När jag skrev den 28 mars hade jag egentligen gett upp. Jag vill inte gå in på massa detaljer, men jag får spottings och för mig är de lika med att mensen kommer några dagar senare. Så jag trodde att det hade misslyckats och var jätteledsen. Det var en jobbig dag på jobbet, men jag är glad för det stöd jag fick den dan. Tack! På lördagen påminde min svägerska mig om att man kan få spottings även om man blivit gravid. Det visste jag väl nånstans men jag har ju bara en tråkig erfarenhet av dem. Så trots hennes påminnelse hade jag gett upp. Jag var ledsen och nere, men träffade som tur var mina brorsbarn mycket den helgen och de är så underbara och ger mig så mycket. Kärlek, glädje, energi... :)

På söndag eftermiddag började jag känna konstiga saker i kroppen som jag inte var beredd på. Under måndagen till onsdagen kände jag mer och mer. Jag vågade inte säga nåt högt (för att inte jinxa mig själv), men jag var ganska säker på att jag var gravid. Eller snarare, jag var säker på att jag var det, men osäker på hur det skulle sluta. På onsdag kväll började jag bli lite orolig för att mensen skulle komma. På torsdagen gjorde den ju det. Men det kan ha varit ett väldigt tidigt missfall. Jag är säker på det jag kände dagarna innan. Visst kan jag ha skapat symtomen själv, men jag tror faktiskt inte det. Hur som helst, det har i alla fall lett till att jag tror att jag kan lyckas. :) & det känns bra, riktigt bra. Jag hade en stunds tvivel tidigare idag, men då påminde jag mig själv. Nu känner jag mig ändå rätt positiv inför framtiden och jag ser fram emot nästa försök. :)