Jag är förvånad och glad över att en jämn ström har kikat in på bloggen under min nästan månadslånga frånvaro... :)

Det är svårt att förklara hur den senaste tiden varit. Ett töcken antar jag. Jag har varit ledsen, utmattad, frånkopplad och väldigt låg. Situationen på jobbet har gått från att vara dålig till katastrofal. Folk mår dåligt. Chefen övervakar oss på ett sätt som inte är ok. En morgon för ett tag sen tog jag mig knappt till jobbet. Jag gick hem tidigare och var sen hemma i två dagar. Jag blev bjuden på lunch hos min syster som bor fem minuters promenad bort. Den promenaden tog alla mina krafter. Några hundra meter... Några dagar senare tog jag tre semesterdagar mitt i veckan. Det var fint väder och jag var ute och grejade från morgon till kväll. Det var där nånstans som jag tror att det sakta vände lite grann.

Jag är fortfarande otroligt trött många stunder och har dålig ork. Men jag känner mig gladare och orkar vara lite social. Idag har jag äntligen ställt mig på crosstrainern igen. Inte länge, men det känns så skönt att orka träna lite, lite grann igen. 

IVF-frågan har jag däremot ingen ork att tänka på nu. Tankarna snuddar ibland, men jag orkar inte. Naturligtvis finns det hela tiden i bakhuvudet, men jag orkar inte tänka aktivt på det eller ta några steg i den praktiska processen. Efter sommaren så hoppas jag att jag är redo.

Jag är rädd att jag aldrig kommer till IVF. Att jag inte kan ladda om eller att den ekonomiska aspekten sätter stopp. Jag är rädd att jag gör behandlingarna, men att det inte blir nåt barn. Jag är rädd för att jag förblir barnlös. Rädd!

Åter till mitt jobb... Situationen och arbetsmiljön är väldigt dålig. Min chef har precis sagt upp sig, vilket innebär att vi kommer att få en fjärde chef på ett år. Att hon slutar och får en annan tjänst hos oss innebär att hon vet bra mycket mer om mig än jag känner mig bekväm med. Att hon visste det som chef var en sak, det här är en annan. Att vi får en annan chef innebär också att jag kommer att behöva utlämna mig själv igen. Angående ledighet med kort varsel så kommer jag att kräva att min f.d chefs godkännande gäller även i fortsättningen.

Det är många hos oss som vill därifrån och som letar nya jobb. Två av dem som jag umgås mest med där har fått nya arbeten och slutar om ett par månader. Jag är väldigt glad för deras skull och ledsen för min egen. Det är svårt att bli "lämnad kvar" på ett ställe som jag mår dåligt på. Även om det inte är den ultimata tiden att söka annat arbete har jag kommit fram till att jag måste göra det för att må bra. Nuvarande arbetsplatsen är ett sjunkande skepp.

Det här får räcka för nu. Förhoppningsvis blir det inte flera veckors uppehåll!