Jag ska inte säga att jag tror blint på horoskop osv, men jag har inget emot att bli uppmuntrad av dem. Jag läste mitt horoskop i helgen och det kändes bra. De visdomskort jag har tagit på jobbet det senaste har varit väldigt positiva och de har alla gått ut på att jag är nära min dröm. Oavsett om korten och horoskopet betyder nåt så har de hjälpt mig att känna optimism och att jag är på rätt väg.

Med det sagt så började dan bra. Sen föll allt. Eller det kändes så. Jag ska inte ta åt mig eller ägna energi på folk som inte har empati. Jag vet det. De är inte värda det. Men det sårar alltid som mest när det är människor som det är meningen att man ska stå nära. Jag blev ledsen, arg, ledsen. Sen kändes det som att problemen på jobbet anföll mig och jag ville bara gå hem. Orkade inte mer. Men dels kunde jag så klart inte bara gå och dels så har jag några riktigt fina arbetskamrater som bryr sig och lyssnar och bara finns.  

Jag köpte choklad och efter jobbet åkte jag hem, bänkade mig i soffan med chokladen och såg några avsnitt av en tv-serie. Sen pratade jag med min mamma som peppade mig den sista biten, åt lite mera choklad och såg ett avsnitt till. Så nu känns det ok. Jag är mest irriterad över hur man kan sakna empati och förståelse, men lägger nu detta åt sidan. Ingen mer energi på sånt utan fokus på framtiden och att jag ska lyckas.

Om sisådär en vecka är det dags igen! :)