Jag ringde vårdcentralen imorse och samma gulliga människa som tidigare svarade. Hon blev alldeles bestört över att Pergotime är slut överallt och att det kan göra att jag kanske inte kan göra inseminationen. Hon sa att det är ju ett jättestort projekt det här och så ska det falla på att tabletterna är slut. Hon var jättegullig och förstående. Hon visste tyvärr inte det här med den eventuella kvardröjande effekten, men ringde tillbaka senare när hon hade pratat med en läkare. Läkaren sa nej. Det finns ingen effekt kvar. Medan jag väntade på svaret hade jag även mailat Danmark för att få deras syn på det. Eftersom jag har läst en del om det på nätet ville jag ha mer än en åsikt. Jag har inte fått svar från Danmark än.

Efter lite funderande bestämde jag mig för att göra ultraljudet på tisdag och kolla läget. Skulle det vara två mogna äggblåsor så åker jag, är det en så funderar jag. Men sen hände nåt väldigt överraskande. Jag har fått ägglossningskänningar. På dag 5?!? Det har aldrig någonsin hänt förut och jag har kollat ägglossningen länge. Långt innan jag började med inseminationerna. Så jag säger helt klart ja, det finns effekt kvar. Jag läste om en tjej som också fick sin ägglossning mycket tidigare månaden efter Pergotimekuren. Jag har läst om tjejer som berättar att deras läkare sagt att medlet går ur kroppen långsamt och därför finns kvar månaden efter. Jag vet inte vem man ska tro på, men jag väljer att tro på min kropp. Jag ska testa med äl-sticka till morgonen. Som det känns nu så är ultraljudet på tisdag i farozonen eftersom ägglossningen kan komma innan dess. Så jag hade en plan och nu vet jag inte igen... Jag får avvakta och se.

Jag känner mig lite villrådig och när folk säger "det får ju du bestämma om du ska åka den här gången", så känner jag bara att jag vill inte. Jag vill inte ta beslut som jag inte har en aning om de är rätt. Jag vill VETA vad som är rätt. Jag vill veta vad som kommer att funka. Jag vill ha ett facit. Men så funkar det ju inte... Jag känner mig i alla fall inte panikslagen på samma sätt längre. Jag mår dåligt över situationen och känner mig pressad över alla beslut och att tiden tickar. Men just nu känner jag att jag kan ta ett litet steg i taget. Jag känner att jag gjorde precis allt jag kunde för att få tag på Pergotime och jag har nån sorts plan nu. Det är bara att vänta och se...