Igår fick jag en länk skickad till mig från en vän. Det är en artikel om en tjej som tar saken i egna händer och får sitt barn och ev. ett syskon till honom. Artikeln är några år gammal så jag vet inte hur det gick med syskonförsöket. Det är mycket igenkänning i artikeln, bland annat att hon från början ville ha tre barn. Men ibland får man lov att anpassa sina drömmar efter verkligheten... Artikeln är bra och förklarar hennes val på ett bra sätt. Jag började tyvärr att läsa några kommentarer sen och det skulle jag inte ha gjort. De jag läste gjorde mig förbannad. Det finns såna otroligt inskränkta människor. Förmodligen sitter de där i sin lilla lyckliga familjebubbla och kan inte förstå hur livet inte alltid blir som man hade tänkt. Eller så är de miserabelt olyckliga och kan inte unna andra lycka heller. Men ingen mer kommentarsläsning för mig. Lugnast så. ;)

Här är artikeln: http://hd.se/familjeliv/2009/10/18/mia-bildade-familj-paa-egen-hand/#

Idag har jag tillbringat några timmar med min ena syster på sjukhuset. Hon verkar nu vara på bättringsvägen men är inlagd för observation. Jag var med som stöd, men alltså... jag är inte mycket att hålla i när det blåser... Medan hon blev undersökt höll jag på att svimma. Jag vet inte riktigt varför, men det var nog en kombination av att det var svårt att se henne ha så oerhört ont, oro för henne, att det var varmt i undersökningsrummet och att jag nu genomgår ett par dagar av "utforsling" av blod. Så att säga. Jag fick i alla fall gå in på toa, sätta mig ner och dricka lite vatten. Snyggt stöd liksom... ;)

Eller så var det p.g.a det jag känner i kroppen just nu. Ont i lederna, trött och frusen. Så jag tror att jag ska krypa ner under täcket och sooova. God natt!