Trött idag! & ont i huvudet. Men kanske värt det... Vi får se. Jag känner mig som sagt lite uppgiven. Orkar inte hoppas just nu. Jag vet att det kan ta tid och att jag fortfarande är inom normalspannet, men ändå... Det kanske svänger och jag kanske får hopp igen. Barnmorskan sa att det kan vara en bra idé att spola äggledarna så jag får väl försöka ta tag i det och hitta nån som gör det. Hon pratade även på nåt om hormoner men jag förstod inte danskan helt där... Jag får fråga på mailen om det blir aktuellt.

Resan dit och hem var riktigt jobbiga. Som jag skrev igår var det väldigt mycket folk. På ditresan satt folk på golvet överallt och det var svårt att ta sig fram på väg till butiken och inne i den. Jag satt vid ett bord med två stolar. Stol nr 2 delade en barnfamilj (mamma, pappa, tre barn) plus hund på! Jag satt som sagt nära djurområdet och det var inte stillsamt. ;) Bl.a fanns där en extremt aggressiv chihuahua som morrade och skällde på allt och alla och även bet sin matte några gånger.

På hemvägen var jag först glad över att det inte var så många bilar som skulle köra på färjan. Men den glädjen ändrades snabbt. ;) De flesta som åkte med den körde inte bil om man säger så... Fyllefärja. Om igen fick jag leta en stund innan jag hittade nånstans att sitta. Jag var väldigt glad när vi väl var i hamn. :)

Det positiva med dagen var att tidsmässigt var den rätt smidig. Jag var i Hobro sammanlagt en timme och en kvart varav 25 minuter tillbringades på kliniken. Så ingen lång väntan före eller efter inseminationen. Skönt! Donatorn som jag fick har bra resultat sen tidigare. Han får inte donera till kvinnor i Danmark längre. Bra. :)

Det är bara att vänta och se nu.