Ja vilken dag... Men på det stora hela en väldigt bra dag!

Imorse fick jag veta att jag skulle ha utvecklingssamtal med min chef senare under dan. Det innebar att jag helt enkelt fick bestämma mig för att berätta för henne. Jag var väldigt nervös och stressad innan. Nära att klappa ihop totalt. Mina känslor ligger verkligen på ytan nu så i början kunde jag inte säga nåt alls. Ögonen höll på att svämma över så jag fick ta några djupa andetag. Jag berättade allt. Om min dröm om barn, om inseminationerna, om misslyckandena, om hoppet som har dalat och om den förestående IVF:en. Hon tog det väldigt bra och hon hade inga problem med att jag tar ledigt för det här. Tack och lov. En stor sten föll från mina axlar och jag kände mig mycket lättare när jag gick ut från rummet.

Innan samtalet med chefen berättade jag för ytterligare en kollega. När jag efter utvecklingssamtalet skulle berätta för två till fick en annan tjej (som för övrigt är ett av mina allra bästa stöd ❤️) rycka in för återigen blev jag väldigt känslosam. Anledningen till att jag berättade för fler är att vi fikar ihop och pratar en del på jobbet. Det kändes fel att de inte visste vad som pågår och varför jag är som jag är nu. Varför jag inte mår bra. Det känns väldigt bra att de vet nu.

Arbetsmässigt var det inte en lika bra dag, men jag tog mig igenom den. Efter jobbet träffade jag min syster plus son och det var skönt. Han är ett sånt charmtroll och jag behövde bli charmad lite. Alla känsloyttringar idag har gjort att jag känt mig helt urlakad och när jag kom hem gav jag rätt snabbt upp tanken på att kolla på tv. Istället kröp jag ner under täcket och bestämde mig för att uppdatera er lite.

Nu är det hög tid att sova. Go'natt!