Ja nu är det bara att vänta och se. Jag har en bra känsla, men vågar inte lita på den helt med risk för att bli besviken. Men det känns bra. :)

En komisk grej igår: min kompis hade med sig en ljudbok som hon skulle lyssna på. Jag frågade vad den hette och sa sen "vänta lite..." och plockar då upp min medhavda bok. Av alla miljoner böcker som finns så hade vi valt att ta med exakt samma: Vila i frid av Sofie Sarenbrant. Vad är oddsen liksom? Jag har aldrig läst nåt av den här författaren förut och har haft den här boken i några månader utan att läsa den. Kul. :) Ytterligare en grej är att en av personerna i boken heter Emma. Emma och hennes pojkvän har försökt bli gravida i 14 månader utan att ha lyckats hittills. Det är en deckare så detta är bara en bihandling i boken och jag visste alltså inte detta innan. Det känns ju som ett litet sammanträffande. :)

Inatt när jag kom hem så drog jag ett tarotkort i en app som jag har. Det första ordet på kortet var graviditet. Det känns ju förhoppningsfullt! ;) Det känns även bra att några saker var annorlunda den här gången mot de andra. Jag hade sällskap, inseminationen blev en annan tid än de andra gångerna, jag fick en annan (och om möjligt ännu gulligare) barnmorska, jag låg kvar några minuter efter inseminationen och jag var överhuvudtaget mer avslappnad. De här sakerna spelar väl ingen avgörande roll för chansen att lyckas, men själva känslan av att det var lite annorlunda den här gången är viktig. Det är svårt att förklara.

Imorse var mina grannar ovanligt morgonpigga för att vara en söndag så det blev inte mer än fyra timmars sömn inatt. Sen har jag varit iväg hela dan på lite grejer. Nu har jag i alla fall äntligen landat i soffan hemma så nu ska jag läsa lite och kanske sova lite.

Ha en fin söndagskväll. :)

En timme kvar sen är vi på fast mark igen. Hemma om ungefär två timmar. Det ska bli väldigt skönt att sova, jag är så trött så linserna vill inte vara kvar i ögonen...

Det har varit en väldigt bra dag. När jag ringde kliniken imorse fick jag veta att jag inte kunde komma dit förrän halv fem. Så mitt resesällskap och jag började med att spendera nån timme i Fredrikshamn och for sen vidare till Hobro. Jag fick (efter önskemål) samma donator som sist gång och fick titta på hans "bidrag" i ett mikroskop. De såg pigga ut! :)

Det har varit jätteskönt och avkopplande med sällskap. Det har inte varit fullt fokus på försöket utan mer en trevlig utflykt med en kompis. :)

Igår kväll fick jag lite överraskande stegring så blev att snabbt ringa upp min kompis som skulle följa med och kolla om hon kunde ett par dagar tidigare istället! :) Det kunde hon. :)

Nu sitter vi på färjan, har ätit lite och sitter och pratar. Det är skönt med sällskap och idag är hon min turmaskot. :)

Inseminationen blir vid halv fem så tänk på mig då! :)

Jag ska inte säga att jag tror blint på horoskop osv, men jag har inget emot att bli uppmuntrad av dem. Jag läste mitt horoskop i helgen och det kändes bra. De visdomskort jag har tagit på jobbet det senaste har varit väldigt positiva och de har alla gått ut på att jag är nära min dröm. Oavsett om korten och horoskopet betyder nåt så har de hjälpt mig att känna optimism och att jag är på rätt väg.

Med det sagt så började dan bra. Sen föll allt. Eller det kändes så. Jag ska inte ta åt mig eller ägna energi på folk som inte har empati. Jag vet det. De är inte värda det. Men det sårar alltid som mest när det är människor som det är meningen att man ska stå nära. Jag blev ledsen, arg, ledsen. Sen kändes det som att problemen på jobbet anföll mig och jag ville bara gå hem. Orkade inte mer. Men dels kunde jag så klart inte bara gå och dels så har jag några riktigt fina arbetskamrater som bryr sig och lyssnar och bara finns.  

Jag köpte choklad och efter jobbet åkte jag hem, bänkade mig i soffan med chokladen och såg några avsnitt av en tv-serie. Sen pratade jag med min mamma som peppade mig den sista biten, åt lite mera choklad och såg ett avsnitt till. Så nu känns det ok. Jag är mest irriterad över hur man kan sakna empati och förståelse, men lägger nu detta åt sidan. Ingen mer energi på sånt utan fokus på framtiden och att jag ska lyckas.

Om sisådär en vecka är det dags igen! :)

När jag skrev den 28 mars hade jag egentligen gett upp. Jag vill inte gå in på massa detaljer, men jag får spottings och för mig är de lika med att mensen kommer några dagar senare. Så jag trodde att det hade misslyckats och var jätteledsen. Det var en jobbig dag på jobbet, men jag är glad för det stöd jag fick den dan. Tack! På lördagen påminde min svägerska mig om att man kan få spottings även om man blivit gravid. Det visste jag väl nånstans men jag har ju bara en tråkig erfarenhet av dem. Så trots hennes påminnelse hade jag gett upp. Jag var ledsen och nere, men träffade som tur var mina brorsbarn mycket den helgen och de är så underbara och ger mig så mycket. Kärlek, glädje, energi... :)

På söndag eftermiddag började jag känna konstiga saker i kroppen som jag inte var beredd på. Under måndagen till onsdagen kände jag mer och mer. Jag vågade inte säga nåt högt (för att inte jinxa mig själv), men jag var ganska säker på att jag var gravid. Eller snarare, jag var säker på att jag var det, men osäker på hur det skulle sluta. På onsdag kväll började jag bli lite orolig för att mensen skulle komma. På torsdagen gjorde den ju det. Men det kan ha varit ett väldigt tidigt missfall. Jag är säker på det jag kände dagarna innan. Visst kan jag ha skapat symtomen själv, men jag tror faktiskt inte det. Hur som helst, det har i alla fall lett till att jag tror att jag kan lyckas. :) & det känns bra, riktigt bra. Jag hade en stunds tvivel tidigare idag, men då påminde jag mig själv. Nu känner jag mig ändå rätt positiv inför framtiden och jag ser fram emot nästa försök. :)

Det lyckades inte denna gången heller. Nytt försök om ca 1,5 vecka. Nya tag!

Förlåt att jag inte uppdaterar er... :( Jag vet fortfarande inte hur det har gått den här gången. Mensen skulle kommit igår eller idag, men kroppen kan ju spela en spratt... Jag vågar inte testa än för jag vill inte bli besviken. Ev. testar jag på fredag om det inte händer nåt imorgon. Men vi får se. När jag känner att det är rätt att testa så gör jag det.

To be continued...