Vi kör ett inlägg till. :)

För några veckor sen skrev jag om att jag hade blivit påmind om att inte alla förstår mig. Idag har den här personen (som står mig väldigt nära) faktiskt berättat för mig att hon idag för första gången känt att hon kanske inte förstår mig eftersom hon inte är i min situation, men nåt åt det hållet. Hon förstår att det kan vara jobbigt. Det kändes så skönt att få höra det och det känns så skönt att det inte är nån spricka mellan oss längre. För det har inte känts helt bra det sista och jag vill verkligen inte ha det så. Men nu känns det bra. :)

Jag vet att jag är extremt bra på att överanalysera, ta åt mig, fundera, bli orolig och jag är dessutom en riktig känslomänniska. Det är jobbigt och jag försöker att ha det i åtanke när det händer nåt som stör mitt fokus mot målet. Visst är det svårt, men jag måste bli bättre på det för jag tror att jag behöver ha en positiv känsla i kroppen för att det här ska fungera. Jag får inte bli nedtyngd av folk som ev. inte förstår eller av kommentarer som kanske eller kanske inte är menat på ett visst sätt. Det är inte det jag ska fokusera på. Jag ska fokusera på att må bra och på att se målet. För det finns där. Lite närmare för varje dag.

Ja nu är det bara att vänta och se. Jag har en bra känsla, men vågar inte lita på den helt med risk för att bli besviken. Men det känns bra. :)

En komisk grej igår: min kompis hade med sig en ljudbok som hon skulle lyssna på. Jag frågade vad den hette och sa sen "vänta lite..." och plockar då upp min medhavda bok. Av alla miljoner böcker som finns så hade vi valt att ta med exakt samma: Vila i frid av Sofie Sarenbrant. Vad är oddsen liksom? Jag har aldrig läst nåt av den här författaren förut och har haft den här boken i några månader utan att läsa den. Kul. :) Ytterligare en grej är att en av personerna i boken heter Emma. Emma och hennes pojkvän har försökt bli gravida i 14 månader utan att ha lyckats hittills. Det är en deckare så detta är bara en bihandling i boken och jag visste alltså inte detta innan. Det känns ju som ett litet sammanträffande. :)

Inatt när jag kom hem så drog jag ett tarotkort i en app som jag har. Det första ordet på kortet var graviditet. Det känns ju förhoppningsfullt! ;) Det känns även bra att några saker var annorlunda den här gången mot de andra. Jag hade sällskap, inseminationen blev en annan tid än de andra gångerna, jag fick en annan (och om möjligt ännu gulligare) barnmorska, jag låg kvar några minuter efter inseminationen och jag var överhuvudtaget mer avslappnad. De här sakerna spelar väl ingen avgörande roll för chansen att lyckas, men själva känslan av att det var lite annorlunda den här gången är viktig. Det är svårt att förklara.

Imorse var mina grannar ovanligt morgonpigga för att vara en söndag så det blev inte mer än fyra timmars sömn inatt. Sen har jag varit iväg hela dan på lite grejer. Nu har jag i alla fall äntligen landat i soffan hemma så nu ska jag läsa lite och kanske sova lite.

Ha en fin söndagskväll. :)