Ja, imorse åkte jag ju till vårdcentralen några mil bort. Det var jättedåligt väglag och vänsterfilen gick inte att köra i vissa sträckor. På vägen hem fick jag sakta in ännu mer eftersom jag kände att däcken släppte. Läskigt.

I alla fall. Det började inte så bra. Jag satt och väntade på att blodprovet skulle tas och ut från rummet bredvid kom en tjej med stor gravidmage. Jag höll på att börja gråta och fick anstränga mig för att hålla tårarna borta. För några dagar sen hade det inte varit lika känsligt, men den dagen jag tror att jag har misslyckats... njae. :( Men hon var fin. Jättefin. Precis så som jag vill bli när/om det blir min tur. Det som gjorde att det blev en sådan positiv upplevelse var att sköterskan var så himla trevlig och gullig. Hon gjorde det lilla extra som i min värld är väldigt välkommet och uppskattat. Hon berättade även nåt som jag inte visste om det här med Levaxin och sköldkörtelhormonnivån. Blir jag gravid måste de fortsätta att hålla koll på nivån (= jag måste fortsätta med Levaxin) eftersom det tydligen annars finns vissa risker. Missfall förstod jag att en risk var. När man har fertilitetsproblem så fortsätter de att kolla. Annars tas inte TSH generellt på gravida. Så där lärde jag mig nåt nytt! Förhoppningsvis får jag mitt provsvar under nästa vecka.

Det är skönt att vara hemma efter en arbetsdag som har känts lång. Jag har suttit med tårar i ögonen flera gånger och har haft fullt sjå med att försöka dölja det. Jag har suttit och irriterat mig på att vissa på jobbet tjatar och gnäller om smågrejer som inte betyder nånting. De är fjuttiga i förhållande till riktiga problem.

Ni som har stöttat mig idag:

 

Susanna

30 januari 2015 19:08

Jag känner igen mig i det du skriver. Om att vara på vårdcentralen och se saker som gör ont, att känna bitterhet mot kollegor som klagar på småsaker när man själv är så himla ledsen. Hoppas du får en bättre kväll och helg om det går. Kram

http://vilsen5.wordpress.com

jagblirvi

30 januari 2015 19:17

Jag känner igen mig i det du skriver också. Väldigt mycket. Jag önskar ingen att känna så här, men det är ändå skönt att känna att man inte är ensam. Jag håller tummarna för er och hoppas att det är er tur snart. Just nu försöker jag att glömma min sorg genom att se avsnitt efter avsnitt av Downton Abbey. Det funkar ok. Ha en fin helg du också. Kram

 

Bintan

31 januari 2015 07:35

Jag har läst lite innan på din blogg och förstår att det känns jobbigt. Hoppas att allt kommer att gå bra. Jag önskar dig verkligen all lycka! Kram

http://bintan.se

jagblirvi

31 januari 2015 08:15

Tack snälla du! Dina ord värmer. Kram

 

Susanna

31 januari 2015 13:56

Så hanterar jag också väldigt jobbiga perioder, med att se avsnitt efter avsnitt av en bra TV-serie. Då slipper jag tänka på nuet, hur dåligt jag mår. Då släpper alla envisa tankar i alla fall för en stund och jag får vila lite mentalt. Kram till dig

http://vilsen5.wordpress.com

jagblirvi

31 januari 2015 23:08

Ja tack och lov för serier som gör att man kan glömma för en stund! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blir jag lite äldre... tjoho! Det är faktiskt rätt skönt att bli 41. Förra året hade jag ångest och dessutom kändes det som att jag var TVUNGEN att fira. Firandet blev jättelyckat, men åldern i sig hade jag stora problem med. Det enda som känn...

Idag är det ofrivilligt barnlösas dag. Så jag tänker lite extra på alla er som liksom jag inte lyckats. Kram på er! ...

Snart är flytten över och det ska bli skönt. Jag ser fram emot att inreda den nya lägenheten och att allt lugnar ner sig lite. Att lämna kustsamhället känns däremot inte bra. Jag vet att jag på ett sätt säger lite hejdå till det i och med flytten. In...

Jag tittade lite tillbaka i min blogg igår. Det är två år sen jag gjorde ett försök att bli gravid... Det känns både som att det var nyss och väldigt längesen. Det är svårt att läsa och minnas. Även om jag har beslutat mig för att inte göra någ...

När året började kände jag mig positiv. Nytt år, nya förutsättningar! Jag vill känna så. Men saker har inte varit och är inte bra.    En del av orsaken är min boendesituation. Jag älskar mitt kustsamhälle. Men jag känner mig ensam och har gjort d...