Jag är ledsen att jag är så dålig på att skriva... Jag är inne i en riktig svacka på alla sätt. Det känns hopplöst, så mycket hinder, så mycket att ta tag i, så mycket frågetecken och så lite kraft. Situationen på jobbet känns hopplös och jag har ingen ork på kvällarna. Den här veckan har jag knappt varit hemma alls och när ledigheten äntligen kom igår så var jag helt matt. Med undantag för några få timmar så stängde jag in mig hemma. Det var jättefint väder, men jag drog ner persiennerna och låg i soffan och såg på naturprogram. Jag borde läst på om IVF, men jag orkade verkligen inte. Vissa gånger när man är trött kan man skärpa till sig och ta tag i saker ändå. Men det är helt omöjligt nu. Jag är så fruktansvärt trött. Matt.

Jag tänker på när jag var sjukskriven och hur jag i flera år känt mig frisk. Nu känner jag att det är så lätt att hamna där igen. Det är inte det att jag känner mig så stressad på jobbet, men trött. Det finns ingen ljusglimt. Ingen ljusning i horisonten. Barnförsökandet har naturligtvis också tagit mycket på krafterna.

Idag känner jag mig så fruktansvärt ledsen. Jag vill bara gråta. Jag vill stänga in mig, krypa ner i sängen, dra täcket över mig och sova tills allt är bra. Jag vet inte varför jag känner mig så här idag. Det är inget speciellt som hänt. Men de där gladcellerna finns inte. Bara sorgsenhet. Det känns som det gjorde för några veckor sen och jag funderar på varför. Vad är det som är fel i kroppen när det blir så här? Det måste vara nåt som är fel. Men det går väl över den här gången med.

Snart är det påsk med lite längre ledighet och jag längtar verkligen dit!