ju snart jobb och jag hoppas att en del av stressen försvinner då.

Nu ska jag göra ett nytt försök att sova.