Ja, som ni vet så är min jobbsituation inte så bra. I februari-mars fick vi en ny chef som var den som jag berättade om IVF-planerna för och som jag känslomässigt utlämnade mig för. Nu har hon slutat och vi har en tillfällig chef i väntan på nästa... Just nu har vi vår fjärde chef sen i höstas... Kul lönesamtal till hösten. Vem ska kunna bedöma oss?! Många mår dåligt och vi har massor att göra.

Under några veckor fick vi jobba övertid och det gjorde jag. Anledningen var att få lite mer pengar i plånboken, men det var inte så smart. Jag började märka av att jag tappade saker igen, som energi, minnet och ord. I lördags började jag få rejält ont i lederna och nacken och de senaste dagarna har varit en pina. Nu börjar den akuta smärtan i nacke och bakhuvud att släppa tack och lov. Värk och knak i lederna är jag van vid och klarar av bättre. Det var otroligt dumt att jobba över så mycket när jag inte har mycket att ta av från början. Nu har jag i alla fall bestämt mig för att söka ett annat jobb. Mina chanser att få det är mycket små, men det är bättre att söka än att ångra sig när det är för sent!

Mors dag... En fin dag för att fira att man är mamma och/eller har en mamma. Jag var inte riktigt beredd på hur jobbig dagen skulle bli. Överallt påmindes jag om det jag inte har. Barn. En mamma har jag och hon är underbar. Men barn har jag ju inte.

Det känns som att jag står på ena sidan av en glasruta. På andra sidan finns mammor, pappor, barn... Familjer. Ensamstående. Olika konstellationer. Men de har en sak gemensamt: de har barn.

Glasrutan släpper igenom ljud och jag ser och hör allt som händer. Men de på andra sidan varken hör eller ser mig om de inte tittar eller lyssnar noga. En frostad ljuddämpad ruta. Ibland orkar jag inte se eller höra och då drar jag för min gardin. Lite ljud tränger igenom, men jag slipper se. Jag läser, ser på film och försöker stänga ute deras värld.

Men det enda jag egentligen vill är att slå sönder glasrutan och kliva ut i deras värld. Vara med. Finnas. Få vara med om det otroliga som det innebär att få barn.

 

anna

3 juni 2015 17:30

Jättebra beskrivning av hur våra liv som barnlösa känns!!!!

jagblirvi

3 juni 2015 22:18

Tack för din kommentar och respons! Ja visst känns det som att vi lever i en värld bredvid... Jämsides med de som har barn, men ändå så långt borta och avskurna från deras värld.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blir jag lite äldre... tjoho! Det är faktiskt rätt skönt att bli 41. Förra året hade jag ångest och dessutom kändes det som att jag var TVUNGEN att fira. Firandet blev jättelyckat, men åldern i sig hade jag stora problem med. Det enda som känn...

Idag är det ofrivilligt barnlösas dag. Så jag tänker lite extra på alla er som liksom jag inte lyckats. Kram på er! ...

Snart är flytten över och det ska bli skönt. Jag ser fram emot att inreda den nya lägenheten och att allt lugnar ner sig lite. Att lämna kustsamhället känns däremot inte bra. Jag vet att jag på ett sätt säger lite hejdå till det i och med flytten. In...

Jag tittade lite tillbaka i min blogg igår. Det är två år sen jag gjorde ett försök att bli gravid... Det känns både som att det var nyss och väldigt längesen. Det är svårt att läsa och minnas. Även om jag har beslutat mig för att inte göra någ...

När året började kände jag mig positiv. Nytt år, nya förutsättningar! Jag vill känna så. Men saker har inte varit och är inte bra.    En del av orsaken är min boendesituation. Jag älskar mitt kustsamhälle. Men jag känner mig ensam och har gjort d...