Hmm... var ska jag börja... Jag har varit väldigt osäker på min fortsatta väg och hur den ser ut. Hormoner? IVF? Är IVF ens möjligt ekonomiskt och praktiskt? Vart ska jag vända mig? Osv...

Jag ställde lite frågor om hormoner på Femmis igår. Två tjejer rekommenderade mig att göra fertilitetsutredning (bl.a. kollas hormonnivåer, ultraljud av livmodern m.m.) En av tjejerna berättade att hennes prov såg bra ut men att vid IVF visade det sig att äggen inte var så bra. Så hon rådde mig att fundera på IVF.

Jag fick lätt panik när jag läste deras svar (men även tacksam för dem så klart). Dels för att jag inte vet vart jag som singel kan vända mig för att göra en utredning och dels för att IVF känns så skrämmande... Detaljerna kring insemination och hur man gör är ingenting mot IVF. Praktiskt vet jag inte hur jag skulle kunna få ihop det utan att berätta det för min chef. Tårarna rann och jag kände bara att jag orkar inte med det här och jag vet inte vad jag ska göra?! För par finns det en plan vid ofrivillig barnlöshet. Jag menar inte att de har det mindre jobbigt, men det känns som att jag simmar i mörker och det finns ingen som simmar med mig. Jag är otroligt tacksam för ert stöd, tro inget annat! Men jag känner mig villrådig och tvivlar på mig själv. Ibland hade det varit skönt att ha nån som puttade mig framåt lite. Men det finns de som inte har nåt stöd alls så jag är lyckligt lottad. & jag skapar lätt hjärnspöken och oroar mig. Måste sluta med det! :)

Jag ringde min syster som är insatt i ämnet och vi diskuterade lite. Om kaoset inte är allt för stort på jobbet imorgon (nytt datasystem) så ska jag ringa den vårdcentral där jag tog proverna. Jag ska höra om de kan hjälpa mig med spolning av äggledarna, om de ev. kan skriva ut hormoner och ev. ska jag fråga om utredningen. Problemet med utredningen är att den egentligen inte säger jättemycket. Den kan berätta grundförutsättningarna, men den säger ingenting om äggkvalitén. Även om allt är bra på proverna så betyder inte det att jag kan bli gravid. Är proverna dåliga behöver det inte betyda att jag inte kan bli gravid. Det är samma sak med äggledarspolningen. Visar det sig att det är dålig passage så behöver det inte betyda att jag inte kan bli gravid. Det finns de som fått beskedet att de inte kan bli gravida, men som blivit det ändå. Men visst, visar det sig att jag har dålig passage så är det kanske onödigt att kasta bort ännu mer pengar på inseminationer. Å andra sidan kostar IVF hutlöst mycket mer. Så... ja, jag vet inte. Men jag får börja med att ringa vårdcentralen så får vi se vad nästa steg blir.

Jag kommer inte ihåg om jag har skrivit om statistik förut, men vad jag har läst så är genomsnittet för min ålder åtta inseminationer innan det leder till graviditet. Jag har gjort fem. Så statistiskt sett är det långt ifrån kört. Problemet är ju att jag inte vet om det är "ok" att jag inte har lyckats än. Jag har börjat tvivla på mig själv och jag gillar inte det.

Förutom att ringa vårdcentralen imorgon ska jag försöka hinna ringa till en naturterapeut. Hon sysslar bl.a med akupunktur för att rätta till hormonell obalans. Jag vet inte om det är fallet med mig, men om inte annat kanske hon kan få mig att stressa ner och komma till ro lite.

Fortsättning följer...