Ja, imorse åkte jag ju till vårdcentralen några mil bort. Det var jättedåligt väglag och vänsterfilen gick inte att köra i vissa sträckor. På vägen hem fick jag sakta in ännu mer eftersom jag kände att däcken släppte. Läskigt.

I alla fall. Det började inte så bra. Jag satt och väntade på att blodprovet skulle tas och ut från rummet bredvid kom en tjej med stor gravidmage. Jag höll på att börja gråta och fick anstränga mig för att hålla tårarna borta. För några dagar sen hade det inte varit lika känsligt, men den dagen jag tror att jag har misslyckats... njae. :( Men hon var fin. Jättefin. Precis så som jag vill bli när/om det blir min tur. Det som gjorde att det blev en sådan positiv upplevelse var att sköterskan var så himla trevlig och gullig. Hon gjorde det lilla extra som i min värld är väldigt välkommet och uppskattat. Hon berättade även nåt som jag inte visste om det här med Levaxin och sköldkörtelhormonnivån. Blir jag gravid måste de fortsätta att hålla koll på nivån (= jag måste fortsätta med Levaxin) eftersom det tydligen annars finns vissa risker. Missfall förstod jag att en risk var. När man har fertilitetsproblem så fortsätter de att kolla. Annars tas inte TSH generellt på gravida. Så där lärde jag mig nåt nytt! Förhoppningsvis får jag mitt provsvar under nästa vecka.

Det är skönt att vara hemma efter en arbetsdag som har känts lång. Jag har suttit med tårar i ögonen flera gånger och har haft fullt sjå med att försöka dölja det. Jag har suttit och irriterat mig på att vissa på jobbet tjatar och gnäller om smågrejer som inte betyder nånting. De är fjuttiga i förhållande till riktiga problem.

Ni som har stöttat mig idag:

Jag känner mig jätteledsen. Jag känner på mig att det är kört denna gången med och jag är så fruktansvärt trött på och ledsen över att misslyckas gång på gång på gång och att se andra lyckas. Det gör så ont. Jag är fullkomligt livrädd varje gång jag går på toa. Livrädd för bevis om att det återigen misslyckades.

Dessutom känner jag mig otroligt dum över att jag hade hopp om att det hade lyckats. Hur kunde jag tro det?!

Besöket på vårdcentralen var i alla fall en positiv upplevelse, men det får jag ta sen för nu måste jag göra det som det är meningen att jag ska göra på lunchen: äta.

... och det känns och verkar som att mensen är på väg... :( Det lär visa sig idag eller under helgen...

Nu ska jag strax åka och ta nytt TSH-prov.