Ja inte kom provsvaren i fredags... Suck. Jag blir både trött och väldigt stressad. Jag måste ha dem senast på tisdag för att hinna skanna dem innan jag åker (de ska skannas och skickas till kliniken). Det blir till att ringa imorgon igen. Om de inte har postat dem kommer jag att hämta provsvaren hos dem istället. Eller snarare: en snäll syster kommer att åka och hämta dem om man får skicka bud.

Det känns jättespännande att det närmar sig, men innan jag fått provsvaren känns det bara stressigt och nervöst.

Tänk ändå att jag har kommit så här långt... :) I december planerade jag in en grej för tisdag i den här veckan. Då hade jag inte en tanke på att det kanske skulle kunna krocka med Danmark. & nu är det nästan dags! :)

Oj vilken dag!

Först och främst: efter att ha kollat mailen säkert 20 gånger så fick jag svar från kliniken. Provet behövs inte! Tack och lov!!!

Sen ringde jag vårdcentralen och där har det blivit nån miss så mina provsvar var ännu inte skickade till mig. De skulle ta tag i det nu. Kommer de inte imorgon så ringer jag på måndag igen!

På eftermiddagen var det akupunktur. Eftersom jag är den oroliga sorten så oroade jag mig först för att jag inte skulle hitta dit (han finns alltså i en annan stad). Väl på plats började jag oroa mig för behandlingen. & det var inte nålarna jag var nervös för, jag har klarat av värre nålar när jag har tatuerat mig. ;) Nej, det var själva hans behandlingsmetod som jag var nervös för. Det är svårt att förklara, men han tar sig liksom innanför din hud, ditt skal, ditt försvar. Det är närgånget, men tack vare att han är så otroligt proffsig så blir det inte obehagligt utan mer bara lite märkligt... :) Jag hade, och har, en skön känsla i kroppen efteråt. Jag är en känslig person och samlar på mig mycket i kroppen. Jag har magkatarr bl.a som en följd av det och stress. När han tryckte på övre delen av magen gjorde det ont de första gångerna. Men efter hans knackningar (för att arbeta bort jobbiga och sorgliga minnen) så gjorde det inte ont längre och det gör det inte nu heller. Jag ska tillbaka nästa torsdag och förhoppningsvis bli reparerad ännu mer. :)

Ostmackorna då? Vad har de med saken att göra? Jo, enligt honom ska jag undvika ost, kaffe och vin. Kaffe dricker jag minimalt av nu gör tiden och jag tar ett glas vin ytterst sällan. Men OST!! Jag älskar ost! När jag äter en macka är det alltid ost jag har på. Attans... Men eftersom det inte är bra för min kropp så får det hädanefter bli nåt som jag bara äter ibland... Hmmm...

Jag läste igenom det formulär från kliniken som jag ska fylla i. Jag blev alldeles kall. Där står det ytterligare ett prov som man ska fylla i resultatet positivt eller negativt på. & jag har inte tagit det provet!! Jag tog de prov som står med i det informationsmaterial som de mailade till mig. Där står det här provet inte med... Jag har kollat igenom frågeformuläret snabbt förut, men nu önskar jag ju att jag hade läst noggrannare... F-n också om jag måste ta det, då kan jag ju inte åka nu. :( Jag har mailat kliniken nu med den frågan och ett gäng andra frågor och hoppas att de svarar snabbt.

Provsvaren som skulle skickas till mig i måndags har fortfarande inte kommit fram så jag måste ringa och efterlysa dem. :(

Ett positivt besked har jag i alla fall fått idag och det är att jag inte behöver ha en utskriven biljett till Danmarksfärjan. Jag har ingen skrivare och eftersom jag förmodligen kommer att boka biljett samma morgon som jag åker så hade jag haft svårt att fixa en utskrift. Så det var ju bra! :)

Imorgon är det dags för akupunktur, Huu, nervös som sjutton, men det ska nog gå bra...

Så var akupunkturen bokad! :) Han tyckte att jag var ute lite sent, men vi lyckades hitta en tid på torsdag. Det innebär tyvärr att jag måste gå tidigare från jobbet och det är rätt många borta då. Men, men, det får helt enkelt lösa sig. Jag vill göra det här för att optimera chanserna.

Men jag är nervös för behandlingen! Jag vet inte vad han kommer att behöva göra på mig, men jag vet ju att det kan bli jobbigt beroende på vilka eventuella blockeringar jag har i kroppen. Men det får det vara värt!

Eftersom min stressade kropp till slut gav med sig så är det dags att börja testa med stickor nästa måndag, på dag 8. Det rör på sig nu! :)

Efter en lååång telefonkö till vårdcentralen fick jag veta att proverna såg bra ut och att de är på väg! :) Jippie, jippie, jippie!!

Just nu väntar jag bara på att en sak ska dyka upp som jag i framtiden inte kommer vilja att den ska dyka upp! Mensen. Jag har inte mått så bra det sista. Jag har haft många saker som har snurrat i huvudet och varit stressad både privat och på jobbet. Jag har haft svårt att sova och istället legat och grubblat. Jag trodde att mensen skulle ha kommit igår och blev då lite stressad över att den inte heller idag har dykt upp. Men vid dubbelkoll så är det idag den ska komma. Jag tror dock att det blir imorgon.

Anledningen till att jag nojjar mig så över den är ju för att stegringen brukar komma på dag 12 eller 13. Kommer den imorgon blir dag 13 lördagen den 22 februari. Så kommer den bara imorgon och jag får de där eländiga provsvaren i tid så kommer jag att kunna åka senast på lördagen. Jag vill helst slippa att behöva åka på måndagen för då kommer jag ju att behöva be om ledigt igen...

Om ni inte har märkt det så är jag bra på att oroa mig i förskott! ;) & det är ju bara jag själv som blir lidande av det så det är ju riktigt, riktigt dumt!

..........

I fredags var jag på en riktigt, riktigt härlig tjejkväll. Vi är fyra stycken som sen förra året turas om att ha dessa kvällar. I fredags berättade jag för den i sällskapet som inte visste om mina planer. Hennes reaktion var helt underbar. Hon reste sig upp från maten (eller snarare desserten) och kramade mig. Hon fick tårar i ögonon och jag fick tårar i ögonen. Hon tyckte att jag var stark som tog tag i situationen själv. Teoretiskt sett så skulle jag ju kunna vänta lite till och se om jag träffar nån, det kan ju funka. Men jag vill ju inte vänta längre. Tick, tack, tick, tack... Det är klart att det finns andra barnlösa i min ålder som inte känner som jag gör, men man får ju gå på det man själv känner är rätt. I alla fall, hon blev så glad för min skull och det värmde verkligen. :)

Den senaste tiden har jag flytt in i filmernas värld för att det varit så mycket jobbigt i den här världen. Ikväll tänker jag se en film bara för att jag vill. God kväll! :)

Jag är lite dålig på att blogga just nu... Det mest väntan nu så det finns liksom inget att skriva om. Men jag känner mig stressad över att inte veta när jag får provsvaren = när jag kan åka. I värsta fall kan jag inte åka om två veckor utan får åka i mars eller april. Det är inte hela världen, jag vet. Vad är några veckor när man har väntat hela livet? Svar: en evighet. Så känns det. Men det är ju inte så.

Det far runt så mycket tankar och känslor i kroppen just nu och jag har svårt att sova. Jag måste lugna ner det. Det känns som att jag är så nära och ändå så väldigt långt ifrån. Ovissheten är fruktansvärd. Kommer jag att få bli mamma eller inte? Just nu tror/känner jag ingenting. Det kan gå hur som helst. Samtidigt... om jag kunde få facit på den frågan och svaret var "nej", skulle jag vilja veta det då? Förmodligen inte... & facit kan ju ha fel. :)

Ena stunden känner jag mig jättepeppad och tänker att jag har ändå kommit en lång bit på väg. I nästa stund så känns det som att jag har ett maratonlopp med massa hinder framför mig. Jag går och väntar på provsvaren, men jag kan ju faktiskt göra saker under tiden som att maila kliniken med lite frågor som jag har och kontakta akupunktören och höra vad han säger. Men först ska jag sova. :)

Ikväll går Pappa på burk på tv'n. Jag har sett den förut och den är väl inte heeelt realistisk. Men det är ju film. ;) Jag tycker ändå att det är kul och positivt att det görs film i ämnet. Om jag kan hålla mig vaken tills dess så ska jag se den. Jag kan behöva lite inspiration och kanske känna att allvaret släpper. I alla fall en liten stund. :) I filmen handlar det ju om heminsemination, men situationen är ju ändå densamma.

Ha en trevlig söndagskväll!