Jag är ju ensam på den här resan och jag måste gå igenom allt själv, utan en partner. Men jag har så fina vänner som stöttar mig så jag känner mig inte så ensam ändå. :) & det är jag väldigt tacksam för, för det har varit mycket att ta reda på, tänka på, planera för, oro och det är mycket som ligger framför mig. Det ÄR jobbigt att inte ha nån vid sin sida. Men så tänker jag hur det hade varit utan det här stödet... Så jag är mycket tacksam. :)

Idag, intet ont anande på väg för att köpa lunch med två tjejer på jobbet, fick jag mig både en överraskning och en present! De räckte fram en liten påse med en skyddsängel i och sa att de kan ju inte följa med mig till Danmark, men på det här sättet är de med mig ändå. Jag blev alldeles tårögd! :')